lördag 21 juli 2012

Att bli vän med ett berg

Vi hade en kämpig start på vår relation, Hässningberget och jag. Första gången jag var där med cykeln för ett par år sedan så var jag för otränad och svag för att cykla uppför. Och efter att jag på andra sätt tagit mig till toppen var jag för feg och oteknisk för att kunna cykla nerför... Det dröjde innan jag vågade mig dit med cykeln igen.
Trots en tids relativt hård träning så är det fortfarande en rejäl utmaning att trampa sig upp till toppen, men det går oftast ganska bra ändå. Det största lyftet återfinns annars i utförsåkningen, fegheten har gett vika lite grand och tekniken blir gradvis bättre. Eller så är det berget som blir plattare och snällare för varje gång? Oavsett vilket så börjar vi komma allt bättre överens och numer ser jag faktiskt fram emot turerna till berget.
En liten film igen. Exempel på stig- och spångcykling på Hässningberget. Klurig spång det där, lång och krokig.

Dagens fynd: 
 Men jag avslöjar förstås inte var dessa gula delikatesser står på tillväxt.

2 kommentarer:

  1. Snyggt jobbat där på spången Karin, du ser ju hur säker ut som helst nu! Kan du inte lära mig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror du kan egentligen, men kanske att du har cykeln emot dig? Du kan få testa min cykel nästa gång, tror faktiskt den gör en viss skillnad på den där spången, för den är nog mer lätthanterad när det blir så krokigt.

      Radera