torsdag 15 augusti 2013

Utläggning om Specialized Enduro

Kom på att jag kanske borde skriva något mer sammanhängande om sommarens nyinköp på cykelfronten, min nya bästis när det ska köras utför, nu när jag haft den hemma i drygt en månad. Dess fullständiga namn är Specialized Enduro Comp 2013. En cykel för enduro/all-mountain.
Jag har en Canyon Nerve XC 7.0 (2012) sen tidigare, ifall någon missat det. Mot slutet av förra året kände jag att det allt oftare saknades en del slaglängd, styvhet och en flackare geometri för den cykling jag helst vill ägna mig åt. Kort sagt: jag behövde en cykel som tål tuffare tag, framför allt när det går utför.

Jag bestämde mig tidigt för att gå på en tyngre typ av AM-hoj, att gå upp till en 140-150 mm slaglängd skulle ge lite för stort överlapp i användningsområde med XC-cykeln. Bättre då att kötta på lite extra för att få mer stabilitet vid downhill och dylika aktiviteter, därmed prioritera ner snabbhet och trampvänlighet på lätt stig och grus.

Cykeln är utrustad med Fox: en Fox 34 Float CTD Evolution (160 mm), tapered och 15 mm-axel i fronten, Fox Float CTD Evolution med autosag där bak. CTD står för Climb, Trail, Descend - med en liten spak ändrar man snabbt och lätt inställningen däremellan. Det blir en jätteskillnad i hur dämpningen ändras mellan de olika lägena, trampeffektiviteten känns super i Climb-läget och vid utförsåkningen jobbar de mjukt och fint genom hela slaget. Särskilt gaffeln känns helt underbar, den är så följsam och äter upp ojämnheter så man kan bibehålla fart och kontroll genom även ganska jobbigt stök.

Hjul och däck: Roval-fälgar med Specialized-nav, gummit är också Specializeds egna: Butcher fram, Purgatory bak, 2.3" bredd. Den här kombon väger alltså, jag vet inte hur mycket och vill kanske inte veta exakt, det känns iaf hur trögt det är få igång den här massan vid acceleration. Att däcken inte är de mest lättrullade spelar förstås också in, det är ändå värt det med tanke på hur bra greppet är. Jag tror inte att jag fått ett enda otäckt tjuvsläpp ännu, fast nu när den fuktiga hösten nalkas lär det kanske komma. Har inte riktigt haft möjlighet att testa på blöta hällar och rotmattor i sommar.

Växlarna är SRAM X7/X9. Inga konstigheter där förutom att jag som bara kört Shimano tidigare fick trimma in tummarna på hur man sköter växlingen. Avid Elixir 5-bromsarna beter sig ungefär som förväntat, precis som Elixir på Canyon så är de lite svampiga, har inte det där riktigt distinkta bettet och nja, de lär nog bli den komponent som byts ut snabbast.

Cykeln är extrautrustad med Specialized Command Post - jag begriper inte hur jag kunnat levt och cyklat utan en höj-/sänkbar sadelstolpe! Det är verkligen helt kanon att med en liten knapptryckning på styret trycka ner sadeln i bott inför utförslöporna och lika lätt höja den igen för att kunna trampa vidare efteråt. Fantastiskt!!

Och överlag är det här en fantastisk cykel. Den är riktigt fin att trampa stig med och kommer verkligen till sin rätt när det blir medlut. Liftcykling verkar den klara fint, åtminstone på den nivå där jag befinner mig. Uppe i fjällen betedde den sig som en dröm, inte alltför hiskeligt tung att bära/knuffa uppför och helt underbar på de tekniska stigarna ner från fjälltopparna. Dessutom, den är röd!! Jätte-jätteröd! Och alldeles jättesnygg. Sådär så jag tvekar på om jag verkligen förtjänar en så fin cykel, men jag har väl ändå kommit fram till att jo, det är helt okej även för en sån som mig att rulla en så fräck cykel :)

4 kommentarer:

  1. Om det är någon som förtjänar denna cykel, så är det du. Tänk att du störtat ut för Ryfjället, dh-banan i Hemavan, Ö-vik och Bygdsiljum med din Canyon! Jag har alltid imponerats över hur du gjort det. Var verkligen på tiden att du fick köra ut för berg på en hoj som är gjord för det. Väl unnt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jo, på så vis har jag väl jobbat ihop nog med utförspoäng för att få köra en riktig cykel. Och mera fjäll ska det bli!! Enduron står här i spänd förväntan inför nya äventyr.

      Radera
  2. Vilka leder och platser skulle du rekommendera för en nybörjare på enduro mtb?? :)

    Bor i Skellefteå

    SvaraRadera
    Svar
    1. Överallt där det finns ett berg med en stig på ;-) Skellefteå vet jag inte så mycket om, annat än att jag körde Bike Rally på Vitberget för nåt år sen - det var kul! Fina stigar och det fanns några höjdmeter att cykla nerför.
      För att trimma in nerförsskillsen rekommenderar jag också att köra downhill nån gång, närmast är Bygdsiljum. Bäst är Åre. Det roligaste är sen att dra på turer i riktiga fjällen, Hemavan och Abisko är de mest dokumenterade ur cykelsynpunkt på svenska sidan. I Norge lär det finnas än mer episka platser. Fast det behöver man iofs inte dra iväg på direkt som nybörjare, man kommer rätt långt på utmaningar i sina hemmaskogar. Bara det lutar lite grand så får man kalla det enduro ;-)

      Radera