Nattbloggning om spinningben

Här sitter jag och häckar framför datorn mitt i natten. Tittar på pulskurvan från måndagens inomhuscykelpass istället för att sova. Det gör ont i benen nu alltså, det brukar det inte göra efter spinning. Å andra sidan brukar jag heller inte lägga in ett 16-minutersblock med totalmosning som gränsar till väggning. Siktade egentligen på tröskeln men hamnade en bit däröver, det tog på. Det här vill jag inte göra om på ett tag. Fast samtidigt... den kicken som kommer när man sliter som värst, när syran börjat bränna, andningen är tung, svetten svider i ögonen, många mentalt tunga minuter återstår till vilan och man känner ändå att benen ÄR starka, de orkar trampa runt det tunga motståndet, pulsen ligger hyfsat stabilt och hjärnans gladhormoner löper amok. Typ runner's high på en spinningcykel. Den kicken, den känslan, kommer snart nog locka mig tillbaks till cykeln igen. Ska dock vara snäll mot benen och låta dem vila en dag eller två innan dess.

16 svettiga minuter i ett diagram.