Happy biker :)

Var kom mörkret ifrån?

Det blev ett snabbpass på kvällen, drygt en mil på Röbäcks finest i ett väldigt, väldigt försiktigt sommarregn, så lätt att det knappt kändes. For ut vid 20-tiden, en och en halv timme senare kändes det tryggast att styra ut på vägen ty det blev så skumt inne bland träden. Ovant! Dags att sätta lampbatterierna på laddning och ha dem i beredskap. Saknar mitt midnattsljus, fast jag vet att det kommer ju igen nästa år. Och så länge det är varmt om kvällarna är jag ändå nöjd, väldigt nöjd och väldigt glad :) Dessutom finns det ju blåbär att mumsa på i pauserna! 

Må se lätt galen ut, fast jag var mest bara glad :)
Det blir man efter att ha cyklat där i bakgrunden. 

Underbaraste sommarkvällen

En superlativernas afton

Det är helt perfekt nu, alldeles lagom varmt för att jobba upp svetten i kortärmat utan att för den delen få värmeslag. Detta bäddar för sommarkvällar att minnas! Snirklade på små grusvägar längs älven bort till Umåker där solen mötte mig, molnen som sett en smula hotande ut löstes upp. Tror det regnade lite föregående natt, för det var snudd på tropiskt inne bland träden, fuktigt både i luften och på marken, varmt, jätteskönt. Jag spurtade på uppför backarna på Canyon som efter knak- och bromsmek nästa betedde sig som i toppform. Lätt, sprättig, kvick. Cykeln alltså, jag känner mig sällan som nåt av det - i synnerhet inte efter Häggbladsbacken. Det var lite för länge sen jag cyklade i travskogen, blev alldeles betagen av hur vackert det var och så fantastiskt det är att cykla där.

Snurrade mig sen bort mot Röbäck, letade en genväg genom skogen och hittade faktiskt en. Visserligen en sandig väg (fatbike anyone?) dock bättre än att mata asfalt.

Fick sällskap på ruttens andra halva. Ryssen i Röbäck drar alltid upp mungiporna lite extra! Faaaast... är det inte någon som slätat ut stenkistan i kurvan upp på Janningsberget? Den som ska vara sådär djävulsklurig när man kommer upp med mjölksyrestinna ben? Hoppas det inte är cyklister som varit där och petat!

Fullföljde iaf Ryssen och körde sen grusväg/småväg/storstig via slätten och Ön på vägen hem. Benen är trötta, men huvudet är lätt, ledigt och lyckligt efter denna vackra cykelkväll. Vill inte vara girig eller så, men jag hoppas det följer fler liknande kvällar inom snarast möjliga framtid, dvs gärna redan imorgon ;)

Dagens djur: haren

Ett år av cyklig kärlek

❤

Det är inte ofta jag visar upp privatlivet i bloggen, försöker vanligtvis hålla den personlig men privat. Icke desto mindre tillägnar jag detta inlägg åt kärleken i mitt i liv, nog för att jag tycker om mina cyklar men vid sidan om dem finns någon som betyder allt för mig. Och just idag råkar vi fira 1-årsdagen av att vi kom till den punkten då vi insåg att det ömsesidiga intresset inte bara handlade om att vara cykelkompisar, eller ens bara vara väldigt goda vänner, utan det var djupare känslor än så. Jag vet inte hur många mil vi cyklat tillsammans, men jag vet att varenda en varit alldeles fantastisk! Ända från den första gången då jag bara skulle guida några nybörjare ute i Röbäcksskogen, föga anade jag/vi då vad det skulle utvecklas till. Tack Lena för ett alldeles fantastiskt år, det första av många <3
Naturligtvis firade vi dagen med - ett cykelpass! :)

Asfaltsvärme och en tidningsartikel att spara

Min livsstil i pränt

Återigen alldeles jättevarmt och soligt om dagarna, jag flyr skogen till förmån för landsvägen. Richie the Racer har både fått finrulla och sträcka ut ordentligt på några närliggande vägar. Plågade mig med ett intervallpass igår, huvvaligen. De där intervallerna kommer ju naturligt i skogen när stigen krånglar till sig och bergknallarna ska bemästras, på landsvägen är det bara sekundtickandet som ska få benen att pressa på, 2 minuter, 1 minut, 30 sekunder, sista 10 nu!!! Jobbigt jobbigt, men skönt skönt. I intervallpauserna kan man alltid försöka få till några bilder till bloggen, svårt att variera motivet från sadeln i farten dock... så det blev styret, med och utan hand :)

Sen damp det ner en tidning i brevinkastet under dagen. En reporter på Totalt Umeå hade hittat bloggen och ville skriva om cykling. Kul, gärna det, sa jag, vi pratades vid och fotades förra veckan och resultatet blev en artikel om det jag tycker är kul i cyklingen, om den aktiva livsstil jag anammat på äldre dagar och några konkreta tips om stigcykling i Umeå.

Lena läser artikeln om oss, katten gör som katter brukar... 

Tidningen och artikeln finns online här: http://www.e-pages.dk/totaltumea

En heldag vid Lögdeälven

Den magiska Lögdeälvsleden

Fantastisk cykling och otrolig naturupplevelse, den kombinationen är oslagbar!

Drakryggen bjuder alltid på den mäktigaste vyn, häftigt ställe, det går liksom inte att låta bli att förlägga en fikapaus där uppe på nipans kant. Det brukar också ligga rätt lagomt i tiden att fika där, ty det kostar på att cykla sig dit längs den slingrande älven. Vi valde en rätt dag för denna utflykt, grymt skönt att cykla under den värmande solen, betydligt skönare än i höstas då frosten kommit, snoret rann och åkarbrasorna gick igång vid varje paus i cyklingen. Upplevelsen blev en helt annan med kruttorra stigar och svettdroppar i ögonen.
Naturens variation som följer älven är slående. Sandig tallhed, lummig blandskog, stilla vatten och forsande vatten, brukad och obrukad skogsmark, under hjulen passerar sand, jord, gräs och grus.

Lena mekar sadel i bakgrunden.

Efter allt detta dyker Himlastegen upp, då är en nästan framme vid Drakryggen och den första fikapausen!

Där i krokarna lurade också en huggorm på stigen, en alldeles ljus och vacker orm. Helt obrydd om att vi tvärnitade för den låg den kvar tvärs över leden och viftade förstrött med lilla tungan. Beklagar för ev. ormfobiker för mina reptilbilder här på sistone. Ormen kunde inte brytt sig mindre om vårt prasslande i löven, fick till slut försiktigt peta bort den från vår tänkta väg med en pinne. Aldrig sett en så ljus huggorm tidigare, väldigt fin och till synes välmående. Helt fredligt slingrade den sig iväg efter att ha tagit en lite närmare kik på oss.

Drakryggen var det annars ja, den sandiga åsen är minsann inte lättcyklad, tungan rätt i mun och väl avvägd användning av bromsen är det som gäller. En vill helst inte kana nerför nipan åt något håll, kanske allra minst ner mot älven som strömmar på rätt bra just där.

Det låga vattenståndet blottade flera grus- och sandstränder i älvfåran. Mycket lägligt då värmen gjorde oss badsugna gång på gång! Badkrukan i mig tvekade förstås vid iklivandet, men nog var älvvattnet varmt alltid, rentav väldigt varmt, för att vara en älv. Lena på väg bort från vårt första badställe:

Den andra "badstranden" var betydligt finkornigare men vattnet var också mer strömt, på gränsen till lite läskigt. Otroligt skönt att sänka ner en överhettad cykelkropp och känna vattnet forsa över varje liten svettig kroppsdel. Pga den oblyga och naturella badklädseln censurerades ev. badbilder redan på förhand. Här är bara en efterbild där påklädningen är färdig :)

Cykelmässigt varierar leden från episk till smått frustrerande. Spångarna är stabila, men påfallande ofta byggda med ganska precis en däcksbred glipa mellan plankorna. I en del igenväxande och gräsiga partier döljs små slukhål där älven håller på att underminera brinken. Några stormfällen ger avbrott i cykelflytet. Fast däremellan bjuds vi på kilometer efter kilometer av bästa sortens stigcykling, det är varierat, rotigt, småtekniskt, flowigt, kurvigt, dramatiskt och inte minst jobbigt!

Diskreta kamouflagekläder? Nej tack! :)

Såg några anslag på informationstavlor om att Lögdeälvsleden numer är en del av Tempelleden som ska sträcka sig ända in mot Fredrika. Någon som vet mer om sträckningen som då alltså fortsätter från ovan väg 92 och fram till Fredrika?? Det är något som måste utforskas vidare vid tillfälle!

När solen sänkte sig fann vi det bäst att lämna leden för första bästa grusväg tillbaka till bilen, möra och nöjda efter den vackra dagen med påtaglig semesterkänsla, vilken sommar det är alltså!!

Är en landsvägscykel vinglig?

En försiktig runda på vägen

Har ju hört kommentaren några gånger, om att en landsvägscykel som har så smala däck måste vara hemskt vinglig att cykla på. Det brukar jag väl avfärda. Fast är en inte van sittställningen, det smala styret och rappheten i manövrering kanske de ändå kan upplevas som rätt vingliga? Tänkte egentligen inte närmare på det när jag satte Lena på min Kona, som visserligen är lite för stor för henne, men det vore ju kul att även cykla landsväg tillsammans ibland. Upplevelsen blev visst lite läskig med biltrafiken nära inpå, de konstiga reglagen, SPD-pedaler, jättesmalt styre osv. Hoppas ändå det inte var både första och sista gången!
Kvällen var himla vacker, solen sänkte sig allt närmare horisonten och mot slutet rullade vi genom dimslöjor som hängde över ängarna i halvmörkret. Det är slut på midnattssolen för i år. Winter is coming.

Djäkneböle - vackert!!

Irrade in oss på nå grusvägar vid Skravelsjö.
Ingen cykel imploderade vid kontakten med grus.

Solnedgången. 

Måste förresten skriva några ord om en av gårdagens utflykter. Går helt off-topic i min egen blogg fast det lär jag väl få göra?! Var ut till Holmsund igår, för en gångs skull inte för att cykla utan för att titta på söta små och lite större djur. Har drömt om att ha egen orm sen jag var liten, det kommer kanske aldrig att hända men på Holmsunds tropikhus kan jag iaf kika på andras djur, väl värt ett besök!

Med smalhjuling på grusvägar

På nya gamla vägar

Utforskade några för mig nya grusvägar i skogsmarkerna mellan Umeå och Sävar, tog bockstyrehybriden för att få lite fart under hjulen. Efter alla cykelturer jag gjort runt stan finns inte många outforskade avkrokar kvar, det här var dock en av dem. 

Blev nästan lite förvånad över hur pass kul det ändå var att köra Kona på dessa risiga småvägar, hade tänkt mig mer av stillsam sightseeing tror jag, men benen var lite sprättiga och de smala däcken rullade på så fint genom gruset, tempot blev betydligt tuffare än tänkt där i skogarna. Kanske var det därför jag halvdog lite smått den sista biten på asfalt i motvinden tillbaks mot stan. Fick dock inte slå av på takten alltför mycket, körde mot klockan då jag helst skulle komma i tid till jobbet. Blev bara nån ynka minut sen i slutändan, knappt värt att nämnas ens ;) 

Roligt pass alltså, nu ska jag granska kommunkartan lite noggrannare och se vilka andra vägsnuttar jag har missat som måste utforskas!

 

Hade en smula motvind. 

Det var alltså en ny väg för mig, väldigt gammal för andra. 

P.A Stromberg var landshövding i Västerbotten 1795-1811, det var ett tag sen. Under sista åren verkar han ha klantat till det för sig och avsattes då han ansågs personligen medskyldig till att Sverige förlorade Finland till ryssarna vid kriget samt ryssarnas härjningar längs kusten här. Han grundade gården Nydala vid det som då hette Tavlesjön, idag Nydalasjön, namnet kommer från Nydala i Småland varifrån han härstammade. 

Inte för att jag visste allt detta innan denna dag, men jag blev nyfiken då jag såg namnet på denna milstolpe längs vägen. Gammal väg alltså, kanske Stromberg själv färdats här vid tillfälle, på väg mot Sävar?