måndag 4 augusti 2014

En heldag vid Lögdeälven

Den magiska Lögdeälvsleden

Fantastisk cykling och otrolig naturupplevelse, den kombinationen är oslagbar!


Drakryggen bjuder alltid på den mäktigaste vyn, häftigt ställe, det går liksom inte att låta bli att förlägga en fikapaus där uppe på nipans kant. Det brukar också ligga rätt lagomt i tiden att fika där, ty det kostar på att cykla sig dit längs den slingrande älven. Vi valde en rätt dag för denna utflykt, grymt skönt att cykla under den värmande solen, betydligt skönare än i höstas då frosten kommit, snoret rann och åkarbrasorna gick igång vid varje paus i cyklingen. Upplevelsen blev en helt annan med kruttorra stigar och svettdroppar i ögonen.
Naturens variation som följer älven är slående. Sandig tallhed, lummig blandskog, stilla vatten och forsande vatten, brukad och obrukad skogsmark, under hjulen passerar sand, jord, gräs och grus.



Lena mekar sadel i bakgrunden.
Efter allt detta dyker Himlastegen upp, då är en nästan framme vid Drakryggen och den första fikapausen!


Där i krokarna lurade också en huggorm på stigen, en alldeles ljus och vacker orm. Helt obrydd om att vi tvärnitade för den låg den kvar tvärs över leden och viftade förstrött med lilla tungan. Beklagar för ev. ormfobiker för mina reptilbilder här på sistone. Ormen kunde inte brytt sig mindre om vårt prasslande i löven, fick till slut försiktigt peta bort den från vår tänkta väg med en pinne. Aldrig sett en så ljus huggorm tidigare, väldigt fin och till synes välmående. Helt fredligt slingrade den sig iväg efter att ha tagit en lite närmare kik på oss.


Drakryggen var det annars ja, den sandiga åsen är minsann inte lättcyklad, tungan rätt i mun och väl avvägd användning av bromsen är det som gäller. En vill helst inte kana nerför nipan åt något håll, kanske allra minst ner mot älven som strömmar på rätt bra just där.



Det låga vattenståndet blottade flera grus- och sandstränder i älvfåran. Mycket lägligt då värmen gjorde oss badsugna gång på gång! Badkrukan i mig tvekade förstås vid iklivandet, men nog var älvvattnet varmt alltid, rentav väldigt varmt, för att vara en älv. Lena på väg bort från vårt första badställe:


Den andra "badstranden" var betydligt finkornigare men vattnet var också mer strömt, på gränsen till lite läskigt. Otroligt skönt att sänka ner en överhettad cykelkropp och känna vattnet forsa över varje liten svettig kroppsdel. Pga den oblyga och naturella badklädseln censurerades ev. badbilder redan på förhand. Här är bara en efterbild där påklädningen är färdig :)


Cykelmässigt varierar leden från episk till smått frustrerande. Spångarna är stabila, men påfallande ofta byggda med ganska precis en däcksbred glipa mellan plankorna. I en del igenväxande och gräsiga partier döljs små slukhål där älven håller på att underminera brinken. Några stormfällen ger avbrott i cykelflytet. Fast däremellan bjuds vi på kilometer efter kilometer av bästa sortens stigcykling, det är varierat, rotigt, småtekniskt, flowigt, kurvigt, dramatiskt och inte minst jobbigt!



Diskreta kamouflagekläder? Nej tack! :)
Såg några anslag på informationstavlor om att Lögdeälvsleden numer är en del av Tempelleden som ska sträcka sig ända in mot Fredrika. Någon som vet mer om sträckningen som då alltså fortsätter från ovan väg 92 och fram till Fredrika?? Det är något som måste utforskas vidare vid tillfälle!

När solen sänkte sig fann vi det bäst att lämna leden för första bästa grusväg tillbaka till bilen, möra och nöjda efter den vackra dagen med påtaglig semesterkänsla, vilken sommar det är alltså!!


13 kommentarer:

  1. Åter igen visar du underbara bilder och underhållande texter om natursköna leder hemmavid. Jag får slänga på hojen bakpå när jag åker norröver nästa gång till mamsen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart du ska ta med cykeln :) Finns så många vackra ställen härikring att uppleva från cykelsadeln!

      Radera
  2. Du/Ni är underbara som tar tillvara på sommaren och livet i den härliga naturen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad annat kan man göra?! Sommaren är fantastisk, livslusten maxas och batterierna laddas inför den långa, kalla, mörka vintern.

      Radera
  3. Vilken lyx att få se en (fredlig) huggorm på så nära håll :) Och skaplig trappa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ett digert arbete de fick göra, de som byggde trappan. Jag brukar kunna tycka det är kul att cykla i trappor, det där är dock inte en av dem! :D Den är mäkta lång och brant.

      Radera
  4. Hej Karin, vilken sträcka tycker du är mest värd att köra? Körde ni från vägen 92 nedströms den här gången? Tack Robert

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja! Hoppas den översta biten från 92:an och startade i Övre Nyland den här gången, men det är fint att köra ända uppifrån vägkorsningen också! Nedströms har jag bara varit till Norrfors, sktifint hela vägen dit ned. Vet inte hur resten ser ut annat än att det åtminstone för några år sen var problem med bristfälligt underhåll gällande bäver- och stormfällen, omdragningar vid stigras och buskröjning. Borde göra en expedition och kolla hela leden vid tillfälle!

      Radera
    2. *Hoppade över (inte hoppas)

      Radera
    3. Tack! Vi körde 92 till Nordsjö...Första biten var läcker, men vi skulle kunna slippa köra Norffors-Nordsjö även om det är några fina sträckor efter Norrfors, senare blir det mycket stigras och buskröjning.

      Radera
    4. Det är fortfarande så alltså, att nerom Norrfors blir det sämre. Tråkigt. Vore ju fantastiskt om leden slingrade sig vidare på samma fina vis hela vägen ner till Nordmaling! Återstår nu också att utforska leden ovanför väg 92, om den nu går hela vägen till Fredrika numer.

      Radera
  5. Första bilden är ju för läcker! Vilken härlig terräng/natur att cykla i, blir nästan lite avis på den terrängen ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är trevligt att få uppleva lite mer kupering än vad som finns runt själva Umeå emellanåt, tar ju dryga timmen att färdas så långt inåt landet men det är värt det ibland för att få cykla i den vackra naturen :)

      Radera