fredag 4 april 2014

Drog till med en 9-milare

Årets första riktiga LVG-distans

Racerpremiär! Härligt värre! Richie har nog väntat otåligt när den ena soliga dagen efter den andra passerat, men idag äntligen fick han komma ut med nysmord kedja och välpumpade däck. Lägger in en selfie från vägen alldeles på direkten för att sätta tonen för resten av inlägget, en bild säger mer än tusen ord.


Följer upp med en vägbild...kan man kalla det roadie då? Nog tusan blir man så nöjd och glad som här ovan när vägen ser ut såhär.


Redan igår kollade jag ut den tänkta rutten. Ville se något nytt och prova en ny väg, tog sikte på Sävar och fortsatte därifrån upp till Ratan. Har förbisett den vägen tidigare för det är en tur-och-retur-rutt, det brukar inte vara så värst spännande att köra samma väg tillbaks, men jag ville se Ratan.
Trampade på i god fart tyckte jag, väldigt god för att vara säsongspremiär på racern, misstänkt god... efter flertalet kilometer med snitt på 30+ km/h förstod jag att jag hade medvind på min väg bortåt. Illavarslande och härligt, tudelad känsla det där.
45 km senare nådde jag det lilla samhället Ratan, vackert beläget alldeles vid havet. Ingen vidare havsutsikt dock då det ligger ett skär just där skogen öppnat upp sig vid kusten. Jag hittade gästhamnen och det smala sund som skiljer Rataskär från fastlandet.


Lärde mig ett nytt ord där vid hamnen: mareograf. Ty det stod en gammal sådan där. Används för att mäta havsvattennivån och dess variation. Den här var som sagt gammal, ur funktion, landhöjningen har helt enkelt gjort att den numer inte alls har kontakt med vattnet.


Innan jag vände cykeln hemåt tog jag paus vid Tullgården.

Solen värmde mot väggen och jag fick i mig en energikaka. Blott en ynka sådan. Oj vad jag hade behövt mer att äta. De 45 km hem var nämligen bra mycket längre än de som gick åt andra hållet. Vinden, tröttheten, ovanan att trampa cykel i timmar. Det började göra ont både här och där, ben, rygg, armar, underredet som definitivt blivit avvand detta utdragna sadelnötande. Kylan kröp på när energinivån sjönk, det var bara 2-3 plusgrader, som ju är rätt brukligt den 4:e april - lätt att glömma vilket datum och vilken årstid det egentligen är en sån här fin dag!
Jag tog mig hem dock, väggade inte totalt, blev bara lite dränerad. Mycket nöjd med turen ändå! Ratan var himla fint och jag vill tillbaks till sommaren när det är mer liv och rörelse, grönska och värme. Det var en fin premiärtur, inte tu tal om annat.

4 kommentarer:

  1. oj vad inspirerad jag blev att den där turen! lääängtar till jag kan köra en 9-milare jag också. Är det fin väg??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lider med dig i din rehab, eller iaf delar av den. Trippen till Italien såg verkligen inte dålig ut på något sätt!
      Målet var finare än vägen, det var en ganska intetsägande väg dit, ganska platt och mycket skog, lite seg uppsprucken asfalt bitvis. Jättefint på slutet dock, mot Djäkneboda till och sista biten till Ratan. Idylliskt!

      Radera