Tavelsjöleden med grymma brudar

Ligger en dag efter med bloggandet här. For ut på en längre tur längs Tavelsjöleden igår med ett gäng sköna cykeltjejer. Vi hade det riktigt gött må jag säga.

Leden ändrar karaktär många gånger om längs vägen. Från de platta sandiga tallhedarna till spångade myrmarker och stenig klippterräng. Fast mest är det som småteknisk skogsstig som är riktigt njutbar att cykla.
Det blev varmt under hjälmarna, Kullabäcken låg bra till hands för att kyla ner överhettade huvuden.

Sen hade jag väl tänkt mig att någon skulle bada i den namnlösa bäck som passeras på en smal, hög spång, men nej, det var ingen som körde av där fast jag stod med kameran redo.

Vi tog ett riktigt bad i Piparböle sen istället. Så grymt skönt!! Vi låg i och plaskade bra länge.

Fantastiskt fin dag med kanoncykling. Det är som lätt att glömma av fortsättningen av Tavelsjöleden när man oftast bara kör upp till Hamptjärn och tillbaks. Partierna som ligger bortanför är ju faktiskt riktigt fina de också!

4 mil på 3 timmar blev som ett lagomt utflyktstempo. Med fika- och badpauser blev det en riktig heldag ute skogen. Tackar alla inblandade för en superfin tur!

Isälvsleden igen - nu med spännande djurliv och korvgrillning

Isälvsleden är verkligen så galet fin. Var inte så länge sen jag var där senast, men det blev redan nu ett återbesök i sällskap av nio andra glada cyklister.

Mycket sand längs leden, en del traktorvägar till en början, en knuffa-cykeln-nerför-brant backe som Bosse ändå körde utför.

Sen kommer man in på de riktigt fina delarna med flowig stig på Sundskammen. Böljande uppför och nerför. Så himla vackert.

Efter att det svettats och flåsats och bränts massa kalorier måste man äta lunch, med fördel tillagad över öppen eld. Grymt gott! Och så badades det förstås. Skönt att svalka av sig lite i värmen.

Vi skippade roddbåtarna över Djupsundet denna gång och vände istället tillbaka längs stigen. Den var minst lika rolig åt andra hållet.

Vi cyklade genom området där Länsstyrelsen genomförde en naturvårdsavbränning 2006. Avbränd och död ved och mark gynnar många arter som trängs undan i det industriella skogsbruket. Skogsbränder var vanligare förr än nu, så i dessa naturreservat som ligger i området ska det ske avbränningar då och då - för att likna en mer naturlig skog.

Träffade på några djur längs leden idag. En liten väsande rackare som inte gillade vare sig cyklar eller cyklister.

Huggorm.

Och så två renar, märkligt nog - de ska väl inte vara nere i skogslandet den här tiden på året? Ytterst korkade djur för övrigt, de sprang framför oss på vägen en bra bit istället för att bara springa in i skogen, typiskt renbeteende.

Sjukt fin dag! 

Skellefteå Bike Rally

Har varit upp till Skellefteå och cyklat idag. Stojje på happymtb anordnade ett bike rally så vi tog och for upp ett litet gäng från Umeå för att delta. Första gången för mig i skellefteskogarna - grymt fint! De bitar vi hann se iaf. Tre kortare specialsträckor skulle avverkas på tid, däremellan trevlig transportcykling och lite socialt cykelhäng. Mycket trevligt "tävlings"format det här.

ogami fotade, bilden från happymtb
Jag går verkligen in för det där med färg nuförti'n :)

Samling på Vitberget innan vi drog till skogs. 

Folk kom från när och fjärran, eller åtminstone Väster- och Norrbotten fanns representerat. Och båda könen fanns med i startlistan, fast vi två i damklassen kom ju båda från Umeå då... Vore kul om det kunde finnas lite fler tjejer från andra ställen som också kör stigcykling.
Trots att arrangemanget är ett ytterst osanktionerat och icke-officiellt race på alla sätt så gjorde sig nog tävlingsnerven påmind hos de allra flesta. Vare sig man vill eller inte så blir stressen lite högre när ett tidtagarur går igång. Jag är en väldigt dålig tävlingsmänniska, men visst fanns en liten släng av nervositet där innan start.

Första startande på specialsträcka 1.

Första specialsträckan startade snällt men blev snabbt småstökig med riktiga blöthål och en del stenpartier. Mestadels ganska platt cykling, benen blev fort trötta av att försöka hålla farten genom lerpartierna och över alla höga rötter och en del små stenpartier.

SS1.

SS2 var en mer utförsinriktad sträcka, förutom en springbacke uppför. Riktigt fin stig som jag gärna skulle vilja köra igen. Här klotade jag ordentligt, hamnade vid sidan om stigen och körde in i en bastant sten, fick en flygtur över styret och en straffsmäll av cykeln över ryggen. Tog en stund innan jag lyckades kravla mig loss från cykeln och tappade förstås massor av tid. Ändå en sjukt kul stig!

Snäll start på SS2 också, men värre partier väntade längre ner.

Sista sträckan körde vi utan förhandsrekning, lite mer spännande då. Hade oflyt igen och fick in en fet pinne i bakhjulet i dåligt läge. Ingen skada skedd dock, som tur var. Var dock tvungen att stanna för att peta loss den. Det var en lite småtråcklig stig det här också, kul kul.

Start SS3. 

Stigycklister är onekligen ett trevligt släkte, det var en kanonfin dag i kul sällskap. Mer bilder och sånt hittas i Bike rally-tråden där allt startade på happymtb.

En nummerlapp på min hoj, en ytterst ovanlig syn. 

Har jag cyklat här?

Järvsö BP har just klippt ihop en ny film från leden Twist twist. En röd led med bara massa hopp, drop och flow. Den blev något av en personlig favorit, den verkar ha den inverkan på folk överlag :) Men nu när jag såg den här filmen kom känslan över mig att har jag verkligen cyklat där själv? Har jag kört utför de där avgrundsdroppen och flugit så långt och så högt som behövs för att klara hoppen? Really...? Helt säkert är iaf att jag inte gjorde det med sån stil som cyklisten i filmen ;)

JBP - Twist Twist from Järvsö Bergscykel Park on Vimeo.

Hetspass

Hade återigen ont om tid för cykling, max en timme kunde jag sätta undan, inkl. ombyte och annat. För att få maximalt med cykling per minut så drog jag av ett riktigt hetsigt svetto-tempo-pass. Eller tröskelpass skulle man väl kunna kalla det också. Ut i den nyregnade skogen och bara mata på, inget snyggt finlir över de slippriga rotmattorna utan siktet var bara inställt framåt och det med fart. Ingen andhämtning på de kortare partierna av lättåkt sandstig, istället två snäpp tyngre växel och maxtryck på pedalerna (ja förutom just när jag stannade till och fixade en bild till bloggen då).
Luftfuktigheten låg på 100% och svetten rann. Salt- och gyttjesmak i munnen. Lovely. Sjukt jobbigt att köra pass på det här sättet, det här är verkligen huvudanledningen till att jag inte vill hålla på och tävla - fattar inte grejen med att pressa sig så här timmar i sträck. Det är så mycket trevligare att köra med snack- och fikapauser :) Svårt att klämma in dock när vardagen är fylld av andra göromål också. Som kvalitetspass räknat hamnar det här rätt högt dock, jag blir ju ändå bättre om jag pressar mig själv lite.

Det man borde mot det man vill

Det finns så många "borden" och "måsten". Jag såg en massa saker jag borde gjort efter frukosten, t.ex. ta itu med litet diskberg eller tämja dammråttorna. Hade också känslan av att jag inte borde träna, ni vet vilodagar och återhämtning och sånt där, det borde man tänka på ibland. Men ville jag städa och låta cyklarna stå? Nej! Inte en så fin dag. Det fick bli en träningskompromiss, ett väldigt stillsamt landsvägspass utan egentlig ansträngning, kan kalla det ett återhämtningspass. Disken och dammråttorna får faktiskt så lov att vänta till en regnigare dag.

Lev!

En kort paus vid gång-/cykeltunneln/konstverket Lev! på hemväg från skogen. En tunnel/konstverk tillägnat Sara Lidman, den västerbottniska författaren. Läste på om just det här ordet Lev! och det var något hon lade till vid signering av sina böcker, en uppmaning att ta tillvara på livet och leva det fullt ut. Och jag måste ju säga att det känns det verkligen som att vi gjort idag.

Cykling och allt däromkring har från ingenstans blivit väldigt stort i mitt liv. Det har fyllt ett tomrum jag inte visste fanns och nu kan jag inte föreställa mig livet utan det. Att cykla har blivit en väsentlig del av hur jag tar tillvara på mitt liv på bästa och mest njutbara sätt. Jag undrar om jag inte kommer tänka på Sara Lidmans ord nästa gång jag grenslar cykeln...

Nog lever vi livet allt :-)