Sprider cykelinspiration i lokalblaskan

"Cykling är årets hetaste motionstrend" skrev Västerbottens-Kuriren i fredags och jag fick iklä mig rollen som entusiastisk motionär för att försöka förklara vad som är så härligt med cykling. Kul grej! Framför allt skoj att få visa upp mountainbike som motionsform, vi håller ju mest till ute i den osynliga periferin annars. Får se om det här leder till att vi får möta lite nya ansikten ute i umeskogarna i sommar :) 

Tavelsjöleden har tinat fram

Det är så kul att få återupptäcka alla hemtama stigar. Det senaste tillskottet där vintern släppt sitt grepp är Tavelsjöleden med alla de där rötterna, stenarna och spångarna jag känner nästan utan och innan, det var alltför länge sen cykeln fick rulla över dem senast. Kul att återigen testa utmaningarna som finns där och få ett mått på hur mycket av tekniken man tappat under vintern, det är allt lite ringrostigt må jag säga. Hoppas det går snabbt att ta igen.
Snön var nästan helt borta från leden, men geggigt nå djävulskt på vissa ställen. Väljer att visa bilder från de torra, hårda stigsnuttarna istället - ser roligare ut så!

Spångbalansen finns fortfarande kvar, gick fint även över denna spång där mittbrädan knäckts. Lite vingligt men gick bättre än jag trott ändå.

Benen var trötta efter gårdagens 11-milare, kvarvarande krafter räckte precis till att trampa sig upp på Hamptjärnsberget. Stötte på en gammal bekant på berget och fick jaga rygg när vi tog leden vidare över Tjälamarksbergets torra, fina hällar.

Sen vek jag av åt mitt håll, tog "blåa leden" mot Rödäng istället för att ta samma stig tillbaka. En kort sträcka längs en vindstilla hyggeskant där solen låg på fick jag en riktig försmak av sommaren, så himla varmt, torrt och fint det var där! Underbart. Sköna maj, välkommen!

Distanspass med halvmarainslag

Min ursprungliga lördagsplan att ligga i soffan, käka snacks och må halvkasst gick om intet redan igår kväll. Med ett något grumlat omdöme lät det istället som en kanonidé att haka på en landsvägsrunda tidigt lördag förmiddag. När alarmet ljöd i morse var jag allt annat än pigg och fräsch, men frukosten gick trots allt ner (och stannade nere), vattenflaskan fylldes, kedjan smörjdes och lagom tills jag fick rulla ut i solskenet så hade den värsta huvudvärken lagt sig. Fick en liten vilostund i den värmande solen när jag väntade på de andra vid mötesplatsen och då slog humöret om, det var inte alls så dumt att bli utdragen på en cykelrunda en så vacker dag. Det kändes rentav som att det faktiskt skulle bli riktigt skönt!

Planen var att fara till Vännäs, de andra skulle langa dricka, tider och pepp till en som sprang Vännäs halvmara. Så vi tog oss dit i behagligt tempo, följde loppet, käkade hamburgare och hade det allmänt trevligt innan hemfärd. Vägen tillbaks mot stan blev lite tuffare, tog en mer kuperad väg via Mosjö och Hössjö samt styrde in över Rödtjärnsberget. Detta berg alltså, känns alltid som en liten seger var gång man ens lyckas ta sig upp till toppen. Fast att bli avhängd på vägen upp sved lite. Iofs väntat, men fan... lite till borde jag väl ha kunnat trycka på...?
Hur som helst, sjukt trevlig och social runda. Jag imponerades stort av de där tokiga löparna som springer så fruktansvärt fort. Vädret var fint. Jag fick äntligen köra ett landsvägspass med sällskap igen (gud vad det är skönt att ligga på rulle!). Totalt landade det på 114 km, årets hittills längsta runda.

Njuter som en vårblomma i solskenet

Det är gött att leva ibland alltså. Det räcker att koka ihop lite vårkänslor med ett gäng sprättiga cyklister och en liten skog med barrtäckta stigar samt strö över några tekniska krux så är lyckan gjord liksom :)

Årets första happyride

Så var årets första happyride på nästan-barmark körd :) Cissi sökte cykelsällskap i Umeå-tråden på happymtb och vips så blev vi fyra stycken som drog ut i skogarna. Sofiehemsskogen och Ön bjöd på finfina stigar, avslutade sen i Gammlia bland smältvattensjöar, is och bitvis alldeles för djup snöslush. Det var en strålande fin vårkväll, 10 grader varmt och sol, kan inte bli så mycket bättre. Fortsätter det så här är snön snart ett minne blott *längtar*

Tre happyiter i en solig skog. 

Som en liten bonus fick jag testrulla Cissis nya Trek 29er en liten bit, en väldigt lätt och lättrullad hoj må jag säga. Kändes inte alls så märkligt och främmande med stora hjul som jag föreställt mig. Tyvärr var det fel pedaler för mina skor på den, men ändå skoj att testa. Ska jag någon gång skaffa en ny XC-cykel så kanske det större formatet inte vore så tokigt ändå. 

Ska vi säga oavgjort...?

Gick idag den tredje ronden mot Elixir-bromsarna. Förlusten efter de två första sved, men nu så! Gav mig på frambromsen med luftningskitet igen, följde tipset jag fick i förra inlägget om att lossa ok och handtag och knacka på dem för att få loss de envisaste luftbubblorna. Och visst kunde jag på så vis dra ut ytterligare lite luft ur systemet. Som ett ess i rockärmen kom jag dessutom på att jag hade ett par nya bromsbelägg liggandes så jag passade på att byta dem också. Voilà! Nu kan jag göra stoppies igen :) Fast visst kvarstår en del av svampkänslan, å andra sidan fanns den ju där redan när bromsarna var nya, såatteh... nya bromsar lockar fortfarande.
Men det var ju bara en av två bromsar det, bakbromsen har jag inte riktigt tålamod att ta itu med nu. Så matchen mot Elixir får sluta oavgjort för den här gången, jag kanske nöjer mig med att bara byta belägg bak, som en liten genväg mot snäppet bättre bett.

Lär bli mer inslag av cykelmek framöver förresten, när jag lyfte av cykeln från mekstället kände jag ett ack så litet, men ändå tydligt glapp någonstans i länkaget. Har egentligen bara väntat på att det ska uppstå, nu måste jag försöka klura ut var glappet är och hur man åtgärdar det.

Luftning av bromsar rond 1 och 2

Okej, det var länge sen jag skrev om att jag var på gång att lufta mina bromsar, men annat kom i vägen. Typ en flytt och så. Nu var det dags att ta tag i det dock, särskilt som luftningskitet måste återbördas till sin rättmätige ägare snart. Kollade lite youtube, läste en manual (PDF från Avid) och satte igång.

So far so good...

Avid Elixir 3 heter min bromsar. Ökända för sin svampighet och allmänna oförmåga att låta sig luftas. Lyckades jag bättre än alla de som på olika forum beklagat sig över problematiska luftningar? Tyvärr inte, nej. Jag kan inte dra ut mer luft ur systemet men ändå går det fortfarande att trycka bromshandtaget ända in mot styret och bromsverkan är inte ens ett snäpp bättre nu än i morse, trots att jag faktiskt fått ut en ansenlig mängd luft och upprepat proceduren två gånger om.
Min nöjdhet med dessa bromsar har aldrig varit total, de var "okej" när de var nya men sjunkit stadigt i anseende sen dess. Svampig känsla, dålig modulering, dåligt bett. Funderar nu på om det vore värt att byta ut dem helt. Shimano XT BR-M785 lär vara ett bättre och ganska prisvärt val...? Annars gillar jag Formula-bromsar men då drar det iväg lite för mycket i pris.

Först ska jag dock gå en tredje rond mot Elixir, jag är en dålig förlorare och vill inte ge mig riiiiktigt än.