Knådad och mör

Så var det dags igen för massage/tortyr, har gått lite för lång tid sen förra gången - det kändes...
Massören fick jobba länge för att ta sig igenom alla lager av stela muskler, själv fick jag jobba på att bita ihop och bara stå ut. Efteråt är det ju så värt det! Begriper inte varför musklerna ska envisas med att krampa ihop så. Eller jo, någonstans förstår jag väl varför och tänker jag efter lite till så kan jag nog hitta både ett och två sätt att förebygga det också, men det är så mycket enklare att ta till en quick-fix emellanåt. Nu njuter jag iaf av att känna mig som en människa igen, en väldigt mör sådan. Nästan hela timmen gick åt till att bara få styrsel på ryggen, nästa vecka blir det fokus ben, någonting säger mig att det inte kommer vara helt lätt att ta sig igenom den timmen heller.

Måndagsmys

Ett varmt rum med dämpad belysning, lättklädda män och kvinnor, svettblänkande hud, muskler som jobbar på atletiska kroppar, ansträngda, flåsande andetag, fokuserade blickar, pumpande musik. Skulle kunna vara en het scen ur en barnförbjuden film, men nej, det var bara en helt vanlig måndag eftermiddag i spinningsalen på IKSU.
Det blev två hårda timmar som ledde till nästan helt döda ben, skönt. Nu ska vilan få ta vid. Den uppbyggande, helande (och relativt trista) vilan.

Stan är vår lekstuga

eller: Urban teknikträning

Äntligen äntligen äntligen har en del av folket runt mig börjat släppa sina älskade skidor och ge in för cykelpepp istället! Skogscykling är förstås fortfarande inte att tänka på, men stora delar av stan har ju tinat fram så i brist på riktiga rotmattor och stenar sökte vi utmaningar bland asfalt och betong istället - vilket var nog så skoj en dag som denna!
Trappor är lattjo, stora som små.

Vi balanserade oss fram på smala stenkanter, vi övade på wheelies med varierande grad av framgång, alla små hinder i vägen om det så bara var ett litet skräp skulle försöka bunnyhoppas. Och så hittade vi åt små drops här och var, den klurigaste med inslag av balansövning - vilket inte alltid gick så bra (sorry Annika, men jag fick faktiskt ingen bild på när du klarade den, det här tappra försöket får duga alltså). 

Och det som är så bra med att cykla med sällskap igen är peppen man får. Jag tvekade inför stenkanten och det lilla droppet (helt i onödan) men efter att Annika fixat den hade jag liksom inget val, jag måste också rulla den... 

Det här var verkligen en helg när det inre barnet fick komma fram igen! För man känner sig ju lite som en förvuxen fjortis när man studsar runt på stan med cykeln och låtsas kunna göra snygga tricks :) 

99% av max

Hatkärleken bubblade under dagens pass. Kampen mellan det onda och det sköna, mellan smärta och endorfiner, svagheten mot viljan. Bara pressa, pressa och pressa lite till för att ta sig igenom intervallerna, himmel och helvete på samma gång. Steg för steg närmare max. Tanken att ge upp måste slås tillbaka direkt den dyker upp, det finns inget utrymme för negativa tankar. Tänk helst inte alls, inte på tiden som återstår, inte på hur lungorna väser, inte på att pulssiffran "egentligen" legat alldeles för högt alldeles för länge. Bara känn och kämpa. Känn musklernas spänst och styrka, känn att hjärtat slår för ditt liv, känn att det är det här du är skapt för att göra. Omvärlden tonar långsamt bort, det enda som räknas är att så länge musiken pumpas ut så ska benen gå. Vilan är ofrånkomligen alltid för kort, det får man inte ens reflektera över, arbetet ska utföras likväl. Det är så man blir starkare, blir uthålligare, blir tåligare, blir tuffare. Och i slutändan nådde jag 99% av mitt max, den sista procenten tar jag nästa gång, kosta vad det kosta vill!

Lekdag för vuxna barn

Man är inte äldre än man gör sig? Visst? Så varför inte fara upp till Skellefteå och hänga på Boda Borg en heldag. I en f.d. stridsledningscentral insprängd i urberget finns denna lekplats för både små och vuxna barn. 

Fysiska utmaningar blandades med minnesövningar och klurigheter i jakten på att klara alla Quests. Klättring på och över väggar, klättring i tak, ålning genom trånga gångar som inte riktigt kändes som gjorda för mina osmidiga 180 cm - det tog på kroppen alltså! Skönt att det kunde blandas med lite mer stillsamma övningar mellan varven. 

Det var himla skojigt, rekommenderas varmt till alla som har lite barnasinne kvar! 

Cykelfredag

Mycket cykel och cykling idag. Inledde med MTB i Gammlia. Snöstigarna är fortfarande rätt fina även om det märks att solen tar rätt bra på ytlagret nu, det blir lite mosigt och slirigt bitvis. Blev ett svettigt pass, vårvintervärmen börjar kännas ordentligt. Skönt! Jobbigt bara att behöva ta sig igenom denna långa period av slask när snömassorna ska smälta av. Barmark i skogen är inte att tänka på än på ett tag.

Detta relativt korta cykelpass följdes av ett desto längre pass med cykelklämmande, cykelprovande, cykelsnack och allmän cykelprylsspaning. För en gångs skull inte jag som ska köpa hoj, jag agerade blott moralisk support till en vän som lockas av landsvägscykling. Alltid kul att hänga i cykelbutiker dock :)

Och för att runda av dagen på bästa möjliga sätt så besöktes IKSU en sväng också, hängde i gymmet ett tag, snackade mer cykling, lyfte några vikter och blev väldigt, väldigt trött. En mycket bra fredag!!

Årets 100 första dagar

Egentligen skulle jag väl skrivit det här i förrgår, denna träningssummering över årets första hundring. Hade inte riktigt tid då dock, men det har jag ikväll. Enligt träningsloggen på Funbeat så har 2013 hittills sett ut som följer:
Jag har cyklat 60 mil (det är inte lätt att samla cykelmil här i norr under vintern, i synnerhet inte på MTB) och summan av all slags träning landar på över 138 timmar.

De här timmarna har varit fördelade på 96 pass varav 58 cykelpass i någon form. Cykling, spinning och styrketräning är det huvudsakligen som gällt.

Får väl säga att jag är rätt nöjd med inledningen av året. Vintern är inte en cyklingens årstid direkt men tycker ändå att jag lyckats hålla träningsmotivationen och humöret uppe än så länge. Att faktiskt ta sig ut i skogen, i kylan, med cykeln någon eller några gånger per vecka om så bara för en timme åt gången gör ju ändå att man blir påmind om vad det är som är så himla kul med cykling, det ger motivation att gneta sig igenom de inte alltid lika roliga inomhuspassen däremellan.
Det är svårare att säga om jag tränat rätt, om jag förbättrat mig på ett bra/rimligt sätt. De resultat jag eftersträvar är ju inget som låter sig mätas direkt. Fokuset är alltjämt att bli en bättre stigcyklist och vägarna som leder mig ditåt är en smula krokiga. Att jag nu kan ta mer i bänkpress är liksom underordnat mitt mål, men jag tänker mig att det lär väl knappast vara till nackdel iaf? Samtidigt så tränar jag (fortfarande) inte för optimal förbättring av fysiska parametrar, det är att ha kul och må bra av träningen som är det optimala för mig - jag tänker mig att som bättre/starkare cyklist blir det ännu roligare i skogen så jag fortsätter sträva ditåt, utan att för den delen glömma att ha kul just nu också.