Efterlängtad Enduro-runda

Stackars cykel...

Har ju cyklat väldigt lite i sommar och ännu mindre på min röda skönhet, den stackaren har knappt ens fått nosa på de lokala stigarna i år. Det var dags för bot och bättring, min pärla förtjänade kvalitetstid till skogs! Som tack visade hon sig från sin allra bästa sida, mjukt och följsamt rullade hon längs Röbäcks finaste stigar. Ryssens hällar och små dropp betade hon av som ingenting, i hög fart var hon stabil som alltid och uppför går hon så förvånansvärt lätt att trampa, även med ganska så stumma ben. Fan-tas-tisk cykel! Jag fick smaka på cykelglädje igen och det var i ärlighetens namn på tiden, det skulle visst till en Enduro-runda för att kicka igång livsandarna på allvar. Stigarna vi har alldeles baki husknuten är visst mer magiska än jag anat, i synnerhet denna torra, varma augustidag!

Cykling vid Öreälven med ko-kontakt

Öreälvsleden

Sommaren har kommit till den norra landsänden till slut, det kände vi att vi ville ta vara på och min trötthet till trots så företog vi oss en utflykt till Bjurholms kommun och vandrings-/fiske-/cykel-leden som går längs med Öreälven. Har varit dit vid två tidigare tillfällen, första gången i regndränkt misär och någon månad därefter ett mer lyckat återbesök. Kör man bara sträckan Bjurholm - Agnäs får man en lagom dos vildmarksledscykling och även i det halvkrympliga tillstånd jag är i pallar en med det på några få timmar.
Öreälvsleden är inte lika sceniskt vacker som Lögdeälvsleden bitvis är, avståndet till vattnet är oftast längre och omgivande skog ung och slyig. Stigen är dock fin, i synnerhet nu när grästrimmern nyligen gått fram. Några stigningar är äckligt branta och halkiga och tarvar långsam knuffcykling uppför. Några backar nerför är precis lika äckligt branta och halkiga ;) Rullas på egen risk!
Vi mötte några av ledens mer bofasta invånare, ett gäng storväxta kor (kvigor?) vars hage vi måst passera igenom. Från hagens bortre hörn kom de gladeligen oss till mötes med förvånansvärt lätta och snabba steg. Respektingivande stora djur men de ville oss bara väl och hoppades kanske att vi skulle ha några godbitar till dem. Mycket trevliga och sällskapliga, söta rent utav :)
Från Agnäs trampade vi landsvägen tillbaka till bilen i Bjurholm, i så makligt tempo jag orkade med. Helt sinnessjukt frustrerande att inte kunna ta i, men det ska väl snart bli bättring på den fronten. Icke desto mindre var det en mycket fin sommardag och vi hade ju faktiskt inte bråttom någonstans ändå.

Gruppfoto!

Blodprovsblogg

Vad felas?

Har verkligen försökt att få fart på cykling och träning igen, men det är bara en bråkdel av något enstaka pass som känts okej. I övrigt är det som att trampa i sirap, efter tre veckors semester går det inte längre att skylla på att det var stressigt på jobbet i våras och flytten är fix och färdig sen några veckor tillbaks. Droppen som överspillde bägaren kom senaste helgen i Bygdsiljum, jag klarade inte av stå hela vägen ner i ett enda åk, mjölksyra/matthet gjorde att jag kände mig sladdrig som en överkokt spaghetti på cykeln. Har lämnat blodprover i två omgångar under veckan, husläkaren har fattat misstankar om en diagnos, får se vad han mer säger när jag träffar honom till veckan. Jag har ändå inget annat för ögonen än att jag ska komma tillbaks!

På gång igen

Långvila

Yep, jag lever än, om någon trott något annat. Men det har varit skralt med cykling och träning överlag, energi-nivåerna har varit på minimum och mer angelägna göromål har sugit det sista krutet ur mig. Gör ett försök nu att komma tillbaks till det aktiva utelivet, kör en liten nystart och jagar efter rörelseglädjen utan prestationskrav. Bloggar när jag får tid för det, men det är i vanlig oordning på Instagram de mer frekventa uppdateringarna kommer dyka upp!

Just idag tog jag ut XC-cykeln i Umåker-skogen. En easy ride med bara några soltrötta mygg till sällskap, ganska precis vad jag behövde för att känna efter hur kropp och huvud reagerade på den här "konstiga" och ovana aktiviteten igen. Och det gick väl bra, såpass att jag snart vill göra det igen iaf :)

 

Dagens kassettkringla.

Cykelskoj på gång vid Obbola-arenan

Hopp å lek!

Det finns allt några skopor driftighet i idrottsklubben i Obbola! All heder åt eldsjälar och sponsorer. Runt den lilla oansenliga klubbstugan har en ny arena för allmän, organiserad och spontan idrott uppstått. Kolla hashtaggarna #SCAarena och #obbolaikcykel på Instagram. Utegym och bouleplaner i all ära, det är de cykliga grejerna jag dreglar över förstås - ty de håller på att iordningsställa en maffig dirtbana i skogsgläntan! Ser ut att bli ungefär hur kul som helst. I övrigt har de byggt en XCO-bana på 2 km som jag inte hunnit kolla in ännu, men som ska innehålla några roliga sektioner vad det verkar av bilder och filmer. Sen tidigare finns några längre XC-stigar uppskyltade i skogarna, paradslingan Obbola Challenge är numer 25 km lång, med mer stig och mindre grusväg än i originaluppförandet.
Det börjar bli värt att ta sig till Umeå även för utomsocknes cyklister, oavsett disciplin - nu står ju det mesta till buds här i närområdet :) Komsi komsi!

Dirtbanan - snart färdig vad det ser ut?

Gymmet.

Sponsorskylt.

Bygdsiljum

Litet ställe med stort hjärta

På den fjärde söndagen efter premiären lyckades jag äntligen ta mig till Bygdsiljum. Efter en förkyld vecka var det skönt att åka lift upp och rulla ner. Den lilla bike parken i Västerbottens inland var sig lik. Stämningen som alltid gemytlig, välkomnande och avspänd. Ett nytillskott bland banorna är en grön stig inne i skogen, en led för alla! Jag räknade inte exakt men det var om inte en majoritet så iaf hälften tjejer som körde i backen, kul att se.
Eftersom jag inte fått in något som helst flyt i cyklingen alls i år pga sjukdomar och regnsjuka marker var det förstås för mycket begärt att göra stordåd i parken denna snoriga dag, men det var en grym sommardag bara för finåka också. Soligt, varmt, skönt, tror det gjorde min förkylning gott ändå att komma ut. Enduron trivs bra i Bygdsiljum, den är lagom lätt och lekfull för det mesta den möter där. Min härliga allt-i-allo-hoj som sällan sviker.
Nu tar jag min avklingande förkylning och pallrar mig iväg till en ny jobbvecka, till helgen väntar nya cykeläventyr med främmande från södern. Då blir det till att visa de finaste skogarna vi har!

#iamspecialized

Selfie-ride

Övning, övning, övning

Det kan vara kul att få några bilder av cyklist på cykel även från ensamturerna i skogen, det blir annars många bilder på cykel-lutad-mot-x (x=valfritt objekt stabilt nog för att staga upp en cykel och som företrädesvis hittas nära en stig). Men det är banne mig en svår konst att lära sig ta bra selfies in action med en simpel kompaktkamera med självutlösare. Misstänker det är lättare med en GoPro/liknande med bättre sekvenstagning av bilder. Hur som helst, kompaktkameran får duga ett tag till, även om den efter de senaste två vurporna blivit mer än lovligt bucklig och rapplig.
Körde en runda på några häll-rika stigar i närmast liggande skog och testade mig fram. Insåg att ett stativ hade underlättat betydligt, naturen är fattig på lämpliga plattformar för en liten vinglig kamera. Det blir också väldigt mycket grodperspektiv på det mesta, det vore trevligare att kunna rigga upp den på lite höjd för snyggare överblick av stigarna.
Det var en fin och varm dag åtminstone, jag behövde inte frysa medan jag stod stilla, det var snarare myggen som satte fart på mig efter en för lång stund på samma ställe. Solen sken oförtrutet och det var omöjligt att inte överexponera mig själv, all hud som varit oavbrutet beklädd sen typ förra augusti reflekterar varenda liten ljusstråle, huvva. Bara sommaren tar fart snart ska väl åtminstone det fototekniska problemet lösa sig självt inom snar framtid!

Så himla skönt att rulla på bar häll!! 

Grodperspektivet.

Trädet hamnade lite i vägen.

Jaaaa, mera häll!!

Mer klassisk bild från en solo-ride i skogen.

En färgklick som håller på att åka ifrån sin kamera.