Mot Vasaloppet 2015...

Hej Karin,
Grattis Beklagar - du har tilldelats tilltvingats en plats i Vasaloppet 8 mars 2015!
Här kommer din anmälningskod som du använder för att om du mot förmodan vill fullfölja din anmälan. Vi har öppnat upp för registrering och betalning ruinering och du har nu 7 dagar på dig att betala din plats (t.o.m. 27 mars).
Det gör du via login på vasaloppet.se. Koden är giltig till och med torsdagen 27 mars.
Din kod är: XXXX-AAAA-0000-1111 Anmäl dig via ditt användarkonto på vasaloppet.se och fullfölj din anmälan med kod och betalning.

Med vänliga hälsningar Våra kondoleanser,
Vasaloppet
_________________________________
Så tokigt det kan bli...
Men jag ska satsa ordentligt och försöka bli en riktig skidåkare i god tid innan, för att verkligen förtjäna min plats som jag nästan som av en slump lyckades norpa framför tusentalet vasaloppssuktare.

Uppackningen av en ny cykel

Den där nycykeldoften alltså

Börjar med att klargöra att det INTE är jag som köpt ny cykel (den här gången), mitt eget cykelstall är för tillfället komplett. Eller åtminstone fullt. Men en närstående beställde en redig cykel inför kommande sommars äventyr och jag hade den äran att få närvara då paketet levererades! Jag må då säga att det är lika kul att packa upp en annans cykel som en egen. Det blev jag som fick posera med den nyanlända kartongen.

Applicerade lite censur för att inte omedelbart avslöja vad det är för cykel :)
Kartonglocket blev snabbt uppslitet och vi kunde fiska upp en föredömligt insvept mountainbike. Någon som kan ta märke/modell redan här?

En limefärgad sak. Heldämperiet syns, det är nån slags logga under vevpartiet. Kan nån spika modellen här så bli jag imponerad.
Efter att ha arbetat oss igenom tejp, papp och buntband, hafsmonterat ett styre och ett framhjul så uppenbarade sig denna skapelse:

Här har vi alltså ett stycke fransk AM/Enduro-hoj. Commencal Meta AM. Inte det största cykelmärket, men de kan verkligen det där med att designa & bygga cyklar! Geometrin är låg, flack och lekfull. 150 mm slaglängd. Skapligt biffig och ger ett stabilt intryck. 26" hjul - för att ytterligare understryka lekfullheten. Den här hojen ska jag alltså få sällskapa med i år, villket sommar det ska bli!! :)

Ledcykling på is, skare och barr

Vårvintersötma

Idel minusgrader. Liggande is och skare röre sig icke ur fläcken. Toppen för cykling, teoretiskt sett. Kollade Tavelsjöleden upp till Hampis. Början var fin och torr, sen blev det is, is, is och en del is med inslag av skarsnö samt nån liten snutt med barmark. Efter isens dominans i några otäckt halkiga kilometrar, där jag till min ärliga förvåning ändå höll mig någorlunda upprätt, övergick det dock mer och mer till krispig skarsnö. Jag var tokigt naiv som inte körde dubbdäck. Mantrat i huvudet gick släpper...släpper inte... släpper... släpper inte... SLÄPPER!!!!½!
De små (yttepyttesmå) partierna barmark kändes fantastiska. Förmodligen blir man rätt lurad som tänker att snaaaaart, om bara nån vecka, så går det att köra överallt i skogarna. Det är ju så det brukar vara när marken kikar fram, men det är bara mitten av mars ännu. Vårvinter. Sommarstigarna är avlägsna egentligen.
Vid Hampis vek jag ner på blåa mot Rödäng. Det blev en skumpig färd. Ett skoterspår i botten, fyllt med genomtrampade fotspår. Tungt och vibrerande, makalös överkroppsträning (för att vara cykling). Och naturligtvis fler inslag av blankis där smältvatten runnit.
Fyra mountainbikepass på lika många dagar. Tror det får följa en vilodag på det här, ty det som kallas hem & hushåll har blivit rätt eftersatt.

Pudertäcke på skarstigarna

Meh, mer snö??

Det singlade ner lite florsockrigt snöpuder, helt i onödan. Den nästan framtinade lilla skogen vid Sofiehem blev förrädiskt halkig. Vi blev inte långvariga där utan drog iväg till andra små skogar i jakt på ev. skartäckta promenadstigar och hittade en del vid Ålidhem, Carlslid och vid Gimonäs/mot Grössjön till. Fick då ihop närmare en mil stigcykling iaf, eller kanske en 7-8 km nånting, med kortare vägtransporter emellan. Hade inte solen varit på nergående hade det blivit mer!
Skaren påminde nästan mer om kärnis bitvis, den bar utan problem ett par cyklister. Minusgraderna tycks bestå nu, lutar åt att det blir mer cykling av det här slaget i veckan :)

Mera MTB! Mera glädje!

Cykling neråt drar mungiporna uppåt

På årets andra skogscyklingsdag besökte vi Sofiehemsskogen igen, denna gång med även en Annika i sällskapet. Man ska verkligen inte underskatta den lilla pluttskogen alltså, det finns flera ställen kvar som är cyklingsbara fast ännu lite för svåra och ännu fler där man åtminstone tvekar lite innan cykeln får rulla. Och vill man trampa upp lite flås så finns det några sträckor för det också! Det blir typ intervallträning, fast man inte tänker på det, det är bara sjukt kul och träningen kommer som på köpet :) 

Annika har dammat av Radonen och kör fort-fort utför stendroppet. 

Lena lånade Radonen en sväng och demonstrerar här positionen baksäteschauffören. 

Trappor är alltid kul :) Finns flera roliga runt campus och NUS. 

Skogspremiär på barmark!

Rekordtidig premiär

Förra året begicks stigcyklingspremiären den 26.e april. Viss skillnad mot att få lattja runt på torra stigar redan den 14:e mars! Det var igår alltså. Hade rekat Sofiehemsskogen/Öberget till fots dagen innan och det såg så lovande ut att vi inte kunde hålla oss från att dra ut cyklarna redan dagen därpå. Grymt skojigt att äntligen få köra över rötter och sten. Tekniken kändes i vanlig ordning mer än lovligt darrig efter vintern, icke desto mindre var det himla roligt att äntligen få köra utför de branta små stigarna ner mot älven och göra sig av med en del av ringrostigheten. Om en timme ska jag ta mig dit igen och fila lite mer på de vintertröga benen och leta efter manövreringsförmågan som för tillfället ligger just utom räckhåll.

Canyon väntar på att få sprätta iväg längs stigen!

Förra årets rookie på Scott förhandsrekar en av nerfarterna. 

Ny broms på Enduro

Hög tid att få tummen ur

Beställde nya bromsar i *host* september, men inte gjort slag i sak att faktiskt byta förrän idag. Den berömda tummen har suttit långt uppkörd i mörkret och ett trasigt bromshandtag på Enduro har faktiskt inte bekymrat mig nämnvärt på hela vintern - den har ju ändå bara stått still. Fast nu med solens ankomst börjar det kännas lite smått aktuellt att fixa till det hela.
Hann iofs inte fixa allt, men oket till bakbromsen är monterat, slangdragning och ev. kapning (som jag hoppas slippa) återstår, likaså att piffa till reglagens läge på styret. Frambromsen borde också bytas, i symmetrins och konsekvensens tecken, men cykelskruvande är inte min starkaste sida så allt tar ju "lite" tid. Processen är åtminstone påbörjad, alltid nåt!

Bort med Elixir, dit med SLX.