Cykelträning i teorin

Kvällens aktivitet blev ett par timmar cykelträning i teorin. IKSU hade bjudit in Mattias Reck att föreläsa om konditionsträning och eftersom han är cyklist hamnade förstås mycket av fokus där. Nu ska jag se om det går att uttyda något vettigt ur kråkfötterna jag plitade ner under tiden.

Lite mer kött på benen känner jag ändå att jag fått, gällande hur träning kan bedrivas. Mycket av det som nämndes har jag läst mig till tidigare och försökt följa, men det är inte helt fel att få bekräftat från ytterligare ett håll att mitt eget träningsupplägg är någorlunda vettigt.
En del av de konkreta tipsen ska jag ta och lägga till i passen, som att försöka få ner kolhydrattillgången för musklerna genom att bränna på i lite högre tempo i inledningen av distanspassen. Och tänka till gällande ordningsföljden på passen, så man inte försöker köra tröskelpass med halvtomma depåer dagen efter ett distanspass.

Ett annat handfast tips gällde en artikel som ligger hos olympiatoppen.no, Hur tränar världens bästa konditionsidrottare och vad kan vi lära oss av dem? Den ska jag absolut ta och plöja igenom vid tillfälle.

Därtill så bekräftades det återigen att det tar förbaskat lång tid att bli en riktigt bra cyklist, en påminnelse om att jag inte redan kan förvänta mig underverk utifrån min träningssatsning som inte ens pågått ett år än.

Har jag inte tränat nåt idag då? Jo det har jag förstås, men det blev lite ont om tid så jag rev av ett kortpass löpning för att vara lite tidseffektiv. 4.93 km på 23:31. Synd att jag inte fyllde ut rundan så det blev 5 km jämnt, för det hade med god marginal blivit ett prydligt pers på halvmilen!
Det var förresten årets 10:e löppass. Att springa lite mer sällan än varannan veckan verkar vara bra för löpformen :-) 

Regndränkt misär vid Öreälven

Satt och funderade på olika rubriker till detta inlägg, de flesta handlade om vatten på olika sätt. För det var verkligen vattnet som var i fokus under dagens cykelrunda.
Tre cyklister drog iväg till Bjurholm, vi skulle ut och cykla i den svenska naturen såhär nationaldagen till ära. Rutten gick från Bjurholm och söderut längs Öreälvsleden. Att regnmolnen låg tunga över oss var inget hinder.

Det var första gången jag besökte Öreälvsleden. Bitvis var det kanonfin cykling med perfekt singletrack, men kameran brukar ha en förmåga att bara komma fram när det tjorvar ihop sig vid tekniskt utmanande passager. Så bilderna är inte direkt representativa för leden i stort. Tack A för att du var aktiv med kameran också.

På vissa ställen fick vi bära och putta cyklarna. 

Lera och vatten fanns det gott om!

Såphal bropassage. 

Eeeh... en stunds tvekan och begrundande över vad som skulle kunna tänkas gömma sig på bottnen. Men leden passerar ju här såatteh...

...det var väl bara att köra och hoppas på det bästa. Blöta var vi redan både från regn och tidigare vattenpassager så det här gjorde väl varken till eller från.

Som sagt, är man redan blöt så är det bara att köra även där leden är översvämmad över alla bredder. 

Blöt bloggare.

Efter knappt 9 km av stigcyklande och bad så blev det slutligen så att leden gick vidare in i ett översvämmat område med sly. Vi bestämde oss för att det fick räcka med vattenlekar för idag och tog oss ut på landsvägen för att trampa tillbaks upp till Bjurholm.
En liten paus för att fylla på luft i däcket. 

Rutten, 17.5 km allt som allt.

Vars var det här vädret i lördags?

Tänk om solen strålat från en såhär klarblå himmel under loppet i lördags, så mycket skönare det hade varit!

Försökte mig på att köra ett tröskelpass på landsvägen idag, 3x15 min intervaller på mjölksyratröskeln. Det gick sådär får man väl säga, länge har jag föredragit att köra pass likt detta inomhus och jag undrar om jag inte borde fortsätta med det? Tycker det är jättesvårt att hitta och behålla en jämn intensitet genom hela intervallerna samtidigt som man måste anpassa sig till backar, vind, trafik och väglag, vilket avspeglas i pulskurvan. På en stillastående cykel är det mycket lättare att pricka in rätt nivå och hålla den.

Sen såg jag att resultatet från lördagsloppet publicerats. Och ja, egentligen ska man väl inte upprätta resultatlistor efter tid på ett motionslopp, men jag sorterade ändå in siffrorna i en tabell och tydligen kom jag in på en 4:e plats av de 15 damer som körde 10-milarundan. Men det säger inte så mycket när det är ett motionslopp, det är ju inte alla som kör för att klämma till med en bästa tid. Fick lite mersmak och skulle nog eventuellt kunna tänka mig att köra nåt fler motionslopp framöver.

En studie i spångkunskap och klantighet

Efter förra veckans lilla "formtoppning" och landsvägslopp så kan jag nu återgå till den vanliga träningen igen. Det blev ett distanspass i skogen runt lunchtid. Ett varv runt Grössjön och Nydalasjön.
Fint och lättcyklat som uppvärmning, på väg mot Grössjön.

Stigen runt Grössjön är rätt kul, väldigt blandat underlag. Bitvis går det fort och lätt, på andra ställen är det snudd på omöjligt att få med sig cykeln över eller runt stock och sten. Det är rätt så blött i skogarna där, så det finns en hel uppsjö olika spångtyper att öva balans på.
Myrspången är bra! Bra byggd, stabil, plankorna ligger tätt och rakt. Relativt lättcyklad.

Myrspång.

Andra spångar (spänger?) är inte så väl underhållna och det var väl kanske inte så fiffigt att lägga planken direkt mot marken en gång i tiden. Blötspången är lurig, för man vet inte om den flyter eller ligger stabilt i sin vattenpöl.

Blötspång.

Exempel på bristande underhåll igen. Rötspång, där plankorna befinner sig i olika stadier av upplösningstillstånd. Mer som regel än undantag ligger dessa plankor lösa och man får se upp för uppstickande spik.

Rötspång.

I lika fint skick som myrspången så har vi skogsspången, dock lite klurigare att cykla på då den ofta snirklar sig fram mellan träden. Det gäller att hålla koll på var man har bakdäcket i kurvorna.

Skogsspång.

Och så en för dagen ny sorts spång som jag inte träffat på tidigare. Vid första anblicken såg den ut som en vanlig skogsspång men när jag väl körde upp på den så märkte jag att den var oväntat smal, två plankors bredd till trots. Så ja, smalspång får man väl kalla den då. Cyklingsbar, men betydligt mer utmanande än den vanliga spången som ligger i bildens framkant.

Smalspång.

Det var dagens lektion i spångkunskap ;-) 

Det börjar förresten likna sommar nu, äntligen! Härlig vy från hundspåret vid Nydala.

Och så var det lite klantigheter, ja. Vette tusan vad jag höll på med idag, men ont gjorde det. Bl.a. så fick jag smaka gran. Den var vass! Det borde väl inte ha varit särskilt svårt att runda toppen på den här, men jag fastnade i någonting (med bakhjulet?), det tog stopp och jag tippade över mot stocken till och rispade upp mig både här och där.

Blod! Handskarna skyddade riktigt bra mot det värsta dock.

Jag är riktigt glad över att jag kör med knäskydd, för de tog några smällar idag. Köpte dem förra året och de har fått bekänna färg flera gånger om, allt eftersom jag börjat köra lite mer chansartat och därmed vurpar lite oftare. 661 Kyle Strait heter modellen - känns riktigt bra och de gör sitt jobb!
Sen kan jag tillägga att de tillför en extra dimension till det som brukar kallas cykelbränna... 

Dagens rutt, 24 km:

Återhämtningspass i skogen

Kan ju lugnt säga att jag blev rätt sliten av gårdagens 10-milare. Ben, rygg och axlar har känts skapligt stela idag. Rullade ut i skogen för att få igång rörligheten igen, ett kort och soft pass på stigarna runt Nydalasjön.

Kändes bra att röra på sig, lite trött i benen förstås, men det var skönt att köra lite terräng och få jobba med hela kroppen. Bra variation på stigarna, alltifrån släta barrstigar till knaggliga rotmattor och djupa blöthål.

Knappt en mil på 52 minuter. Undrar jag om det inte hade gått fortare att ställa cykeln och springa istället? Fast det hade förstås inte ens varit hälften så kul :-)

Race report - Gimonäs Bikeboost motion 2012

Då har jag kört mitt första motionslopp på landsvägen, Gimonäs Bikeboost motion 100 km. Hade känningar av lite nervositet innan, det blev ännu värre när jag såg att jag skulle starta i sista startgruppen. Såg framför mig hur jag skulle bli avhängd direkt och få köra helt ensam hela vägen och att alla funktionärer skulle behöva vänta på mig för att få packa ihop sina grejer framåt kvällen...

Riktigt så blev det inte, tack och lov. Vi var väl en 11 st som bildade klunga i början, men den decimerades ganska omgående till 6 pers. Hade god medvind från start och det gick bra fort, 35-40 km/h och lite däröver. Kändes slitsamt efter ett tag. Fyra mil in i loppet kom backarna upp från Bjännberg, inte särskilt branta men sega. Den lilla klungan splittrades. De fyra främsta samlade ihop sig efter backarna, men jag orkade inte ansluta och blev ensam. Sen kom Motvinden med stort M. Kunde lite kort växelköra med två andra runt Gräsmyr, men de var tröttare än jag så efter tag blev jag ensam igen.

Som bonus kom regnet därefter! Vinden fortsatte friska i från alla möjliga håll; kantvind, sida-mot, rakt emot. Härligt värre. Slog av på tempot och petade i mig en halv Vitargo-kaka inför den prövning som skulle komma. Långbacken ner mot Hössjö var ren njutning och vätskekontrollen där bjöd på en mugg väldigt god saft. Halvannan mil därefter kom det fruktade Rödtjärnsberget. Stigningen har aldrig sett så brant ut som idag. Alldeles för tidigt tvingades jag gå ner på lägsta växeln och mjölksyran kom med besked. Pustade, frustade och stånkade mig uppför. Just som jag kom upp på krönet öppnades himlens portar ordentligt och hade jag den minsta torra fläck kvar på kroppen så raderades den där och då!

Efter den prövningen kändes Överboda-backen som en väldigt nätt och liten stigning. Skymtade en framförvarande cyklist i backarna och det ger ju alltid lite extra krut i benen. Det fanns liksom inget att spara på längre, hällde i mig det sista av sportdrycken och pressade på så mycket benen orkade. Kom ikapp honom vid Stornorrfors och han anslöt till mitt bakhjul. Fick lite välbehövlig draghjälp sen vid Klabböle, men jag gick ifrån i sista backen och rullade solo in i mål.

Belönades med en finfin vimpel stämplad med icke vattenfast färg, men det får väl symbolisera dagens blöta prövning :-)

Tiden då? 3:27:19 rullade jag in på.
Är jag nöjd med det? Jo det får jag väl säga. Hade en vag tanke innan om att det vore skoj att gå in på under 3:30, men jag är så orutinerad på landsvägskörning, särskilt på så här långa sträckor att jag hade ingen aning om det var rimligt eller inte.

Trist nog fick jag inte igång GPS:en vid start så en manuellt ritad karta får visa dagens rutt: Volvo lastvagnar - Röbäck - Hössjö - Nyland - Bjännberg - Gräsmyr - Hössjö - Rödtjärn - Överboda - Stornorrfors - Klabböle - Volvo. 

Ostadigt inför morgondagen

Det blir till att cykla snabbt för att undvika regnet imorgon. Får hålla tummarna för att bli inslängd i tidigast möjliga startgrupp. Första start går kl.11 på morgondagens Bikeboost.
Annars så känns läget bra inför loppet, ska iväg och köpa på mig ett par nya handskar bara för att skydda fingrarna mot kyla och det eventuella regnet, de gamla vantarna jag kört med tidigare håller på att falla sönder.