Jag har inget emot att cykla ensammen i skogen, det är avkopplande och mentalt renande att trampa fram längs stigen utan någon att jaga/jagas av. Risken är dock att de bildtunga sociala medierna blir lidande. I brist på kamrat med kamera blir det ofta stillastående selfies från en armlängds avstånd, en övergiven cykel liggandes på en stig eller bara en screenshot av ett registrerat pass i träningskalendern på mobilen. Jag tycker oftast det är roligare att se någon göra något och när jag bläddrar bakåt i kameraminnet är de bilderna mer känslofyllda, som att jag minns vad det var som hände mycket tydligare. Klart jag har massor av bilder på mina cyklar lutandes, liggandes och uppriggade på olika sätt. Även en här nedan. Men jag gillar ändå att ta mig tiden att rigga upp kameran vid cykelstigen, starta självutlösaren och cykla fram å tillbaks några gånger. Just for the fun of it. Och det är oftast lite roligare att slänga upp de bilderna på Instagram eller Facebook eller bloggen eller var de nu hamnar. Om några månader eller om massor av år kan jag också gå tillbaks och titta och minnas lite bättre vad roligt det var att cykla på ryssen just i augusti 2017.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar