Allt kan vägas upp av kaffe och kaka
Stigfinnarturer är sällan min grej. Jag har bra öga för att se nya stigar, men de stigar jag ser är sällan till aldrig särskilt bra. Att ha med sig sällskap in på en sådan okänd stig kan bli lite ansträngande för relationen så att säga. Mot bättre vetande har jag ändå dragit med Lena in i okända skogar och vi hänger ju fortfarande ihop, men det vore nog bäst om jag hädanefter rekade nyfunna småstigar själv.
Efter fadäsen där vi hamnade i en grön slydjungel vid ett 3-metersdike fyllt med mera småsly och annan okänd tjock markväxtlighet plus vatten i okänd mängd på en botten som inte syntes, drog jag fram ett säkert kort med härliga stenhällar vid älven. Solen sken, myggen blåstes bort, kaffe och kakor muntrade upp humöret. Vi glömde snart bort att vi släpat cyklar genom ormbunkar, gräs och slingrande småkvistar. Som sagt, vi är fortfarande tillsammans men den här stigfinnarturen var inte av det mest imponerande slaget.
 |
| Helt okej stig en bit. |
 |
| Men sen en jäkla djungel med mygg och flugor. |
 |
| Fikapaus. |
 |
| Post-fika cykling nära älven. |
Haha, det var totalt sett en mycket fin tur. Jag har redan glömt att jag för en stund kände mig fångad i en djungel full av farliga djur. Jag vill gärna att du tar mig med på många fler stigfinnarturer.
SvaraRadera