torsdag 14 februari 2013

Visst är det viktigt med vikten

För vissa är den ett av livets stora fokus, för andra en total oväsentlighet - den där siffran som kommer upp när man ställer sig på vågen. Får man tro på slaskpressen där ute så vill alla se en minskande siffra på displayen, och visst finns det många som borde minska i omfång för sin hälsas skull, men frågan om vikten och vågen är bredare än så.
Sen något år tillbaks står en våg också i mitt badrum. Men varför då, du bantar väl inte? frågar då den enögde slaskpressläsaren. Nej verkligen inte, men det är för mig ändå av vikt att hålla koll på vikten. Inte minst för att jag ska kunna publicera siffror över mina effektframsteg i W/kg här på bloggen ;) Eller kanske mest för att kontrollera att jag faktiskt får i mig nog med energi för att balansera upp det som går åt under träningen. Jag räknar inte kalorier på så sätt, men vet att ett långt och hårt cykelpass lätt kan bränna av en bit över 1,000 kcal. Om man inte vill minska i vikt måste den mängden kompenseras med ett motsvarande matintag. Och det är en tämligen bastant extra måltid som måste klämmas in utöver de som krävs för att möta upp det basala energibehovet.

Jag har haft lite problem med det här emellanåt, kroppens hunger och aptit signalerar inte alltid nog starkt. Äter jag enligt dessa signaler minskar jag sakta men säkert i vikt. Siffran på vågen är då inte det viktiga i sammanhanget, utan de negativa effekterna det medför att ligga på energiunderskott. Dålig ork under träningspassen, långsammare återhämtning, stagnation i utvecklingen, blir allmänt tröttare, slöare och mer frusen. Senast i höstas trillade jag ner i den där fällan, igen. Fick en ny vardag med ett nytt jobb där ett antal sittande timmar byttes mot mer stående och gående, samtidigt som jag i stort sett tränade som tidigare och uppenbarligen fortsatte äta som tidigare. Det tog ändå ett tag innan jag fattade varför träningen gick och kändes som skit, ställde mig på vågen där i början av november och fick en smärre chock när jag såg en av de lägsta noteringar jag haft i vuxen ålder. En riktig ögonöppnare som fick mig att ta tag i kosten på allvar. Något som inte varit och inte är lätt, för det innebär att äta mer än vad kroppen är sugen på. Oj vilket lyxproblem, tycker väl någon, då kan man ju vräka i sig all världens go'saker utan samvetsproblem. Mm, visst, förutom att det inte funkar att träna på kakor, chips och öl. Det är inte den sortens energi och näring kroppen behöver. Eller det är åtminstone inte det min kropp behöver, för andra kanske det funkar? För mig har det helt enkelt inneburit att jag mer eller mindre måste äta enligt schema. Fixa fram en redig lunch eller extra mellanmål fastän jag inte alls är hungrig. Hitta sätt att göra maten mer energität utan att mätta för mycket. Och att inte basera kosten på näringsfattig skräpmat, även om det vore en enkel väg för att trycka massor av energi så är det inte hälsosamt och som sagt, min kropp kan inte drivas på det i någon större utsträckning.
Alternativet att träna mindre pga det här finns inte i min begreppsvärld. Jag vill inte halka tillbaka till att vara en klen, "smalfet" och ohälsosam soffsittare, dessutom hade jag lika stora problem då med att hålla vikten. Oavsett min aktivitetsnivå får jag inte tillräckliga hungersignaler tycks det. Visst önskar jag ibland att varje måltid kunde vara en efterlängtad njutning, men allt som oftast ser jag det bara som en tallrik bränsle. Totalt oromantiskt. Men det är det förhållningssätt som för tillfället funkar bäst. Vikten är under kontroll och långsamt ökande, där får prioriteten ligga för tillfället. Motivation hittas i att det behövs för att orka med träningen och för att fortsätta utvecklas, jag har aldrig varit starkare än nu, men det kommer inte gratis.


Det blev ett långt inlägg, men det här är något som gett mig mycket bryderier under rätt så lång tid. Att kräkas ur sig vissa saker såhär i textform på bloggen hjälper till att styra upp tankarna.

Som fotnot: den svenska medelkvinnan väger 67.4 kg enligt SCB. Hon är också 14 cm kortare än jag.

10 kommentarer:

  1. Väldigt bra inlägg om viktiga saker! Man kan tycka att det är ett "lyxproblem" att få äta mer än vad kroppen är sugen på men eftersom det är bra näring och bränsle man vill ge den så kan det vara mycket svårare än man tror och just detta fenomen borde det skrivas mer om tycker jag! Förresten är jag Träningslyckan som återuppstått i bloggvärlden, dock med ny blogg! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att se dig åter i bloggvärlden :)
      Håller med, det borde skrivas mer om det. Jag har försökt söka och finna inspiration från hur andra gör men det är tunnsått på den fronten.

      Radera
  2. Jätteintressant inlägg, det väckte många tankar. Höll själv på att svimma på gymmet igår, förmodligen som en följd av att jag ätit för dåligt under eftermiddagen. Idag ligger det ett bra mellanmål och väntar i kylen. Tack för en fortsatt bra blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de snälla orden :)
      Visst är det obehagligt när kroppen protesterar så tydligt, man får smäll på fingrarna ganska omgående om man slarvat. Smart att ladda upp med bra mellanmål!

      Radera
  3. Bra inlägg, viktigt med second opinion i viktdebatten. Alla VILL inte banta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej verkligen inte, synd att det ofta är ett så ensidigt fokus på just den biten dock, så fort vikten kommer på tal.

      Radera
  4. Ett bra inlägg Karin, som belyser så många vitkiga saker. Vi matas hela tiden om vikten, hur vi ska se ut, dieter, fan och hans moster rent ut sagt, men oftast inte VIKTEN av att äta, vad som händer när vi inte äter ordentligt, jag säger vi för oftast är det tjejer som tränar hårt som ständigt ligger på ett energiunderskott, stressade över att träningen inte ger resultat, ond cirkel helt enkelt.
    Som skidlyckan skriver, det borde skrivas mer om detta!.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan tänka mig att många fastnar i den onda cirkeln. Ekvationen går inte riktigt ihop om man rakt av köper konceptet att viktnedgång alltid är en bra grej och samtidigt är en hårt tränande individ.

      Radera
  5. Men åh, superbra skrivet! Om man surfar runt lite och läser s.k. träningsbloggar så upplever jag att många verkar ha en regelrätt ätstörning som de rättfärdigar med mantran à la "jag är supersmal därför att jag äter hälsosamt (dvs spirulinadrinkar, frön och sötningsmedel)". Kopplingen mat -> energi -> prestation är det förvånansvärt få som gör. Och viktnedgång kan vara oerhört destruktivt för det sistnämnda (been there done that osv).

    För egen del har lärdomen att äta ordentligt gjort att jag varit i princip skadefri de senaste fyra åren (då pratar vi överbelastningsskador, krascher finns det nog ingen mat som hjälper mot? :)). Innan dess låg jag på en osunt låg vikt och var skadad i flera månader varenda sommar i tre års tid.

    Ett viktigt inlägg helt klart, tack för det :).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant koppling med att du hållit dig skadefri. Inte tänkt på det så, men det låter helt rimligt (hittar du mot alla odds ändå mat som hjälper mot krascher är jag idel öra :))

      Det finns förmodligen tragiskt många fall av hårt tränande med varierande grader av ätstörningar där ute, å ena sidan försöka att till varje pris hålla kroppen deffad och vikten så låg det går, å andra sidan försöka träna och prestera. De som ska lyckas inom eliten måste kunna balansera det här, vissa lyckas andra inte, men det är troligen inte särskilt hälsosamt och inget eftersträvansvärt för personer på motionärsnivå. Får intrycket att vissa har lite svårt att skilja på det där, de vill leva som elit utan att vara det, det lär vara oerhört slitsamt för både kropp och psyke.

      Radera