fredag 31 maj 2013

Glad happyride till skogs

Gillar verkligen forumet på happymtb alltså, där går det nästan alltid att hitta folk som är pepp på att cykla. Trevliga är de också! Brukar inte vara så lätt att skaka fram cykelsällskap en vanlig fredag mitt på dagen, men happy kan man lita på - Annika, Peter och nya bekantskapen Erik mötte upp för en tur på Umåker, Hässningberget och Röbäck. Även happylurkaren Mathias dök upp och anslöt halvvägs genom rundan.
Skogen var het som en ugn ungefär och tyvärr så har väl värmen till slut fått förra årets alla mygglarver att mogna färdigt. Hässningberget var värst, det blev ett svart moln runt en när blodsugarna samlades, inte lätt att hålla fokus på att trampa cykel och balansera på spång då inte. Nästan så man fick blodbrist innan vi nådde den räddande brisen uppe på toppen av berget.


Stigarna visade sig från sin bästa sida, torra och fina, det går att stå på så mycket hårdare när fästet är så bra. Kände lite seghet efter gårdagens landsvägsrunda och värmen tar en del kraft också, men jag kan inte beklaga mig över dålig form nu alltså. Mycket nöjd med dagens pass, sällskapet var strålande, cyklingen superb, cykelbenen satt på rätt plats, solen var återigen med oss hela dagen. Det avslutande och svalkande doppet i Nydalasjön blev pricken över i:et. Eller förresten, den riktiga pricken var nog pizzan och colan som jag absolut inte kunde motstå efter 5 timmars utflykt (varav 3 timmar i rörelse). Det var den godaste pizza jag ätit sen... ja, sen i söndags då när jag kom hem helt utmattad efter cykeläventyret på Isälvsleden. Cykling och pizza är en vinnande kombo!


Varmast i Sverige idag! 



torsdag 30 maj 2013

Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

En bild säger ju mer än tusen ord egentligen, men eftersom jag gillar att ordbajsa så lägger jag ut texten lite grand idag också. Det är bara två veckor sen det var kort-kortpremiär och då fanns ändå antydan till en kallil i luften. Därefter har värmen bara vällt in över oss, det är rent högsommarvärme! I maj redan!! Jag vet inte vad som hände med våren i år, känns som den mer eller mindre uteblev och det slog om till sommar direkt. Jag hinner inte riktigt med i svängarna men jag njuter av det!
Så vad gör man när termometern säger 26 grader i skuggan och det inte finns en endaste molntuss på himlen? Ah, kör landsväg förstås! H-e-r-r-e-g-u-d så skönt det var. Och jag skattar mig så lycklig för att jag bara sådär kan ge mig ut på en 7-milarunda mitt på dagen på nästan helt öde fina små vägar. Det lär ju komma nåt bakslag snart för såhär bra som haft det på det senaste får man väl inte ha det...?


Det blev premiärturen för nya styret, tänk vilken skillnad att få flytta in händerna med bara 1 cm på var sida. Kändes riktigt bra, borde ha gjort det här bytet för länge sen.

tisdag 28 maj 2013

Vila, löpning och nytt styre

Vilodag igår, idag fick det fick bli tidseffektiv löpträning ute i terrängen pga andra göromål och för att skriva om något cykelrelaterat så har jag bytt styre på landsvägscykeln i helgen. Två centimeter mindre brett och en centimeter kortare reach, tror det ska passa mig bättre än det breda mansstyret som satt på tidigare. Så fick jag lite övning i att linda styrlinda också, tror att resultatet blev godkänt. Svart linda denna gång, den vita som satt där innan var inte vit särskilt länge. Det må vara snyggt i början men sunkigheten kommer alldeles för fort för att det ska vara värt det. Svart funkar i alla lägen!


söndag 26 maj 2013

Mountainbike på Isälvsleden

Jag vet inte om jag någonsin varit med om en så magiskt vacker och varm cykeldag så tidigt på året som i maj tidigare. Varning för överanvändning av superlativ i detta inlägg, för dagen var tamigtusan perfekt på alla sätt och vis.

Dagens utflykt gick till Isälvsleden, en vandrings- och MTB-led mellan Vindeln och Åmsele. Vi startade just ovan Hällnäs och åkte nästan ända upp till Åmsele. Det är ledens finaste sträcka! Det började med lite singletrack genom tallplanteringar, några kortare sträckor grusväg och en del genom lite halvsumpig mark. Varierande cykling alltså, inget som är särskilt tekniskt utmanande men det är kuperat. Benen fick jobba hårt uppför backarna. Sen följde det som leden är mest känd för: de vackra, sandiga tallhedarna.



Som i sin tur följdes av ledens signum, passagen över Sundskammen. En lämning från istiden där en brant, smal och hög ås tornar upp sig mellan sjöarna. Så otroligt läckert och även fast jag cyklat här ett par gånger tidigare blir jag lika hänförd av naturen varje gång!!

Det sluttar brant ner åt vänster...



...och ännu brantare åt höger...

...och den fantastiskt fina stigen går mitt uppepå.

Man ska dock inte luras att tro att kammen är helt platt upptill, onej, ibland går det rejält mycket nerför så man nästan hamnar i nivå med vattenytan, vilket följs av lika branta stigningar som återigen tar en upp på god höjd över sjöarna. Fortfarande inte särskilt tekniskt svårt, men utmanande för flås och ben. Det var alltså maxpuls på flera ställen. Det är typ som denna sträcka jag föreställer mig hur XC-cyklisters våta drömmar ser ut.
Annika chillar stilfullt.
Mot slutet av Sundskammen finns en fin liten rastplats med vindskydd, grill, bänkar och en liten brygga. Efter att ha mätt vattentempen medelst fingertoppsdoppning så drog vi av alla kläder och hoppade i (finns inga bilder av detta :) ). Jag är alltså en badkruka av rang, så när jag säger att det var hyfsat varmt i vattnet så tro mig på mitt ord. Vanligtvis brukar jag aldrig bada före midsommar, så det här var en smått unik händelse. Galet skönt i alla fall att få vaska av sig lite svett och damm innan vi högg in på fikat. Kan bjuda på en (relativt) påklädd bild av fikapausen.

Där kammen tar slut måste man korsa Djupsundet för att fortsätta leden. Lägligt nog finns där två roddbåtar, en på var strand, så man slipper simma. Man får ro några vändor fram och tillbaks så det även efter passagen ligger kvar en båt på varsin sida av sundet.

Sen fortsatte vi leden över hedarna, bitvis över hygge samt ännu ett fantastiskt fint parti med singletrack genom tallskog, innan vi till slut tog en grusväg ut på stora vägen för att rulla asfalt tillbaks till bilen. En bit över 5 mil totalt varav ungefär 3 på leden. Jag vill nästan ta till e-ordet och säga att det var en episkt fin cykelutflykt.

Och bara för att göra dagen ännu lite mer perfekt så drog vi sen direkt till dirten på I20 för att möta upp Maria och köra lite hopp & lek. Det var tre rätt trötta tjejer som laddade på över hoppen, men ack vad det är roligt att skutta med cykel. Det var mitt första besök för året i dirtbanan och tekniken var ju därefter, icke desto mindre så blir man ju glad av det. Åtminstone tills man överladdar ett hopp, landar långt, tappar fotfästet och skrapar upp halva vaden mot de där sköna taggarna på plattformspedalerna.

Maria laddar på!
Nu ikväll är jag så sjukt trött att jag knappt vet vad jag skrivit i detta inlägg. Jag vet bara att jag är helnöjd och cykellycklig in i själen :) Peace out.

fredag 24 maj 2013

Ryck i styret, tönt!

Fredagskvällscykling på hällarna vid Hamptjärnsberget, sökandes efter nya linjer och drops. De stenkanter som såg ut som stora stup förra året kändes mer i stil med trottoarkanter i år. Det är väl det som är utveckling. Vi fick leta oss nya "stup" att hoppa utför. Kvällens kungliga sällskap Maria peppade och ledde väg.

Det är läskigt när kanterna blir så höga att de just inte går att rulla utför, man måste göra det där rycket i styret och hoppa ut. Mycket av det sitter bara i huvudet förstås, hjärnspöken och mentala spärrar kommer och går, den gamla termen "Ryck i styret, tönt!" for förbi några gånger för att repa mod. Med ren viljestyrka måste man till slut tvinga bort fingrarna från bromshandtagen. Farten är din vän.

Först tveka...

...sen köra!
Lilla Hamptjärnsberget är faktiskt riktigt bra för sån här träning, där finns utmaningar av alla svårighetsgrader, från släta fina hällar till rena dödsdrop. Kanonfint en så här varm och torr kväll!


Jag är en topsare

Det är lätt att driva med de som pedantiskt putsar sina cyklar med tops, men jag måste erkänna att jag trillar dit ibland jag också. En tuff bekännelse att göra men så är det. När det inte räcker med en trasa för att få bort envist oljeklegg mellan dreven är topsen överlägsen. Jag kan också erkänna att jag knappt vet vad dessa små bomullsspetsade pinnar ska användas till egentligen, här i hushållet används de bara till cyklarna. Nu är drivlinan på racern skinande blank igen, annat är det med mina oljefläckiga händer och sorgkantade naglar, tur jag inte ska på nån fin middag ikväll.


torsdag 23 maj 2013

Svettopass i baggyshorts

Kan fortfarande inte förmå mig att gå till gymmet, uteträning är så många gånger roligare - särskilt när det blir cykling som idag! Försökte mig på att köra ett svettopass i skogen, inte riktigt likt mig som helst bara vill leka mig fram i behagligt tempo. Tryckte på lite extra på stigarna och lät flåset jobba lite. Huvva, det var jobbigt att köra på det viset, svettigt blev det också. Rundade Grössjön vars stigar torkat upp hyfsat bra nu. Trots det högre tempot fanns förstås tid att föreviga denna fina dag.
Cykel i blåbärsris.

Det är klurigt att cykla spång i högre fart, kanske inte när de är så raka och fina som den nedan, men de som går i krokar mellan träden med alldeles för skarpa kurvor är riktigt svåra. Kommunens(?) spångbyggare har jobbat på bra de senaste veckorna, de har fräschat upp och byggt nytt över flera blöthål. Träffade på två av dem idag och gav tummen upp för deras arbete, även om vissa av de nya spångarna inte är helt optimala för cykling, just med de tvära kurvorna och ett par passager alldeles för nära träden så styret tar i.


Ett litet stopp för slappare cykling blev det ändå, det lilla partiet med fina hällar är för roligt för att bara gasa förbi. Hängde kvar där några minuter och snurrade runt medan pulsen fick sjunka några slag innan jag gav mig på den sista stigsnutten hemåt.

onsdag 22 maj 2013

F*ck gymmet, solen lockade för mycket

Gårdagens föresats att ta sig till gymmet gick om intet, jag kunde inte stå emot solens lockande kraft. Det blev dock alternativträning som liksom styrketräningen ska göra mig lite bättre lämpad för bergsäventyr - nämligen löpning. Och det blev inte vilken löpslinga som helst utan det smärtsamt kuperade SM-spåret i Gammlia-skogen, knappt en mil långt. Fruktansvärt jobbigt, men med In Flames samlade alster i lurarna gick det ändå att ta sig runt. Bra backträning helt klart!
Sol och SM-spår. Fin torsdag!
Efter "målgång", ganska knäckt. 

Kringelkrokar upp och ner för kullen. 

tisdag 21 maj 2013

Vilar och längtar

Efter fem dagar i sadeln fick det bli en i soffan idag, måste påminna mig om att kroppen behöver vilodagar, hur trist det än må vara att göra ingenting en hel dag. Men även en vilodag gör att jag kommer en dag närmare nya cykeln. Enligt plan ska den anlända i början av juli, den nya röda skönheten. Längtan är stor!! En annan dag ska jag tillägna den ett helt eget inlägg.
Imorgon ska jag försöka motivera mig till att krypa in i gymmet igen, trots sommarvärmen vore det bra att ha lite kontinuitet i styrketräningen ändå. Inte i första hand för att slipa till beachformen då, utan mest för att kunna bära cykel uppför berg :)

måndag 20 maj 2013

Idag gick det inte fort

Borde väl kanske bara ha legat på soffan idag, samtidigt vill man ta vara på varenda en av de varma dagarna, för i slutet av året brukar de alltid ha varit för få ändå. En stillsam tur längs Tavelsjöleden upp till Hamptjärn fick det bli. Hade absolut inget tryck i benen, skogscykling blir svårt när det går så långsamt, ändå så värt att få komma ut en sväng idag också.

Vid Hamptjärnsberget fick jag möte med en som hade långturat längs leden. Hade egentligen tänkt ta mig upp på bergets hällar också, men ändrade mig där och då och vände tillbaka mot stan med sällskap istället. Kroppen tackade mig för den avkortade turen, visserligen skönt att få lite cirkulation i benen men nu måste de få vila.
Välbekant möte i skogen. 

söndag 19 maj 2013

Cyklade till Bjurholm för ett skrovmål

Veckans distanspass blev ett soligt landsvägspass som gick genom fyra kommuner och två landskap. Känns som att sommaren kommit på allvar nu, det var 22-23 grader hela dagen. Fantastiskt härligt och så vackert med all grönska som formligen exploderat under bara de senaste dagarna.
Fyra cyklister drog iväg västerut från stan, i medvind mot Vännäs via Hössjö. Det gick så lätt och fint, solskenscyklisterna sken ikapp med solen. Verkligen en kontrast mot gårdagens actionspäckade cykling utför berget i Ö-vik, det är något heeeelt annat att rulla lätt och smäcker landsvägshoj på släta vägar.
I Vännäs avvek en cyklist och kvar blev en trio som stävade vidare mot Bjurholm och en välförtjänt lunch. Ett skrovmål smakar så mycket bättre när man jobbat för det! 75 km stod cykeldatorn på då, benen var lite stumma efter gårdagen, men eftersom jag knappt behövt ta någon vind så kändes det bra ändå.
Vägen hemåt gick via Tallberg med sina kända broar över Öreälven, det var värt att ta några kilometrar på väldigt dåliga vägar för att få se dessa mäktiga byggnadsverk och med lite lätt svindelkänsla stå invid räcket och titta 40 meter rakt ner mot strömmarna i älven.


Östliga vindar gjorde hemvägen lite kämpigare och alla fick ta några pass främst i den lilla klungan. Det sög till ordentligt i benet några gånger, jag var ju den utan konkurrens svagaste cyklisten i sällskapet men man vill ju helst inte vika ner sig alltför lätt bara för det. Fast visst var det skönast att parkera sig längst bak i svansen :)

Det var en riktig toppentur som landade på 155 km till slut. Aldrig ens riktigt varit i närheten av såna distanser tidigare, men bara tempot blir lagom snällt så fixar benen det tydligen. 5½ timme var vi ute och trots hög solskyddsfaktor i tjocka lager så känner jag mig tämligen vändstekt, nu är cykelbrännan snart ett faktum!

Avslutar med några bilder från arkivet för Tallbergsbroarna är så fina. Fotade dessa för några år sen, men det var i maj det också så det såg precis likadant ut idag.
Den äldsta först, byggdes 1891 som järnvägsbro, numer går landsvägen över den:

Järnvägsbro nr 2, byggd 1919. Ej längre i bruk.
Och så den nyaste och tristaste, nuvarande järnvägsbron från 1994:

lördag 18 maj 2013

Downhillpremiär i Ö-vik

Idag slog Höga Kusten Bike Park upp sina portar för året, de kunde omöjligen ha valt en vackrare dag! I sommarvärme kunde vi njuta av högklassig cykling utför ett berg vars like tyvärr inte står att finna i Umeå-trakten. Det var med ett lätt pirr i magen jag hakade på cykeln på den numer ganska välbekanta sittliften inför det första åket.
Nämen, vad är det där för cykel? En Trek...?
Det var lite stel åkning första vändan nerför berget, nervositet och ringrostighet gjorde det hela ganska oföljsamt och skumpigt. Jag var så överspänd att mjölksyran i benen kom nästan omgående. Redan till andra åket lättade det betydligt, hittade min plats på cykeln, kunde utan tvekan köra droppet som föredömligt visas av Cissi här nedan, vågade komma in med mer fart över stöket och bara återupptäckte allt det roliga med nerförsåkning!


Körde några olika leder utför berget, vissa mer trixiga än andra. Det här staketet är väldigt välplacerat, det kan nog flera intyga, även Annika som parkerade sig emot det idag.

Det var idel glada miner bland de många cyklisterna, man kan stå ut med att det blir en stunds väntan i liftkön mellan åken - ju fler cyklister som kommer dit, desto större chans att bikeparken kan fortsätta hålla öppet!

Och vad var det nu för cykel jag åkte på? Jag har bestämt mig för att min Canyon inte får åka downhill fler gånger, att dämparen dog förra gången jag var i Ö-vik blev droppen. Den heter Nerve XC av en anledning. Nog dög den gott när jag ville prova det här med downhill de första gångerna, men den kommer inte tåla mer hårdkörning känns det som. Jag vill ha kvar den som en fungerande stigcykel, så nu måste jag försöka hitta alternativ tills dess jag får en ny egen utförshoj.
Idag fick jag låna/hyra en Trek Session. En stabil och robust pjäs som jag nästan omedelbart kom fantastiskt bra överens med! Den gav mig ett självförtroende som jag nog inte varit med om förr, den bar mig utför drop som jag tidigare fått svindel bara av att titta på, det blev inte ett enda obehagligt tjuvsläpp över de fuktiga rotmattorna, den låg så stadigt i luften att jag vågade satsa lite extra över hoppen samtidigt som den ändå var relativt lätt att svänga runt i tighta kurvor. Jag blev lite småförtjust i den, om min nya cykel ens kommer i närheten av det här så blir jag sjukt nöjd med den.

Summa summarum då: en fantastiskt rolig dag med kunglig cykling med glada och härliga människor. Stor eloge till eldsjälarna som underhåller lederna och ser till att vi utbölingar från plattmarkerna kan komma och roa oss bland bergen emellanåt :)

fredag 17 maj 2013

Luftar de vinterbleka benen

17:e maj, en vecka tidigare än förra året, så mäktade solen äntligen med att peta upp temperaturen över 20 plusgrader. För en cyklist så kan det ju bara betyda en sak: kort-kortpremiär på landsvägen!!  Bort med skoöverdrag, knävärmare och underställströja. Nu ska cykelbrännan börja anläggas :)
Benen har väl inte sett sol sen... september? Oktober? De är så pinsamt vita att det gränsar till genomskinlighet. Men med fler såna här dagar ska det väl inte dröja alltför länge innan den efterlängtade konturen av cykelbyxorna börjar synas.


Hade tänkt mig en kort och lugn tur för att skona benen inför morgondagen, 3 mil skulle väl vara lagom. Ute på landsvägen modifierades dock planen en smula för det var så otroligt skönt cykelväder, 3 mil blev istället 6 mil och benen är nu betydligt tröttare än tänkt. Får se om de ändå duger till i downhillbacken imorgon.

Den bleka hyn matchar då hjälmen bra iaf. 

torsdag 16 maj 2013

Inklämt cykelpass

Hektiskt nu, de långa arbetspassen löser av varandra. Jobba 12 timmar, vila 12 och sen på´t igen. Och så försöka hinna med att cykla lite mellan varven också. Annat var det förra våren då det enda jag behövde hålla fokus på var just cyklingen, det var tider det! :)
Hade vilodag igår, en exceptionellt bra sådan som avnjöts i stillhet ute i den värmande solen. Idag njöt jag av solen på cykel ute i skogen istället. Otroligt skönt! Bara ett par hundra meter från ytterdörren så kan jag ta in på fina stigar vid Nydalasjön. Snurrade mest runt på hundspåret på östra sidan av sjön, bitvis jättefint, bitvis bara gyttja. Det blir en allt mindre del av det där hundspåret som är värd att cykla, det är för blött långa bitar. Man ska nog försöka hålla sig till de stigar som går närmast sjön bara.


Fokus denna vecka ligger annars på lördagen: då kör de igång liften i bikeparken i Ö-vik! Premiär för i år, hoppas på att få se många cyklister där så de tycker det är värt att hålla igång liften hela sommaren.

måndag 13 maj 2013

MTB på Umåker och Hässningberget

I stort sett alla stigar är cykelbara nu igen, jag vill helst köra dem allihopa på en gång, men jag får beta av dem ett eller två områden i taget, för man kan ju inte vara ute och cykla hur länge som helst...

Idag var det Umåker och Hässningberget som gällde. I luuuugnt tempo, ty benen var fyllda av sirap. Lite mjölksyra fick jag smaka ändå uppför Häggbladsbacken. Alla backar som fått ett namn brukar vara av det lite extra jävliga slaget, så även denna. Jag vet inte vem denne Häggblad är/var, troligen en skidåkare, och jag vet ännu mindre om vad hen gjort för att få backen uppkallad efter sig, men den är jobbig som tusan. Det är på krönet av den backen jag noterat min högsta puls någonsin på mountainbike. Helt värt att sega sig uppför backen dock, för vid sidan om det spåret går en kanonfin liten singletrack som är sjukt kul att åka nerför!


Drog sen djupare in i Umåkersskogen, över Lidberget. Småtekniskt, stenigt, smalt. Så himla fint.

Vissa partier mer steniga och tekniska än andra, det är det här som är det bästa med stigcyklingen.

En annan backe med ett namn är Vedkastbacken (namnets ursprung okänt även här), också ett helsike att ta sig uppför men den är som gjord för nerförsåkning. Faktiskt en av de finaste små nerförslöporna som finns i trakten, bara att släppa på och hålla i sig. Normalt sett då alltså, den är belägen i skuggornas dal och snön låg ännu ganska tjock över stigen :( Det måste rensas lite sly dessutom.

Därefter stod Hässningberget på tur, med mina sirapsben var det sanslöst jobbigt att ta sig upp. Fick stanna och andas på många fler ställen än vanligt. Tur det inte är så högt ändå.

Turen nedför berget är en bra belöning för arbetet, man vet att man cyklar på en bra stig när man kommer på sig själv med att omedvetet le från öra till öra.

Spångskillsen sitter där de ska igen, den långa, krokiga trappstegsspången satt på första försöket. Mycket nöjd med det.

Som grädde på moset var det ännu en superfin vårdag, blå himmel, sol, typ 14-15 grader. Vi har t.o.m. fått vitsippor! Massor av dem!