Knäproblem och cykling

Cykling brukar omnämnas som en skonsam och skadebefriad motionsform, i stil med längdskidåkning men i motsats till den betydligt mer slitsamma löpningen. Finns väl knappt en löpare där ute som inte dras eller har dragits med överbelastningsskador av olika slag. Inte brukar löpare kunna hålla sig på samma höga nivå långt upp i åldrarna som man ser att cyklister gör heller. Dock så finns det en del kroppsliga problem som kan drabba cyklister också, bland de vanligare hittar man rygg- och nacksmärta av olika slag (främst bland landsvägscyklister då) samt knäproblem.
Ett av de första inläggen jag skrev på den här bloggen handlade om just mina knäproblem vid cykling (länk: om löparknä och PFSS). Hade förstås knappt några besökare på bloggen då så det där inlägget har legat osynligt djupt nere i arkivet. Tills nu i vår när det plötsligt seglat upp på topplistan över mest lästa inlägg senaste tiden. Det var någon gång i mars, när våren började krypa upp över landet som läsarantalet drog iväg.Tidpunkten var knappast en slump, ivriga cyklister dammade av sina cyklar efter vintervilan och alla nybörjare tog sina nya ögonstenar och drog iväg ut på alltför långa, tuffa och täta träningspass, då kommer överansträngnings-symptomen som ett brev på posten vilket avspeglat sig i besöksstatistiken. Varje dag kommer det in ett antal läsare här som googlat på termer som har med knäsmärta och cykling att göra.

Jag hade fått diagnoserna löparknä och PFSS, något jag dragit på mig på en ytterst modest träningsdos. Det här var innan jag började träna cykling på riktigt. Körde då 2, max 3, korta pass i veckan under en sommar och fick bara ondare och ondare i knäna. Jag körde trots allt för hårt och kroppen hann inte anpassa sig. När jag väl kom tillrätta med rehab- och styrkeövningar efter några besök hos sjukgymnast så var det plötsligt inga problem att cykla 10+ timmar i veckan i princip smärtfritt. Märkligt det där...
Det som ändå är positivt med de knäproblem man vanligen drar på sig vid cykling är att utsikterna för en framgångsrik rehab är väldigt goda, vilket rimmar ganska illa med att just patienter med knäsmärta som söker sig till vården är bland de mest dystra, har i hög grad katastroftankar och hyser dåligt hopp om förbättring. Jepp, jag var en av dem.

För egen del så sätter knäna sällan stopp för cyklingen nu längre. Dock, om jag slarvar med stretch och styrketräning får jag tillbaka känningarna ganska direkt och det finns vissa styrkeövningar jag måste undvika för att de irriterar för mycket. Jag måste också tänka på återhämtningen efter särskilt långa och hårda (mountainbike-)pass, men det gäller väl de flesta. Så problemet ligger till viss del kvar just under ytan, jag är otroligt stel runt knäna, men som sagt, det är sällan ett problem i praktiken. Så jag cyklar nöjt och glatt vidare :)
Till alla som besväras av ihållande knäproblem och känner sig nedslagna över detta: sök professionell hjälp hos sjukgymnast eller naprapat, gärna idrottsspecialiserad - för det finns jättebra hjälp att få, med lite rehab så kommer de flesta tillrätta med problemen.