söndag 19 maj 2013

Cyklade till Bjurholm för ett skrovmål

Veckans distanspass blev ett soligt landsvägspass som gick genom fyra kommuner och två landskap. Känns som att sommaren kommit på allvar nu, det var 22-23 grader hela dagen. Fantastiskt härligt och så vackert med all grönska som formligen exploderat under bara de senaste dagarna.
Fyra cyklister drog iväg västerut från stan, i medvind mot Vännäs via Hössjö. Det gick så lätt och fint, solskenscyklisterna sken ikapp med solen. Verkligen en kontrast mot gårdagens actionspäckade cykling utför berget i Ö-vik, det är något heeeelt annat att rulla lätt och smäcker landsvägshoj på släta vägar.
I Vännäs avvek en cyklist och kvar blev en trio som stävade vidare mot Bjurholm och en välförtjänt lunch. Ett skrovmål smakar så mycket bättre när man jobbat för det! 75 km stod cykeldatorn på då, benen var lite stumma efter gårdagen, men eftersom jag knappt behövt ta någon vind så kändes det bra ändå.
Vägen hemåt gick via Tallberg med sina kända broar över Öreälven, det var värt att ta några kilometrar på väldigt dåliga vägar för att få se dessa mäktiga byggnadsverk och med lite lätt svindelkänsla stå invid räcket och titta 40 meter rakt ner mot strömmarna i älven.


Östliga vindar gjorde hemvägen lite kämpigare och alla fick ta några pass främst i den lilla klungan. Det sög till ordentligt i benet några gånger, jag var ju den utan konkurrens svagaste cyklisten i sällskapet men man vill ju helst inte vika ner sig alltför lätt bara för det. Fast visst var det skönast att parkera sig längst bak i svansen :)

Det var en riktig toppentur som landade på 155 km till slut. Aldrig ens riktigt varit i närheten av såna distanser tidigare, men bara tempot blir lagom snällt så fixar benen det tydligen. 5½ timme var vi ute och trots hög solskyddsfaktor i tjocka lager så känner jag mig tämligen vändstekt, nu är cykelbrännan snart ett faktum!

Avslutar med några bilder från arkivet för Tallbergsbroarna är så fina. Fotade dessa för några år sen, men det var i maj det också så det såg precis likadant ut idag.
Den äldsta först, byggdes 1891 som järnvägsbro, numer går landsvägen över den:

Järnvägsbro nr 2, byggd 1919. Ej längre i bruk.
Och så den nyaste och tristaste, nuvarande järnvägsbron från 1994:

5 kommentarer:

  1. Tänk vad långt man kan cykla för lite gott käk :-) härligt jobbat Karin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi stannade för en glasspaus också, herrejösses så mycket onyttigheter man kan snaska i sig på en sån här dag :)

      Radera
    2. Och vad man gör av dem snabbt!!

      Radera
  2. En rejäl tur. Själv körde jag till Nordmaling via Bjurholm för att äta en kebab.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gott! Det var en ruskigt fin dag för LVG och skräpmat :)

      Radera