måndag 30 maj 2016

Cykling genom ett stycke krigshistoria

Stoppa ryssarna!

På markerna där vi till vardags bor, går och cyklar har hemska scener utspelat sig. I princip hela Norrlands-kusten har härjats av ryssar genom århundraden, Umeå och Röbäck med omnejd inget undantag. De sista större slagen som ägt rum på svensk mark utspelades här i krokarna runt Umeå, i vår lilla by Röbäck inrättades ett krigssjukhus mot slutet av 1808-1809 års krig mot just ryssarna. 578 mannar dog och begravdes på mark som idag ligger mitt i byn. Bönderna har väl just inte haft så mycket att sätta emot när plundrarna kommit, både på 1700- och 1800-talen. Sen 1809 har dock området varit lugnt, håller tummarna för att det fortsätter så.
Vid en skogsstig som vi brukar cykla finns en stenmur upplagd, den kallas ryssvärnet och ser inte mycket ut för världen, den är åtminstone idag inte högre än att min Canyon kan klättra över den. Vilken slags hinder den skulle kunnat utgöra för ryssen vet jag ej, förmodligen inget större åtminstone, ty de har flera gånger härjat och bränt ner de flesta byar minst en gång. Man kan undra vad de tänkte och kände, de människor som släpade och staplade sten och som hade hört att ryssen var på väg... ännu en gång. En verklighet långt ifrån den vi har idag.
I maj 2016 hade då vi en fin kväll på cyklarna vid ryssvärnets stig, en skön återhämtning efter arbetsdagens slut. Fjärran från krigsmisären för 207 år sen.


Stigcyklingens bästa tid är nu när kvällarna blivit ljumma och innan
årets första generation av mygg kläckts! 

fredag 13 maj 2016

Dags att panikmeka igen

Ett vårtecken

Begriper inte hur svårt det ska vara att serva cyklarna på hösten eller vintern, när de ändå inte används så mycket och ev. hjälp från cykelverkstan går mycket snabbare att få! Gaaah, står här igen mitt i den grönskande våren och förbannar min dumhet. Säsongen är ju igång men min fina Enduro är inte i körbart skick ens en gång. Canyon har jag varit lite snabbare med, även om det var i grevens tid den blev hjälpligt färdig också. Den lämnade jag faktiskt in på verkstad, hade ju en spricka i sadelstaget och behövde få det plus några lager bytta samt en bakdämparservice. Inget jag har verktyg för att fixa själv (ännu) så med varm hand lämnade jag bort det.
Hade iofs inget verktyg för att öppna upp min kärvande sadelstolpe heller, men det arbetet såg så enkelt ut att jag skaffade det som saknades, vilket var en universalöppnare från Biltema. På förpackningen stod nåt om att skruva loss oljefilter med den? Nå, till sadelstolpen funkade den prima åtminstone, kan tänka mig den greppar superbt på vrånga syltburkar också!
Command Post är en jämförelsevis simpel höj-och-sänkbar stolpe, styrs med vajer, mekaniskt innanmäte, luftdriven höjning, tre fasta låslägen. Förutom att den nu kärvat ihop av gucka har den skött sig exemplariskt genom åren, vilket är mer än vad som kan sägas om de flesta blingigare hisstolparna där ute av klagomålen på diverse cykelforum att döma. Dessutom är stolpen lättservad, tog mig inte alls lång tid att få isär OCH få ihop stolpen. Bytte vajer till reglaget också, nu verkar allt funkar prima igen :) Återstår bara att fixa resten av cykeln...

Universalöppnare på plats.


Äckelgucka.

Succé!

torsdag 12 maj 2016

Som intervaller - fast roligt!

Finaste stigcyklingen

Vi är på gång!! Banne mig, äntligen alltså. Peppad till tänderna över att, förhoppningsvis, ha en hel säsongs cykling liggandes framför fötterna. Min bitterhet över att förra sommaren försvann bleknar för varje kul tur jag får möjlighet att köra. Att jag nu åkt på en liten förkylning är bara en liten liten parentes, hellre nu än sen tänker jag ändå, har fått tid att meka med cyklarna istället. Dessutom är det ännu lite blött på några av de roligaste stigarna och det gör inget att de får möjlighet att torka lite ytterligare innan jag kommer till dem.
I söndags körde vi ett pass som skulle kunna beskrivas som backintervaller, men det är så osexigt att tänka på det så. Vi cyklade ju bara uppför för att kunna bränna på nerför! Det är väl lite omodernt att kalla det all-mountaincykling, men det var vad det var. Grymt att ha Maria som draghjälp i utförsbackarna, behövde det för att äntligen våga släppa lite på bromsarna och därmed släppa lite på kontrollen också, min komfortzon har blivit alldeles för statisk - dags att göra nåt åt det!


måndag 9 maj 2016

Magiska maj i fint brudsällskap

Ut på tur! :)

Hade jag kört på ett par andra däck hade jag kunnat ordvitsa till det med nåt om Magic Ma(r)y, men nu kör jag Conti och det är helt enkelt bara en magiskt varm och fin inledning på maj månad. Det dammar om stigarna som nyss var dyngsura, jag nyper mig i armen, kan knappt tro det är sant. Bara på några få turer har jag dessutom kunnat bocka av en del svårigheter jag stångats med tidigare, vartåt ska denna cykelsommar barka?! Det känns peppigt och sjukt kul att vara igång igen, även om turerna än så länge är typ av tredjedel så långa som förut. Maria och Lena bjöd upp till fint sällskap när ryssen i Röbäck återerövrades, bra sparring och skönt häng en stund här och där längs stigen när lungorna blev för små.






torsdag 5 maj 2016

Cykelpendling för att komma i form

45 minuter gratisträning om dagen

Efter förra årets kroppskaos sliter jag på för att få upp konditionen och styrkan igen. Vid kontrollen i mars var sköldkörtel- och sköldkörtelstimulerande hormoner äntligen i schack igen, sådär på en höft knappt eller ungefär ett år efter att de ballade ur. För att snabba på återuppbyggnaden och utnyttja vardagstransporten till något vettigt har jag börjat cykelpendla, något som underlättas av att jag nyss bytt jobb och harvar på med ett helt normalt och svenssonigt måndag till fredag, morgon- till eftermiddagsschema. Konstigt efter 3½ år med ständig kvällstjänstgöring. Hur som helst, 8 km stadscykling ligger mellan mig och jobbet. Kona-hybriden med bockstyre har kommit väl till användning nu! Alldeles underbar pendelhoj faktiskt, förstår inte riktigt varför inte fler hybrider levereras med bock och varför min Dew Drop-modell försvunnit ur produktion.
Än så länge ligger fokus på att bara väcka cykelbenen, men jag tänker mig kunna nyttja transportcyklingen som kvalitetspass vad det lider. Ta en extra sväng på hemväg med inbakade intervaller t.ex. Varvat med lugna dagar/aktiv vila där jag måste försöka låta bli att "tävla" med alla andra på cykelbanan. Det är svårt att låta bli att köra om den som ligger framför...
Som bonus känner jag mig som en piggare människa både när jag stämplar in och ut, vardagsmotion är bra skit. Bonus nummer två är att jag kvalificerar mig för att skriva i happy-tråden "Hallå cyklist! Hur var dagens pendling?" Dessutom, 1 maj drog Cykelkampen igång, en tävling mellan olika europeiska städer om vilka som cyklar mest. Umeå brukar placera sig bra och i år ska jag bidra med mitt strå till stacken.
Nackdelar med cykelpendling? Har inte väl inte hittat några direkt ännu, det går fortare än bussen, billigare än bilen, jag blir gladare. Hmm, skulle väl vara att det blir lite mer tvätt och att det tar lite längre tid i omklädningsrummet på jobbet då. Det kan jag nog leva med. Fördelarna uppväger helt klart och det känns som att det kommer bli en bra väg tillbaks mot cykelformen igen!



tisdag 3 maj 2016

Upptäckscykling

För nån vecka sen

Innan skogen tinade fram nog mycket tog vi cyklarna på en liten vända där vi inte brukar cykla, typ uppåt Baggböle med omnejd. Mest bara grusväg och sånt, måttligt spännande annars men då ungefär det enda som var hyfsat snöfritt. Kikade in till munken i gamla kraftverket, småläskigt ställe. Sommartid sitter han i en spegelblank sjö i gamla turbinsumpen, såhär på vårvintern satt han på en blank isbana. Kylig snubbe!


Till den korta listan av roliga ställen vi hittade längs grusvägen adderades den här lilla stentrappan inbakad i den gräsiga älvbrinken. Och så fick se en hermelin som kilade omkring bland isflaken i älven, tyvärr fastnade den lilla gynnaren inte på bild i min kamera. Tack och lov kan vi numer cykla stig istället för att harva grusväg, men man ska inte underskatta de små smultronställen som finns i ens närområde.

söndag 1 maj 2016

Sköna maj välkommen

Skogsmullemys

Det är så fantastiskt skönt att jag knappt finner ord, 15 plus och cykling med uppkavlade ärmar och shorts! Denna sköna söndag tog jag först död på benen med ett löppass och följde upp med att till cykel fortsätta reka snö- och vattenläget på hemmastigarna. Vissa partier var sjukt fina, andra fortfarande täckta med snö. Med de supertrötta benen gick det så sakta att jag hann notera ett och annat ocyklat ställe vid sidan om stigen som såg roliga ut inför den dagen stora cykeln är i användningsbart skick. I brist på tempo tog jag också tillfället i akt att öva mer tekniskt, hur var det nu man gjorde för att hucka smådrop...? Hoppa över snedrötter? Klättra över hällkanter? Eller i största allmänhet bara typ trampa, växla och styra??? Är som att nervbanorna rostat ihop, men det känns redan lite bättre efter helgens intensiva uppsmörjning!