På markerna där vi till vardags bor, går och cyklar har hemska scener utspelat sig. I princip hela Norrlands-kusten har härjats av ryssar genom århundraden, Umeå och Röbäck med omnejd inget undantag. De sista större slagen som ägt rum på svensk mark utspelades här i krokarna runt Umeå, i vår lilla by Röbäck inrättades ett krigssjukhus mot slutet av 1808-1809 års krig mot just ryssarna. 578 mannar dog och begravdes på mark som idag ligger mitt i byn. Bönderna har väl just inte haft så mycket att sätta emot när plundrarna kommit, både på 1700- och 1800-talen. Sen 1809 har dock området varit lugnt, håller tummarna för att det fortsätter så.
Vid en skogsstig som vi brukar cykla finns en stenmur upplagd, den kallas ryssvärnet och ser inte mycket ut för världen, den är åtminstone idag inte högre än att min Canyon kan klättra över den. Vilken slags hinder den skulle kunnat utgöra för ryssen vet jag ej, förmodligen inget större åtminstone, ty de har flera gånger härjat och bränt ner de flesta byar minst en gång. Man kan undra vad de tänkte och kände, de människor som släpade och staplade sten och som hade hört att ryssen var på väg... ännu en gång. En verklighet långt ifrån den vi har idag.
I maj 2016 hade då vi en fin kväll på cyklarna vid ryssvärnets stig, en skön återhämtning efter arbetsdagens slut. Fjärran från krigsmisären för 207 år sen.
 |
| Stigcyklingens bästa tid är nu när kvällarna blivit ljumma och innan årets första generation av mygg kläckts! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar