söndag 20 maj 2018

Min första vinter med en fatbike

Det var väl på tiden

Efter några års sugande på karamellen, mycket velande fram och tillbaka, skulle jag verkligen satsa på n+1 för en fatbike, vilken skulle jag isåfall välja osv osv. Till slut körde XXL en bra kampanj och det blev en White 5Fat Pro. Jag som inte gillar snö och vintersport slog till, det måste ju ändå vara ett bättre alternativ än längdskidåkning vintertid?
Helt novis på fethjulingar har jag inget att jämföra med, kan egentligen bara säga att cykelglädjen infann sig även om underlaget bestod av snö. Ju längre vintern gick desto bättre underlag blev det dessutom att cykla. Som en ovanligt snörik och ihållande kall vinter gick det ju lite si sådär att cykla till en början, kallt och djupt puder har dålig bärighet även för 5" däck. Men sen när solen började värma och det blev skare under de kalla nätterna var det kanonföre på skoterspåren. Det blev några längre pass, vissa i sällskap av min kära längdskidåkerska som glatt skejtade fram i spåren (oftast) före mig. Glidet under skidorna verkar som regel vara bättre än rullet på fetingdäck.
Fettot blir ett bra komplement för att traggla sig igenom vintrarna framöver, som värdigt alternativ till längdskidor eller trainernötande när väder och underlag så inbjuder. Dessutom skulle jag tro den passar rätt bra till myspass på de sandiga skogsvägarna som finns här i krokarna under barmarksperioden, men det är ännu osett.
Kör en bildkavalkad som följer någon slags tidslinje. En sammanfattning från februari till början av april.










lördag 16 september 2017

En annan, torrare kväll i Röbäck

Olika septemberkvällar

Raka motsatsen till den kladdleriga cykelturen i förra inlägget. September kan bjuda på torra kvällar också! Torr väderlek inbjuder till mer tekniska turer, när greppet är att lita på är det roligare att ta sig an stenkistor och hällar. Den kronologiska blev lite knas nu i bloggen, men det spelar ingen roll, jag skriver inom ramen för rätt månad åtminstone. Bilderna är från den 3 september enligt datummärkningen, typiskt härliga bilder att se tillbaka på sen när is och snöslask lagt sig.






torsdag 14 september 2017

Cykelhäng i tjejgäng

Energiinjektion mitt i veckan

Den relativt nystartade FB-gruppen för mamacitas som cyklar MTB i Umeå har vuxit toksnabbt. Jag har sett det förr och reflekterat över det förr, att tjejer på cykel vill gärna cykla med andra tjejer, åtminstone ibland. Undertecknad är uppenbarligen inget undantag ;) Trots det småsura vädret, mitt i en vardagsvecka var det alltså ändå åtta tjejer som pallrade sig till Umåker för att cykla stig, uppför och nerför backarna i spårsystemet som utgör Umeås forna tävlingsspår för längdskidor. Tuff terräng alltså, inte minst Häggbladsbacken kräver sina offer. Det var kul, blött, lerigt, slirigt och jobbigt. En onsdagkväll kan inte bli mycket bättre.


måndag 14 augusti 2017

Möte och återmöte med stendjävlar

Tystnad, tagning

Vissa dagar känns det bra att sticka ut hakan, köra på sin gräns, ta några små risker. Andra dagar är bara helt avslagna, det är som softast att bara köra det som redan sitter som en smäck utan utsvävningar. Jag har haft en kväll av vardera slaget tätt inpå varandra. Första kvällen nöp jag bromsarna och agerade publik. Tjugofyra timmar senare var jag pepp på att skumpa över de stenrösiga stigarna. Stigsnuttarna lutar lite lätt utför, det rör sig inte om många meter vare sig i höjd eller längsled, men den tekniska svårigheten är relativt högrankad. Inte värst ändå, men ifråga om vassa, uppstickande stenar överskreds min gräns för att vilja ha armbågsskydden på. Ytterst sällan jag kör dem på stig egentligen, köpte dem inför en cykelresa till Gran Canaria för extra skydd mot deras knivskarpa vulkanstenar. Men den här kvällen åkte POC:arna på inför en liten tripp på hemmastigarna. Efter nogsamt linjeval var det så bara att släppa lite lagom på bromsarna och skumpa neråt. Det gick ändå bra, stigarna betvingades i slutänden på ett bättre sätt än tidigare år. Alla framsteg räknas.

Fotografen väntar på sitt byte...
...som kommer här.


onsdag 9 augusti 2017

Fukt och mygg, ändå en fin kväll

Augustikväll

Tanken var att solen och vinden skulle ha hunnit torka upp alla stigar efter regnet tills vi kom oss iväg ut på kvällen. Såg fint ut i början, men på spångar och myrigare marker låg en massa fukt ännu kvar som en tunn hinna såpa. Det blev lite slirigt och sladdigt, inte min typ av favoritcykling. Trött blev jag ändå och det var väl fint så. Om himlen nu kunde ta och hålla tätt ett tag vore det bra, svamparna har fått det regn de behöver men det har tyvärr även myggen. Några veckors torka vore toppen, tack!





måndag 7 augusti 2017

Solskensride med min babe

Det är inte Enduron jag syftar på i rubriken

Trevliga saker att göra som par: träna tillsammans :) Cykla ut på stenhällar med drop och stenkistor och svettas floder tillsammans. Inta gott fika och en slurk kaffe i solskenet. Ta sen och cykla en bit till. Åk hem och drick en god dryck i solen. Såna här varma dagar rekommenderas en öl, alkoholfri eller ej efter tycke och smak. Vi har fortfarande kvar 1 resp. 2 veckor semester. Det tänker vi försöka ta tillvara på på bästa sätt! Den här dagen kan klassificeras in som verkligen väl tillvaratagen. Vi hann dessutom ta sovmorgon ;)





söndag 6 augusti 2017

Soloride med självutlösaren

Ensamaction

Jag har inget emot att cykla ensammen i skogen, det är avkopplande och mentalt renande att trampa fram längs stigen utan någon att jaga/jagas av. Risken är dock att de bildtunga sociala medierna blir lidande. I brist på kamrat med kamera blir det ofta stillastående selfies från en armlängds avstånd, en övergiven cykel liggandes på en stig eller bara en screenshot av ett registrerat pass i träningskalendern på mobilen. Jag tycker oftast det är roligare att se någon göra något och när jag bläddrar bakåt i kameraminnet är de bilderna mer känslofyllda, som att jag minns vad det var som hände mycket tydligare. Klart jag har massor av bilder på mina cyklar lutandes, liggandes och uppriggade på olika sätt. Även en här nedan. Men jag gillar ändå att ta mig tiden att rigga upp kameran vid cykelstigen, starta självutlösaren och cykla fram å tillbaks några gånger. Just for the fun of it. Och det är oftast lite roligare att slänga upp de bilderna på Instagram eller Facebook eller bloggen eller var de nu hamnar. Om några månader eller om massor av år kan jag också gå tillbaks och titta och minnas lite bättre vad roligt det var att cykla på ryssen just i augusti 2017.