onsdag 31 oktober 2012

Styrka och kondition

IKSU fortsätter locka med varm, torr och isfri träning - till skillnad från utomhuset som bjuder på den ena miserabla dagen efter den andra. Så, inomhusträning är det som gäller alltså! Körde ännu ett tungt pass för benen, många och stora muskelgrupper fick känna på vikterna. De flesta set kördes med skivstång, föredrar fria vikter över maskiner alla dagar i veckan för att aktivera så stora delar av kroppen som möjligt i varje övning, de stabiliserande musklerna ska inte få slippa undan. Maskinerna används bara för att pressa ut det sista på slutet.

Hjärtat måste förstås få sin träning också. Gick direkt från gymmet till spinningsalen för ett kort men intensivt intervallpass. Huga, det var rejäla krampkänningar i ffa vaderna sista minutrarna. Fanns förvånansvärt mycket kräm kvar i cykelbenen ändå, tillräckligt för att sätta hjärtat under press.

Mycket bra träningsdag allt som allt, trots att höst-Umeå bestämt sig för att visa sig från sin allra sämsta sida. Bra att det finns fina möjligheter att träna annat i väntan på cykelvänligare väder.

måndag 29 oktober 2012

Dagens dubbel: IKSU + Grössjön

Utmärkt start på nya veckan! När solen skiner så fint över frosttäckta marker så går det faktiskt inte att bara stänga in sig på gymmet. Således for vi ut och rastade hojarna vid Grössjön. Det var galet vackert i skogarna!

Grössjön runt-stigen var djupfryst och greppig. Borta är de hala höströtterna, nu är det torrt överallt.

Annika var dagens färgprick mitt bland all den vita frosten och de fåtalet snöflingor som singlade ner i helgen.

Och som alltid när vi far ut så finns det tid för att nöta lite teknik, dessa stenkanter alltså...

Innan vi gav oss ut i skogen så kördes ett hårt pass på IKSU. Överkropp stod på schemat, blev ett riktigt bra pass det också! Som sagt, en mycket bra start på nya veckan. Tänk om alla måndagar kunde vara såhär.

söndag 28 oktober 2012

Teknikpass i stad och skog

Måste förstås ut och leka med min nya lekhoj, gjorde det under förevändningen att det är ett "teknikpass". Egentligen ville jag bara ut och ha skoj, teknikträningen är en bonus som kommer på köpet. Lillskogen vid Sofiehem samt de urbana hindren vid Campus och NUS fick tjäna som lekplats.
Hittade bl.a. några trappor att ha skoj med: uppför, nerför, hoppandes, rullandes.
Väldigt fint på Campus nu, isen har lagt sig på dammen.
Egentligen hade jag föredragit att fara ut lite tidigare än vid mitt på dagen som det nu blev. Var lite för mycket folk i rörelse för att jag skulle vara helt bekväm i att tramscykla inom synhåll för andra. För folk stirrade... kan ju alltid hoppas att de var imponerade av mina taffliga moves, men mer troligt var de väl förvånade över att vuxna kvinnan är ute och leker som en annan fjortis... Får skylla på att jag inte höll på med så här roliga grejer när jag var fjortis på riktigt, då spelade jag mest gitarr och var svart, så jag försöker ta igen det nu istället :)

Tog en sväng förbi Sofiehemsskogen också, det lilla tekniska skogspartiet där det alltid är kul att trampa runt en stund. Bra ställe för att testa och lära känna cykeln bland små drops, stenar och hopp.

lördag 27 oktober 2012

Hoppsan, det blev visst en dirthoj!

Efter gårdagens tankar på en hardtail så landade jag till slut en dirtcykel efter en timmes klämmande, kännande, provande och allmänt cykelsnack i butiken. Fråga mig inte hur det gick till :)
Jag kom hem med en UMF Hardy, min blivande lek/hopp/vardags/tramshoj.
Sadeln (nästan) i bott - ståcykling är det som gäller!
Premiärturen gick runt de två sjöarna, alltså Grössjön och Nydalasjön. En standardrunda jag kan utan och innan, en passande sväng för att känna efter var jag har den nya cykeln någonstans.
Underlaget var lätt snöpudrat, marken därunder var torr och tämligen hårdfrusen. Perfekt för cykling!! Inte ens på hällarna vid Grössjön var det särskilt halt.
Tyckte förresten att sjön såg lite annorlunda ut idag, det tog någon minut innan jag insåg att det var för att den numer är is- och snötäckt. Alltså, kylan har jag inget emot, men snön får hemskt gärna dröja ett lååååångt tag till.
Testade på lite spångcykling också förstås, vilket inte var några som helst problem. Cykeln är hur stabil som helst.

Det tog på rejält att ståcykla i skogen, kommer få grymt starka ben av det här :) Standardrundan har inte känts så jobbig på länge, men jag tror det här kan vara riktigt bra för tekniken också, man måste helt klart hålla sig smidigare och rörligare på en sån här hoj än på den heldämpade. Det är lätt att bli bekväm i att låta dämpningen äta upp allt stök, men man tappar ju fart och flow på det. Får se om det här kan göra mig till en allmänt bättre skogscyklist.

Väl vid Nydala började jag känna mig rätt så mör, blev inte så många bilder därifrån. Faktiskt bara en. Sen blev jag toktrött och kall och ville bara ta mig hem.
Så sjuuuukt kul att cykla i skogen igen! Har ju blivit nästan en veckas uppehåll, huvva. Måtte det aldrig behöva hända igen.
Rundan, drygt 20 km tog mig 1h 50min, något men inte så värst mycket längre än vad den brukar göra. Fast idag blev jag tröttare än vad jag brukar bli.

fredag 26 oktober 2012

Visst behöver man en hardtail... också?

Kanske cykelabstinensen håller på att försätta mig i ett deliriskt tillstånd där jag söker alla utvägar jag kan för att få cykla lite MTB, men jag funderar på om man kanske behöver en duglig hardtail i cykelstallet också?
Primärt så behöver jag faktiskt en ny vardagshoj, det vore en fin bonus om den kan dubbla som reserv för skogsträning också. Nuvarande vardagscykel var ett panikköp när den förra blev stulen, hittade en skrotig helstel Ideal från -95 på Blocket som jag fixade upp till bruksskick. Den skulle bara gå tillfälligt tills jag fick tag på nåt bättre. Det var 3 år sen och den har gått året runt, nu börjar den till slut ge upp på riktigt och var den skrotig då så betraktar jag den som bortom räddning nu.

Så med det i åtanke gjorde jag en raid bland stans butiker och betraktade grundligt det skrala utbudet av cyklar. Hmmm... det gav en del att tänka på. Inget inköp är gjort ännu, ska väl åtminstone sova på saken först.

För att lindra den värsta längtan efter cykelträning så rundade jag av dagen med ett dubbelpass spinning på IKSU. Har brutal träningsvärk efter gårdagens gympass så det var inte med pigga ben jag gick dit, väl på plats gick det ändå att krama ur hyfsat med kraft trots att ett av passen hade ett osedvanligt hårt upplägg. Kändes bra att få lite cykelliknande träning, men det är för tidigt på säsongen att stänga in sig under tak på heltid, jag är inte färdig med skogscyklandet än även om min cykel är det.

torsdag 25 oktober 2012

Mosade benen på IKSU

Ännu ett inlägg om alternativträning, i brist på skogscykel :( Fast dagens pass blev precis så bra som ett pass som inte inkluderar en cykel kan bli! :) Hade ett så fantastiskt peppande sällskap inne bland skivstängerna att dagens benpass blev ett rent nöje med härliga inslag av misär, svett och smärta. Betade av tre varianter av böj och plussade på med raka mark (prydligt pers där med 2x10 reps på 60 kg), benpress och bencurl toppat med lite allmän misshandel av rumpa och vader. Härligt!

Under mina 10 år i Umeå har jag varit något av en periodare i gymmet på IKSU, oftast har jag väl dock inte varit alltför förtjust i stället. Nu har jag nog slagit om åt det mer positiva hållet ändå, har lyckats hålla i träningen hyfsat under hela året, med några uppehåll när sommarcyklingen dominerat. Hoppas motivationen kvarstår under den kommande vintern också, så nästa cykelsäsong kan inledas i en ännu bättre och starkare form!

onsdag 24 oktober 2012

Solskenspass av "fel" sort

En strålande vacker dag i skogarna, hade varit så sjukt fint att få cykla stig idag. Men utan fungerande hoj så fick jag vända mig till alternativet att ta mig fram mig till fots. Inte riktigt lika inspirerande, men ett träningspass är ett träningspass. Fick i mig lite skogsluft och solsken ändå.


tisdag 23 oktober 2012

Man saknar inte kon...

...förrän båset är tomt, som det brukar heta.
Inte för att jag har nån ko, men väl en dämpare som är borta och saknad. Ska skicka tillbaks den till Canyon så får vi se vad de kan göra.

Hoppas det löser sig lika bra som ett annat reklamations-/garantiärende. Skrev tidigare om Shimano Saint-pedalerna som började glappa ordentligt. Knappt hann de anlända till den tyska webshopen innan de skickade ett par sprillans nya i utbyte. Bra jobbat!! Nu ska jag bara ha en fungerande cykel att montera dem på också.

Dagens träning då? I brist på MTB så körde jag lite hemmastyrketräning, mestadels plågsamt sköna core-övningar.

söndag 21 oktober 2012

Frostigt vacker dag med MTB i Tavelsjö

Otroligt vacker cykeldag idag. Frosttäcket låg tjockt, solen sken, härliga glada cyklister tog sig an de tekniska stigarna på och runt Tavelsjöberget. Skulle kunna spotta ur mig en kaskad av superlativ för att beskriva denna fina dag. För bildbevis så se Umeå-tråden på happy, där ligger de flesta bilderna från dagen.

En vanlig syn idag: frost, ett stenigt tekniskt stigparti och en Martin som står och tipsar/instruerar hur efterföljarna lämpligast ska ta sig an utmaningarna. Verkligen kanonbra att få input från en cyklist som är så mycket duktigare, bra för utvecklingskurvan.

Och hur kunde jag cykla idag när jag blåste ur min bakdämpare igår? Ovan nämnde Martin var så snäll att jag fick låna hans Cannondale Prophet. Jämfört med min XC-cykel är den här väldigt annorlunda; geometrin, komponenterna och slaglängden ger ett helt annat beteende på stigarna. Himla rolig och förtroendeingivande att köra, särskilt utför och i stök. Uppför var den istället lite tung och svårmanövrerad. Både intressant och lärorikt att testa en annan sorts cykel!

Som sagt, väldigt passande cykel för tekniska utmaningar. Tog mig fram igenom stenpartier jag väl faktiskt inte trodde skulle vara cyklingsbara (bild från Umeå-tråden).

En bonusbild från Andrea, bara för att ytterligare beskriva det vackra i denna dag: 

Den här helgen har varit en av de allra bästa på länge. Så många timmars varierande cykling med härliga människor i det allra vackraste av krispigt höstväder. Det gör mig glad in i själen. Kan inte tänka mig ett bättre sätt att ta vara på livet.

Lite mer om DH-dagen i HK Bike Park

Måste ju upp med några bilder från gårdagen. Börjar med en på cykeln jag fick låna: Scott Gambler. Vilket monster till hoj alltså!

Har aldrig i mitt liv ens suttit på en liknande cykel. Van vid min lätta och sprättiga XC-cykel så kändes den här ungefär som en traktor i jämförelse. Den ville bara mosa på rakt framåt, förutom vid alla små hopp när fjädringen sköt ifrån och skickade iväg mig på lite längre flygturer. Kul kul!
Fick väl liiite ångest när jag hörde att den var i stort sett sprillans ny, den hade bara körts 5 gånger. Inte riktigt läge att försöka testa gränserna och riskera att krascha mao, så det blev rätt så stillsamma åk nerför Varvsberget. Väldigt intressant att få känna på hur en sån här cykel beter sig, fast det kan ändå tilläggas att vi blev inte alls vänner under de fåtal timmar vi körde. Förutom vid hoppen ville den ligga som klistrad mot marken och äta upp alla hinder i dess väg och förstås inte alls svänga, jag vill hellre sitta lite lättare på cykeln, lyfta framhjulet över stöket och manövrera runt de största hindren. Något av kulturkrock där alltså. Sen var det ju lite pinsamt att jag hade stora problem med att få upp det tunga aset till cykel på liftkrokarna :) Nja, en DH-cykel står inte riktigt överst på önskelistan även om det var grymt skoj att äntligen få testa en!

Eftersom jag ändå tog det rätt lugnt i backen så tog jag mig också tiden att fota lite, alla bilder från dagen hittas annars i tråden på happy om höstdownhill i Ö-vik.





En lyckad fast ändå trist dag i Ö-vik

Så var det dags för säsongsavslutning i Höga Kusten Bike Park. Årets sista chans för liftburen cykling. Peppen var stor, solen gassade över det frostiga berget, många cyklister var på plats - en riktig kanondag!

Lite smolk i glädjebägaren blev det... redan under dagens andra åk kände jag hur något hände med bakänden av cykeln, något kändes väldigt fel. Vid närmare inspektion visade det sig att returdämpningen på dämparen gett upp helt och den kräktes ut olja. Ack och ve så otroligt trist. Supersnälla Ö-vikare ordnade med kort varsel fram en lånehoj så jag kunde ändå fortsätta cykla dagen ut, riktigt kul och det var ju lattjo att för första gången få prova en riktig downhillhoj.

Det blev förstås en del bilder tagna under dagen, slänger upp några av dem imorgon.

fredag 19 oktober 2012

Formcheck inför morgondagen & lite kärlek i mekstället

Vad det är skönt att träna under en vecka som bjudit på inte mindre än två vilodagar! Både ben och huvud känns så villiga och starka när man pysslat med annat än träning. Ville stämma av formen inför morgondagens downhill och det gjorde jag med ett dubbelpass spinning på IKSU. Kändes prima! Av de 90 minutrarna var det dock bara 8 som var riktigt hårda, dumt att bränna alltför mycket krut redan idag, det var ett fint formbesked ändå.

När cyklisten fått sitt så åkte cykeln upp i mekstället.
Några torra, gnekande gängor tiggde fett och det var dags att putsa lite extra på drivlinan. Trevligt fredagspyssel. Mindre trevligt är att jag tycks ha bucklat fälgen på bakhjulet...
Ibland tycker jag nästan synd om min cykel. Den hade kunnat hamna hos en snäll, försiktig och skötsam cyklist som på sin höjd vill rulla Cykelvasans grusvägar en gång, men icke. Istället har den fått vara ett läroverktyg i dirthopp, downhillbackar och vid teknisk hårdkörning i skogarna.
Vars kommer den där bucklan ifrån då? Inte helt säker, men misstänker Umeå Bike Rally, sista sträckan i en stenig utförbacke. Fick ett genomslag så hårt att det sjöng till i hela cykeln. På något magiskt sätt klarade sig slangen, så jag behövde inte kolla närmare på hjulet efter det, men jag undrar jag om det inte var där fälgen fick sig en kyss.

I övrigt så är nu både cykel och cyklist redo för Ö-viks bike park, jag är helt inställd på att det kommer bli en riktig kanondag imorgon!

torsdag 18 oktober 2012

Upp i sadeln och ut i skogen!

Sätter in en härlig MTB-tur på Gammlias småstigar på träningskontot idag. Umeås happygäng levererar som vanligt ett fantastiskt peppande sällskap i skogarna, hade sällskap av inte mindre än fyra glada och cykelsugna grabbar - en helt vanlig torsdag förmiddag! Fantastiskt.

Som sagt, vi snurrade mest i Gammlia på de minsta, stökigaste och krångligaste stigarna. Här och där hittade vi åt några härliga, men alltför korta, utförslöpor också. Det är en mycket förvirrande skog det där, många stigar på liten yta och så genomkorsas alltihop av flertalet elljusspår (läs: grusvägar) som man ju absolut inte vill cykla på. Någon dag kanske jag lär mig hitta där... Nu blev det mycket cykling på måfå, fast vi hittade åt riktigt roliga stigar. Hoppas jag hittar tillbaks till dem en annan gång.

I utkanten av Gammliaskogen ligger Bräntbergsbacken, stans enda liftsystem och backen har en hisnande fallhöjd på hela 48 meter... Mm, Umeå är platt, här finns inte mycket till berg...
Någon gång i tiden fanns det några pushbikare som grävde och fixade en dirt/DH-bana i utkanten av backen. Har hört talas om den, men aldrig tidigare besökt den. Numer är banan rätt överväxt, fast såhär på hösten när växtligheten gett med sig och innan snökanonerna dragits igång går det visst fortfarande att rulla den och den bjuder på en liten teknisk klurighet i form av ett meterhögt drop. Egentligen ska det inte behöva vara så mycket att tänka på, landningen är en smula smal men snällt medlutande, så det är "bara" att släppa på bromsarna och låta cykeln leda vägen, för det fixar den ju faktiskt. Problemet är det där med huvudet... ska man verkligen våga lita på sig själv och på cykeln? Det ser så läskigt ut och de mentala spärrarna vill gärna slå till.
Fick lägga någon minut på att bearbeta hjärnspökena innan jag rullade utför kanten, vilket förstås gick bara fint. Tanken efteråt är ofelbart "det där var väl inget", ändå krävdes en ansenlig uppladdning innan det gick att bryta loss fingrarna från bromshandtagen. Jag är ändå mycket nöjd med att jag vann över huvudet och körde. I nästa utvecklingssteg vill jag se en större beslutsamhet, ett kortare steg mellan konstaterandet att "det här går att cykla" till att faktiskt göra det. Helst ska man kunna ta det där beslutet i farten och bara lita på att man fixar det, men det får ligga längre fram i tiden.
På väg utför kanten.


onsdag 17 oktober 2012

Ska jag inte cykla nåt då?

Njae, inte idag iaf. Fast imorgon blir det en tur, den första sen i lördags! Vadan detta lilla uppehåll? Får man skylla på vädret så gör jag det. Dessutom vill jag vila lite inför helgen som jag tror kommer bjuda på magnifik cykling och då vill jag vara pigg och fräsch!

Snart är det förresten dags att slänga på dubbdäcken på pendlarhärket. Senaste nattens minusgrader gjorde de våta cykelvägarna lite väl spännande, fastän sandbilarna varit ute och gjort sitt jobb.
Nokian W160 kör jag på vardagshojen.

En droppe i havet, men bilden blev en annan

Och så blev det plötsligt lite trevligare att shoppa sadel på bike-components.de...

Screenshot från den 14e resp 17e oktober.
Före resp efter bilden figurerade i Cyklande tjejer-gruppen på Facebook.


Det är inte så värst ofta jag reagerar på något alls, jag är ingen förkämpe för någon särskild ideologi och jag hyser ingen motvilja mot lättklädda bilder i allmänhet vare sig det gäller män eller kvinnor. Men bike-components bild på sadelavdelningen stack i ögonen. Övriga kategorier illustreras med snygga cykelfoton och fräcka actionbilder av cyklande män, enda uppenbara bilden av en kvinna var just denna...
Skickade ett klagomail och postade också bilden i Cyklande tjejer-gruppen på Facebook. Där var det fler som reagerade och kontaktade b-c, sen tog det faktiskt inte så värst lång tid innan bilden var en annan.

Bra agerat av butiken må jag säga, nu kan jag fortsätta rekommendera den som en av de bra tüska webshoparna.

tisdag 16 oktober 2012

Vad är det som händer? Gymmet igen!

Ska bloggen helt byta inriktning mot styrketräning nu? Näää, så långt får det verkligen inte gå!! Fast dagens pass blev faktiskt ännu ett gympass, ett sjukt jobbigt sådant eftersom jag hade ett väldigt peppande sällskap som inte tillät några latmaskfasoner :)
Överkroppen känns helt söndermosad, chins, bänk, axelpressar, latsdrag, ryggresningar, plankor m.m. m.m. Övningar som tar grymt bra på många muskler som annars skulle förtvina om man bara körde cykling hela tiden.

Börjar snart bli dags att tänka på hur vinterns träning ska läggas upp, det norrländska klimatet gör sig påmint och det går helt enkelt inte att cykla lika ofta och långt längre. Fokus får flyttas mer mot grund- och kompletterande träning för de kalla regn-/snöblaskiga dagarna, som idag. 
Denna veckas fokus ligger dock på helgen! Ö-vik kör säsongsavslutning i bikeparken och slår på stort med gratis lift och plojrace med tidtagning. Det ska bli grymt skoj!!


söndag 14 oktober 2012

Skivstången är min vän

Troligen är jag fortfarande påverkad av träningsendorfinerna och sinnet är därmed en smula grumlat, annars hade jag nog inte kunnat klämma till med den här rubriken på dagens inlägg. Fick till ett så grymt bra pass på IKSU i morse att min vanliga avighet mot styrketräning känns som bortblåst.
Överkroppsövningarna gick sådär, men sen kom framstegen när det blev dags för ben. Har vid några tillfällen provat benböj (eller knäböj? har inte bestämt mig för vilket namn som passar bäst) fast har aldrig riktigt fått till det, har inte kunnat hålla formen utan ryggen har tagit för mycket stryk. Därför har jag kört alternativa övningar: splitböj, frontböj, utfall, benpress. Idag kändes det som att det var dags att testa den vanliga böjen igen och det gick 10 ggr bättre än alla tidigare gånger jag testat. 40 kg kändes plättlätt, en försiktig ökning till 45 funkade också! Högre vågade jag inte gå, för teknikens skull. Riktigt kul ändå att äntligen få till några stabila set med böj!
Sen gav jag mig på raka marklyft, kände redan förra passet att det fanns marginal för att lassa på mer vikt. Ett par 10-reppare på 50 kg var inga problem, drog sen till med 60 kg på en gång - och det gick det också! 2x5 reps på kroppsvikt. Något av en milstolpe i min korta gymkarriär :)
Följde upp med några enbens- och vadpressar för att mosa ut det sista ur benen. Kändes bara fint det också. Sammanlagt flyttade jag på 7.5 ton under dagens pass, de flesta av dem satt på en skivstång.

lördag 13 oktober 2012

Mountainbikelycka

Det är så fint att cykla MTB!! Visst, det är jobbigt, det är mjölksyramättat, man blir lerig och står på näsan emellanåt. Fast det är ändå så fruktansvärt kul! Idag blev det ett upp- och nerförspass vid Umåker och på Hässningberget. Mycket roligt och som vanligt bjuds det på vissa utmaningar längs vägen. T.ex. en del stenpartier som är nog så kluriga när det är torrt, i dagens blöta var de ännu svårare. Några branta stigningar där man tror att benen ska trilla loss av pur ansträngning, men på något sätt får man ändå ut de där sista tramptagen som tar en upp till krönet. Utförskörningen från Hässningberget har onekligen blivit mycket lättare under sommaren här, ledordet är lättare, som i betydelsen mindre svårt... för det är fortfarande rätt så klurigt att ta sig nerför där i ett stycke, långtifrån lätt alltså. Härligt att det finns så fina, utmanande stigar nära stan!
Kämpa, kämpa! Nästan uppe :)

fredag 12 oktober 2012

Distans på landsvägen

Med magen full av tårta och kaffe drog jag ut på dagens pass. "Richie" har varit stillastående ett tag nu så det var väl dags att köra lite landsväg igen. Riktigt skön känsla att susa fram på det där ljudlösa, lättrullade sättet igen efter en period av att bara bröta sig fram med den tunga skogscykeln.
Trampade på i knappt 2½ timme sen var det definitivt dags att knyta ihop säcken innan fingrar och tår dog kölddöden. Att det ska vara så svårt att hitta vettiga cykelhandskar som funkar när det är ensiffriga plusgrader och kallvind! Det är lite lätt jobbigt när man knappt kan hantera växlar och bromsar mot slutet av passen för att man sedan länge tappat känseln i fingrarna, nuvarande Newline-handskarna håller definitivt inte måttet under 10-gradersstrecket. Någon som kan tipsa om bättre doningar för en frusen stackare?
Någonstans längs en öde landsväg en bit norr om Umeå.


torsdag 11 oktober 2012

Tavelsjöleden - denna pärla

Förra veckan var det nästan lika stora delar simma som cykla längs Tavelsjöleden, tack och lov hade den torkat upp hyfsat till idag. Ett och annat lerhål finns förstås kvar, men väldigt skönt ändå att slippa de djupaste vattenpölarna.
En strålande vacker höstdag idag, fick sällskap på turen av en nykomling på happymtb. Umeå och happy är ju fantastiskt, man behöver inte köra ett enda cykelpass ensam om man inte vill, inte ens en helt vanlig torsdag förmiddag :)

onsdag 10 oktober 2012

Löpning - Backintervaller och ett 1-årsjubileum!

Fick bli ett pass tidseffektiv träning idag: alltså på med löpardojorna och ut på ett intervallpass. Joggade bort till Carlshemskullen där vi körde Quing of the Sophög i våras. Det är inget jätteberg men duger gott för några backintervaller. Sprang fyra gånger uppför den längre, flackare vägen till toppen följt av fyra sprinter uppför den kortare, brantare stigen.
En hundpromenerare iakttog min sista rusning uppför kullen och undrade sen försynt varför man frivilligt utsätter för sån här träning. Jag kom inte på något bra svar på den frågan, inte just där och då iaf, när jag kippade efter andan och försökte hålla maginnehållet på plats.
Just Do It - Nikes slogan passar väldigt bra under ett intervallpass.
Nu efteråt kan jag tänka på många bra anledningar till att köra såna här pass. På nåt skruvat sätt var det ändå otroligt skönt, även om man håller på att dö under tiden. Samtidigt undrar jag - vad i helsike var det som slog slint i mitt huvud för exakt ett år sen? Det var då jag gjorde en helomvändning i mitt liv, från att vara latmaskmotionären som tränade 1-2 (ibland 3) ggr/vecka till att dra igång en ordentlig träningssatsning och från ingenstans började träna målmedvetet 6 dagar i veckan, med start just den 10 oktober 2011. Innan dess var det jag som tittade oförstående på "träningsidioter" som pressade sig igenom pass efter pass...
Mitt utgångsläge var verkligen uruselt, det har tagit mig hela det här året bara att komma upp till vad som känns som en normalmotionärs nivå. Förutom en del formsvackor som kommit och gått så har jag gång på gång under det här året känt att "Nu, nu är jag i mitt livs form!" En otroligt sporrande känsla och en av de saker som driver mig. För jag är inte nöjd än, inte alls, om jag kunnat nå hit på ett år - hur långt kan jag komma om jag fortsätter satsa ännu ett år? Eller två år...? Tre? Kort sagt, hur bra kan jag bli egentligen?

tisdag 9 oktober 2012

Bland blöta rötter och spångar

En spång - flera... spångar? Spänger? Vad heter det egentligen? Jag bland visst hejvilt här på bloggen, väldigt inkonsekvent. Hur som helst så cyklade jag på såna idag ute vid Grössjön. Blött och halt var det, fast jag tror rotmattorna vid Nydala var snäppet värre på halkighetsskalan. Det var inte lätt att hålla sig på hjulen idag alltså, men ett himla kul pass ändå :)
Nydala
Grössjön

söndag 7 oktober 2012

Umeå Bike Rally

He va' som blött i skogarna idag också, som förväntat. Det stoppar dock inte ett så stort evenemang som Umeå Bike Rally. 14 tappra ställde sig till slut på startlinjen efter ett par manfall i sista minuten. UmBR körs med typiskt rallyupplägg: 3 specialsträckor ska avverkas på tid, transportsträckorna däremellan sker i samlad trupp utan tidtagning.
Efter banvisning var det sen bara att köra, individuell tidtagning med startintervaller på 1 minut. Underlaget var inte direkt förlåtande, snedställda blöta rötter blandat med stenkistor, snorhala hällar...
...och leriga pölar av varierande djup.

Det var ett lattjo upplägg på tävling och ruskigt roliga stigar att köra!
Knycker en bild från happy där jag står redo för start på sträcka 1, fortfarande någorlunda ren och fräsch: 

Mer info, bilder +ANNAT finns i tråden på happymtb.

Viktig lärdom: så laddar man INTE för ett race

Först av allt: det här blir inte ett inlägg specifikt om Umeå Bike Rally, för bilder och historier från dagen se i första hand tråden om rallyt på forumet: happymtb.org eller det här korta inlägget i bloggen.
Så vad blir det här långa inlägget om då? Mest bara tankar om hur jag ska lära mig koppla ihop träning och prestation och hur jag ska lära känna mitt huvud och mina ben. Tror jag måste få det här på print att kolla på tillbaka på vid senare tillfälle. Om någon orkar läsa så välkommen in i mitt huvud. 

Tänkte mig innan dagens race att jo, nog vill man köra så bra det går utifrån de dagsaktuella förutsättningarna, men jag gjorde ingen toppning inför dagen för det var ju ingen "riktig tävling" på gång. Det enda jag gjorde var att ta det liiite lugnare på gårdagens distanspass, för att "spara" på benen. Hur mycket det nu finns att spara på efter ett styrkepass med bl.a. mark, press och utfall...
Hela veckan har sett ut som vanligt i stort sett, dvs träning i någon form varje dag, om än med en något blygsammare träningsvolym sett till hur föregående veckor har varit. Intressant nu att jämföra denna veckan med uppladdningsveckan inför landsvägsloppet Bikeboost jag körde tidigare i sommar. Träningskalendern på Funbeat är bra att ha alltså!
Så här såg veckan ut nu inför UmBR: 
Att jämföra med uppladdningen inför BB:
Kan säga som så, att den ena uppladdningen fungerade bra mycket bättre än den andra  med avseende på racedagsprestationen! Av uppenbara orsaker får man väl säga.
Och för att koppla ihop det här med att prestera; inför BB ville jag köra bra och förberedde mig för det - inför UmBR brydde jag mig inte såå mycket i förväg, ett inofficiellt plojrace liksom. Men väl på startlinjen, och när man såg de andra satsa 100%... då blev det plötsligt jävligt trist att stå där med tomma ben, även om träningsveckan varit bra fanns ju inget kvar att trycka i med idag. Körde så bra det gick utifrån dagens förutsättningar, enligt den ursprungliga tanken och målsättningen, men jag hade velat mer, mycket mer! Inser jag efteråt. Att den viljan fanns i huvudet visste jag inte riktigt innan, det blir något att lägga på minnet inför framtiden. Kort sagt, lika nöjd som jag var efter BB lika onöjd är jag idag. Resultatet är skitsamma, jag vet att jag alltid placerar mig i bott oavsett och det var förväntat, men att inte få ut det där som man vet finns i kroppen gnager oskönt i bakhuvudet.

Måste också lära mig bättre vilken tidsrymd som gäller för fullgod återhämtning efter olika slags träningspass. Har haft någon sorts föreställning om att styrketräningspassen sliter inte så hårt, det är så skiljt från cykelträningen att jag tyckt att de borde gå att kombinera tätt inpå varann. Börjar dock inse att det är inte riktigt så. Det kanske fungerade bättre tidigare, när jag var allmänt klen på alla sätt och vis och all träning gav utveckling oavsett hur den utfördes. Nu börjar jag se och känna en viss konflikt mellan prestation på gymmet vs på cykeln. Dagens pulsgraf visar klara tecken på nerträning, det tror jag kan bero på att jag maxat ur benen på gymmet två gånger denna vecka, utöver då att jag kört två intervallbetonade pass just innan helgen. Finns det inte nog med bränsle i benmusklerna blir inte heller hjärtat satt under särskilt hård press.
Pulsgrafer för specialsträcka 1, 2 & 3 med resp. toppnotering utmärkt.
Det var egentligen bara på första racesträckan jag fick ut något, då var jag också hyfsat trött efter målgången. Sen dalade jag fort, blev lite andfådd men var mest bara matt hela tiden, även under den lugna transporten mellan specialsträckorna. Inte ens när startklockan gått igång och jag försökte ta i kom det någon specifik muskeltrötthet utöver den allmänna mattheten, kände just ingen syra, hjärtat var inte på väg att hoppa ut ur bröstkorgen som brukligt är. På sista sträckan tog jag mig knappt ens upp till mjölksyratröskeln. Katastrofdåligt! Blev inte alls förvånad när jag laddade över Garmin-datat för analys, det stämmer så väl med det jag kände. Med en kropp i form skulle jag toppat pulsen på 178-180 bpm på varje delsträcka, åtföljt av, eller snarare orsakat av, högre effektutveckling. Pulsen är bra att följa som en indikator på hur läget är i kroppen, jag måste bara bli bättre på att tyda tecknen som kommer innan jag tränar ner mig såhär pass.

En mer världslig lärdom är att färg i skogen är HELT rätt. Suddigt som tusan men färgerna syns!
Och så har jag under dagen fått en påminnelse om hur ofantligt skönt det är att vara varm och torr. Det blev nästan lite hypotermivarning mot slutet av dagen. Att blaska fram genom kalla vattenpölar i 6-gradigt duggregn sätter sina spår.

Det blev en svada av rang det här. Troligen av minimalt intresse för andra utöver mig själv, men det är min blogg och jag skriver det jag vill :) Det här är relevant för min cykelträning så därför hamnar det här för att jag ska försöka komma ihåg det jag lärt under dagen.