torsdag 21 juni 2018

Tips om stigar i Umeå

Västerbottens-Kuriren gav ut en sommarbilaga här i veckan och vad är väl en sommar utan cykling? Nä, precis! Flera sidor handlade om mountainbike och jag fick tillfälle att tipsa om några av alla de stigar och skogsområden som bjuder på stigcykling här i närheten. Hela listan av tips och några kartor för vägledning finns under rubriken Mountainbike runt Umeå.


Totalt Umeå hakar också på cykeltrenden i veckan och gör fin reklam för Obbolas leder och träningarna för barngrupper. Obbola är ett av de ställen jag tipsar om här ovan, där är lätt att hitta runt tack vare de massiva insatserna de lägger ner på att skylta upp alla leder.
Sen hamnade Lena och jag på framsidan av tidningen, men det är egentligen orelaterat till innehållet ;) Skribenten fann det väl lämpligt att återanvända gamla bilder från VK-arkivet kan jag tro.


söndag 17 juni 2018

Oemotståndlig sommarstig

Skogspromenad på cykel


Alla cykelpass är inte direkta träningspass, ibland vill jag bara såsa omkring på två hjul längs en stig. Lite jobbigare än en promenad till fots blir det ju förstås ändå bitvis, det går inte att bromsa sig uppför en backe liksom, men mellan sektionerna av lite motvillig attackcykling rullade jag i sakta mak. Det var en fin kväll att uppleva naturen, en upplevelse jag delade med ett antal orienterare som lufsade omkring i skogen.




Får se om jag hinner njuta mer av de torra sommarstigarna innan det utlovade regnet till veckan drar in. Skogen längtar nog efter en rejäl rotblöta, likaså böndernas vårsådd, men cykelstigarna blir så otäckt halkiga av vatten. Fast å andra sidan kanske det blir en bra motivation att dra på löpardojorna istället, lite mer allsidig rörelse skulle i vanlig ordning inte skada.




I övrigt så närmar sig semestern med stormsteg, härligt och efterlängtat förstås. Hoppas på många fina utflykter på cykel, både såsiga och snabba och långa med kaffetermos i ryggsäcken!

söndag 10 juni 2018

Fredagspump endurostyle

Vuxna barn leka bäst

Drog till östra änden av stan, det var länge sen minsann. En gång i tiden min egen bakgård, på bara ett par år har dock mycket nytt hunnit hända. Mest anmärkningsvärt är att jag faktiskt inte ens besökt den pumptrack vid Nydalasjön som invigdes i fjol. Värmde upp vid KFUMs lilla pump först, den låg som ändå på vägen. Självförtroendehöjande liten slinga det, det gick ju bara fint att ta sig runt där. Martin visade först.


Den större pumpen vid Nydalabadet var mer utmanande, det gick inte riktigt att ta sig runt utan några tramptag vid varvningen. Kanske det hade gått om underlaget varit hårdare, vårens och försommarens torka har smulat sönder ytan. För att vara en första gång så tycker jag vi fick godkänt. Med tanke på att vi körde gungiga endurohojar med greppiga AM-däck kanske rent av väl godkänt ;)  Det var väldigt flåsframkallande att pumpa runt bland guppen, hade varit prima intervallträning om jag haft kvar min bakgård i andra änden av Umeå.

Jag försöker pumpa fart med 160 mm slaglängd,
visserligen i låstast möjliga läge. 

Halva delen av långa pumptracken, hela ryms typ inte i en bild.

Vi skäms bort gång på gång med vackra kvällar här i norr. Det går som inte ta vara på varenda en längre, då blir inget annat gjort på hemmafronten. Väl värt ändå att ta den här fredagkvällen till enbart trevligt umgänge och svettmysig cykling.

Martin och Lena i samspråk på fin transportsträcka.

Efter Nydalasjön drog vi några varv i Bräntis, på "endurostigarna" vid sidan om huvudbacken. Mina ben var rätt rökta efter det, tur vi hade biltransport tillbaka hem västerut efteråt.


torsdag 7 juni 2018

Myggornas tid är nu

Håller farten upp

Det har knappt kommit en droppe regn på över en månad, jag kan tycka att mygglarverna borde torkat ut vid det här laget. Önsketänkande förstås! Det finns ändå kvar små pölar till myggodlingar i skogarna efter den snörika vintern. Och vilket ställe kryllar som mest av mygg i juni? Hässningberget med sin djupa bäckravin och täta, fuktiga, mossiga granskog förstås. Skyddad av MyggA och med målet att nå den blåsiga toppen drog vi ändå dit cyklandes via travskogen och Vedkastbacken.


Myggen fick naturligtvis vittring på oss rätt fort, ingen paus för andhämtning då inte. Inget utrymme för att i sakta mak trixa sig uppför spängerna heller. Hälften av berget bestegs till fots den här gången. Varje år undrar jag i mitt stilla sinne om det här ska bli året jag fixar uppfarten utan fotisättningar...
Nåväl, på toppen blåste det friskt, vi hann dricka vatten, äta lite socker och snicksnacka en stund. Sen kom den ack så roliga nedfärden. Alla passager satt ju inte direkt som en smäck, men vad är att förvänta när vi mest hojat plattstig hittills i år. Kluriga brantkurvan gick då vägen för alla ändå, bra så!


Ingen aning om vad aktiv cykeltid blev under kvällen, men det är underordnat. Det var roligt att besöka skogen för cykelhäng i litet gäng, det var skönt att känna att vissa teknikmoment ändå sitter, Enduron verkar kunna hänga med i år också och förutsättningarna för fortsatt fin sommarcykling ser mer än lovande ut, bara nu myggstammen tar och decimeras några snäpp, tack!






söndag 20 maj 2018

Min första vinter med en fatbike

Det var väl på tiden

Efter några års sugande på karamellen, mycket velande fram och tillbaka, skulle jag verkligen satsa på n+1 för en fatbike, vilken skulle jag isåfall välja osv osv. Till slut körde XXL en bra kampanj och det blev en White 5Fat Pro. Jag som inte gillar snö och vintersport slog till, det måste ju ändå vara ett bättre alternativ än längdskidåkning vintertid?
Helt novis på fethjulingar har jag inget att jämföra med, kan egentligen bara säga att cykelglädjen infann sig även om underlaget bestod av snö. Ju längre vintern gick desto bättre underlag blev det dessutom att cykla. Som en ovanligt snörik och ihållande kall vinter gick det ju lite si sådär att cykla till en början, kallt och djupt puder har dålig bärighet även för 5" däck. Men sen när solen började värma och det blev skare under de kalla nätterna var det kanonföre på skoterspåren. Det blev några längre pass, vissa i sällskap av min kära längdskidåkerska som glatt skejtade fram i spåren (oftast) före mig. Glidet under skidorna verkar som regel vara bättre än rullet på fetingdäck.
Fettot blir ett bra komplement för att traggla sig igenom vintrarna framöver, som värdigt alternativ till längdskidor eller trainernötande när väder och underlag så inbjuder. Dessutom skulle jag tro den passar rätt bra till myspass på de sandiga skogsvägarna som finns här i krokarna under barmarksperioden, men det är ännu osett.
Kör en bildkavalkad som följer någon slags tidslinje. En sammanfattning från februari till början av april.