måndag 26 oktober 2015

Minnen från en torrare hösttid

#minnesmåndag

Inledningen på hösten var sagolikt bra, det har dock slagit om nu. Regnet har smattrat mot rutorna, mörkret har blivit ytterst påtagligt, solens strålar värma icke längre nämnvärt, våra cykelstigar har blivit blöta och halkiga. Fiskar fram några bilder ur (kamera)minnet från en torr och fin höstdag istället. Mer specifikt den dagen när Malin och bajken Majken var på besök hos oss i Röbäck. Det var en varm och vacker tur till skogs, fort gick det också ty Majken är snabb! Hade GoPro:n monterad på Enduron, den tog bilder var femte sekund. 99% av bilderna blir fototekniskt eller motivmässigt undermåliga men några visar rätt bra hur våra stigar ser ut. Jag hoppas, hoppas, hoppas att skogen hinner torka upp nån gång till innan hösten är till ända!

Långsamstök.

Snabbstök.

Hemmabyggd spång. 
Lena kör OTB-hällen med bravur.

tisdag 20 oktober 2015

Lekfullt och svettigt på "bakgården"

Ploj på hoj

Först och främst får jag kalla det här cykelpasset (i torsdags) för en liten milstolpe, det var nämligen första gången på den här sidan semestern som jag orkade ta mig till skogs för att cykla mellan två arbetspass! Vissa dagar är tröttheten fortfarande mer överhängande än "normalt" men de dagar jag känner mig normalpigg blir faktiskt allt fler, såpass att jag alltså hade energi till 1½ timme i skogen innan kvällspasset på labbet. Lika smygande som hypotyreosen kröp sig på motas den också bort, små små steg i taget.
Riggade GoPro:n på lilla Canyon. Den känns faktiskt väldigt liten efter alla turer jag kört på Enduron på senaste tiden. Fast så liten är den ju ändå inte, skulle kalla den rätt normalstor egentligen om än med otidsenligt små 26"  hjul då. I övrigt är den en lagom lätt och småflexig XC-hoj. Den är inne på sitt fjärde år nu, klart omodern alltså ;) Likväl grymt lekfull och lättmanövrerad, trampvänlig och i största allmänhet ganska lattjo att cykla på.
Körde ett blandat pass med några småtekniska passager och flowiga snabbstigar. Både lite uppför och nerför, även om det egentligen inte finns särskilt mycket av höjdmeter att hämta i Röbäcksskogen. På några ställen lutar ändå skogsgolvet lite grand åt nåt håll, en får vara glad åt det lilla. Kul var det likväl och efter passet fick jag njuta av känslan att en fysisk aktivitet faktiskt gett mig ny energi istället för att dränera mig på det!

Blandade bilder från olika kameravinklar och en liten film från mina bakgårds-stigar längst ner. Enjoy!





Landade nya FiveTens härom veckan, kör vidare på FreeRider -
awesome sko för plattisar! Mycket nöjd med de relativt nya Dainese-
knäskydden också, mycket sköna och lagom lätta för stigcykling. 


lördag 17 oktober 2015

Cykling med knapplift i liten skidbacke

Knäpplift

Umeå Downhill håller igång sitt engagemang för DH-banor och lift i Bräntis, stans lilla skidbacke. Tyvärr brukar jag sällan kunna vara där eftersom deras lifttider krockar med mina jobbtider. Idag lördag körde de dock extraöppet och dessutom sista gången för säsongen. Så vi rullade dit för att få cykla lite utför med liftassistans mitt i denna ännu jättevackra höstmånad. De byggda spåren har jag bekantat mig med förr men för knappliften var det premiär. Fick lite tips av några grabbar som hängde i backen, kollade på när några åkte upp - och bestämde mig för att jag cyklar ändå upp för egen maskin första vändan ;) Det såg för skakigt ut att få in den lilla plasttallriken mellan benen, ståendes på cykeln med bara en hand på styret. Officiellt vill jag ändå mena på att jag behövde värma upp lite innan första åket, därav att jag stod över en liftvända.
Banorna var sig lika i övrigt, vi höll oss till kurvig-banan och banan med småhopp utan dödsdropp. GoPro-kameran har jag fortfarande till låns och den satte jag på Lenas hjälm. Klippte ihop en liten film från lederna vi körde, inklusive en titt på liften som jag faktiskt lyckades behärska efter ett par misslyckade försök.
Uppenbar förbättringspotential, rent åkmässigt då, står att finna i de avslutande dirthoppen. Trots allt bättre åk kvarstår ännu en halv cykellängd innan jag landar i landningen. Måste bli bättre på att omvandla fart till höjd. Och på förbättringslistan står som alltid att jag måste lära mig att svänga! Både i doserade och odoserade kurvor. Det är besvärligt att försöka vara enduro- eller wannabe-DH-cyklist utan att kunna svänga i ordning!

onsdag 14 oktober 2015

Solig hösthelg i Järvsö Bergscykel Park

Once you go black...

Kan kalla den här helgen för en halvspontan chansning som gick hem! Och som den gick hem, oj oj oj. En fullkomligt alldeles superbra och cykeleuforisk weekend var precis vad jag behövde. Idén kom egentligen från annat håll och det var med viss tvekan jag ändå hoppade på. Cykelsäsongen har ju inte varit som den ska eller brukar, jag har mått dåligt, varit trött, känslan har varit att jag "tappat allt" i både pepp och skills. Medicineringen har ändå kickat in nu och med det kom modet att trots allt satsa på en downhillhelg mitt i kyliga hösten.
Krängde på feta DH-däck på Enduron och körde de 40 milen ner till Järvsö. Vi skulle få återse Barbro, Manolito, Klas-Göran, kanske även den tuffa bruden och andra svårare leder om dagsformen infann sig... Nervositetsklumpen i magen växte till sig under lördagsmorgonen, lätt illamående tog jag plats i liften, solen lyste upp de guldgula träden och det blodröda riset på marken, huden på de bara vaderna knottrade sig och fingrarna stelnade till i den kyliga morgonluften.


Vi körde Barbro först, snabba flowiga småhoppiga Barbro. En smärre chock för kroppen som svarar med att stumna till av mjölksyra. Andra och tredje åket, med en avstickare till Klas-Göran, löser sen av i rask takt. Först därefter börjar muskler och psyke fatta vad som är i görningen och kommer in i matchen! Yes! Stort smil bakom den stora hjälmen, det tjoas och skrattas, cykeln skjuter iväg som ett spjut när fingrarna slutligen släpper sitt krampaktiga grepp om bromsreglagen. Det är det här det handlar om! Att fara fram med ljudets hastighet, tappa kontakten med mark och rum och tid, hetsas av en skramlande kedja en hjullängd bakom min egen, balansera på eggen mellan går-eller-går-inte, utmana gamla demoner som försökt bygga sig ett bo i mitt bakhuvud. Downhillgudarna måste ha lett mot oss, ty sällan har vi farit fram med sådan fart och kontroll. Andra var väl inte lika tursamma, ty ambulansen kör mer eller mindre skytteltrafik de dagar parken håller öppet verkar det som. Läk väl alla ni som inte tog er ner för egen maskin.

Vid senaste Järvsö-besöket, i juni, klamrade vi oss fast vid de blåa lederna. Det var skakigt och otäckt så tidigt på säsongen. Regnet gjorde inte saken bättre. Både Lena och jag hade varsina demoner att ta tag i sen den gången, även en gemensam som jag återkommer till senare. Hon har grubblat över de branta träramperna i En tuff brud, jag har funderat över om jag inte ska kunna naila hoppen och droppen i Twist twist en gång för alla på Enduron. Vi tog träramperna först. Vid ett tidigare tillfälle var det en snubbe som skakade lite på huvudet åt att Lena var på väg att köra utför rampen med en AM-cykel. Jag var väldigt noggrann med att inte påminna henne om det den här gången. Hennes Meta AM är en ytterst kompetent cykel och hon har blivit en ytterst kompetent cyklist, enda hindret är det som ligger innanför pannbenet. Efter ett terapiåk med några stopp och funderingar tog vi sen hela leden i ett svep, från Pop opp i topp hela vägen nerför den tuffa bruden - magi! Cykelmagi! Cykeleufori! Vi tog samma rutt nån gång till för att verkligen banka in det.
Jag sneglade mer och mer mot avtagsvägen mot Twist twist ju senare på dagen det blev. Lämnade cykeln och tog en promenad ner till första droppet för att fräscha upp minnet. Jag har ju varit där tidigare, men Enduron har aldrig riktigt velat hoppa så långt och högt som hyrcykeln gjorde för några år sen. Efter några skuttiga åk i Barbro kände jag ändå att det är inte i cykeln som begränsningen ligger, det är, som nästan alltid, i huvudet de största hindren finns - i centrat där modet att släppa bromsarna och våga trycka ifrån över kanterna huserar. Till slut tog jag sats och hoppade ut i tomma luften, med 160 mm fjädring mellan mig och den hårda marken. Hoppdjävulen tog mig i besittning per omgående, jag körde igen och satsade ännu hårdare för att flyga ännu längre. Det var alldeles fantastiskt roligt, varje fiber i kroppen var med på noterna och adrenalinet pumpade. Ett par hopp med kamelpucklar ligger fortfarande kvar ogjorda, men det är okej, jag kan ta dem nästa gång.

 photo ezgif.com-gif-maker_zpslmynxiov.gif

Den tredje grejen vi funderat över gemensamt sen förra gången var den svartmarkerade stökstigen Itsy Bitsy. Skogen ligger tät och mörk där den viker av från Barbro, nästan rakt ner i fallinjen går stigen full med toppiga stenar likt överdimensionerat strössel. Vi tittade på entrén till leden i juni och vände i princip på fläcken. "Jag är inte där" sa jag då. Nu tänkte vi titta på den igen, efter en dags åkning kände vi oss modiga. Kanske övermodiga rentav? Vi bestämde oss ändå, vi kör så långt det håller! I blindo for vi in i skogen och skakade/studsade oss fram över stenar och rötter. Dimman låg tung över skogen men marken var snustorr och fast. Linjevalen är många mellan träden, det dök upp en varningsskylt för Dropp!, jag försökte åka fort för att inte fastna på stenarna, men inte för fort för att tappa kontrollen totalt. Jag tror jag höll andan. Mina ögon tårades. Till slut flackade stigen ut och jag kunde få stopp på ekipaget och parkera i mossan en stund för att andas. Jag började fundera över hur det gått för min bättre hälft i mitt kölvatten, men hon kom snart skumpandes nerför stigen hon också. Lika matt och glad som jag var! Vi var rörande överens om att den måste vi köra igen :D Vi var också överens om att Itsy Bitsy nog inte är riktigt svart-svart egentligen, med tanke på att det faktiskt går att rulla sig ner utan att måsta satsa med fart på något ställe. Kanske den borde vara röd med svarta prickar istället?

Kort fotopaus där leden äntligen planar ut.

Dagen och helgen avrundades så småningom med ett sjudundrande åk i Barbro, hets och jakt från topp till bott, jag fick bända upp mina fingrar från styret när vi väl var nere igen. Fullkomligt underbar känsla att avsluta trippen med, jag känner att jag är tillbaka. Äntligen!

Glada cykelister efter sista åket!
Avslutningsvis, tusen tack till Malin och Maja för att ni peppade oss på Järvsö och var ett så fantastiskt sällskap under helgen! Det här vill jag hemskt gärna göra om igen! :)

Övriga blandade bilder från helgen utan särskild ordning:

Dimmig start där Pop opp i topp går ihop med Barbro.


Obligatorisk liftselfie.


Stugmys!!



Helgens cyklande tjejgäng från Umeå :)

söndag 4 oktober 2015

På tur med GoPro-leksaken

Prylar, prylar, prylar

Tänkte skriva ihop lite från den första turen jag gjorde med (den lånade) GoPro-kameran. Bilderna och vinklarna blev inga höjdare då, ty jag visste ju inget om hur prylen funkade eller hur vidvinklig den lilla linsen faktiskt är. Testade två olika monteringsplatser på cykeln: under sadel samt vid sidan om dämparen ganska långt ner på ramen. Ingen vart väl riktigt bra såg jag sen när jag kom hem. Kameran har förvisso Wi-Fi och det går att koppla upp den mot smartfånen för liveview, men jag tänkte inte på den möjligheten just där och då (vilket iofs inte hade hjälpt heller då chefen lösenordsskyddat kamerans wi-fi).
Hur som helst, det bidde några (hundratals!!) bilder och en handfull filmer. Har valt ut några och klippte ihop en liten filmsnutt av tveksam kvalitet från en stig där ambitiösa cyklister grävt till några små jordhopp på stigen. Kul kul! Det var en mycket vacker dag dessutom, höstfärgerna sprakade nästan ljudligt i det ideliga solskenet. Roligt och fint, mycket tröttande för kroppen och jag blev en gladare människa.
Vi har verkligen fantastiska möjligheter för fin mountainbikecykling här i skogarna och lika utbredda möjligheter att nuförtiden kunna föreviga och sprida det över hela världen. Det hänger bara på hur mycket elektroniska prylar en vill bestycka sig med under turerna och hur mycket tid en finner är rimligt att lägga ner på att återge de vardagliga äventyren i efterhand för tidigare nämnda värld. GPS, kamera, hjärtmonitor, mjölksyramätare, wattpedaler, Strava-segment osv, det finns ingen hejd på hur noggrannt det går att dissekera ett cykelpass i efterhand. Prylar, prylar, prylar. Vad hände egentligen med att bara gå ut och köra ett ouppkopplat cykelpass för stundens höga nöjes skull? Jag tror jag glömt hur man gör...






lördag 3 oktober 2015

Stökiga höststigar

Sten på sten

Det blev en fin, klar, frisk, solig höstlördag. Som gjord för cykling. Relativt torrt och ingen som helst risk för mera regn, inte just idag åtminstone. Stormen som härjade igår hade dragit vidare, Roar (stormen alltså) hade bara lämnat lite extra ris och småskräp efter sig på stigarna vi cyklade idag, men skulle tro det ligger ett och annat stupat träd ute i skogarna.
Tekniska små utförslöpor lockade idag, det var länge sen vi körde sånt. Några passager lyckades vi inte sätta idag, men det är helt okej ändå, stenarna ligger kvar och det är bra att ha något att jobba på. Besvärliga och/eller läskiga krux brukar må bra av att få ligga i bakhuvudet och gnaga ett tag, det kan bli som när en kört fast i ett korsord - i ett helt annat sammanhang kan polletten plötsligt trilla ner och när en återkommer till platsen går det att naila hela sektionen.
Kände att det var nyttigt att få pusha stigcyklingsfärdigheterna till sin gräns, har varit lite för bekväm och mest kört sånt jag redan kan nu under en tid. Bra att få känna på när det tar stopp också, för det är då en kan utvecklas!
Verkligen superfint att få cykla denna vackra höstdag. Önskar oss alla en torr, varm och cykelvänlig höst hela vägen fram till december - när väl snön ska komma.




fredag 2 oktober 2015

Med GoPro i Bygdsiljum

Filmade(s) lite i söndags

Har fått låna en smidig liten GoPro Hero 3+ av min chef. Tänkte det kunde vara kul att testa cykla lite med den. Några turer i närskogen och en tur till Bygdsiljum har den hängt med på hittills. En väldigt rolig, lätt, smidig och lätthanterlig liten leksak det där. Det jag dock inte var riktigt förberedd på var den massiva mängd data den lilla kameran suger åt sig så fort den är påslagen, vare sig det nu är för filmning eller intervallfotograferande. Det är jäkligt ansträngande för min lite för gamla dator att hantera filerna både till storlek och antal, faktiskt smått förundrad över att den ändå inte crappat ihop totalt när jag velat titta på resultatet efteråt. Ska det bli en realistisk redigeringsbörda efter turerna måste jag nog köra i lite mindre filformat hädanefter, det ska ju inte behöva ta fem dagar innan jag kan få ut något på bloggen liksom.

Vid sidan om tekniken är det noterbart att jag faktiskt lyckades cykla i Bygdsiljum den här gången! Förra gången i mitten av augusti totalstrejkade ju kroppen och jag fick inte ihop ett enda åk i sin helhet. Mirakel-pillrena från doktorn har haft märkbar effekt och just i söndags hade jag dessutom en extra pigg dag, det blev många bra och roliga åk!! Inte minst nötte vi den nya uppgraderade versionen av Mossen. Den har tidigare varit lite för blöt och lite för trasig, nu har de kämpat på med grävare och dränerat och byggt till några nya spångar inne i granskogen. Ett riktigt ansiktslyft för den slingrande skogsleden med sina karaktäristiska hängbroar uppe bland träden. Kommer blir kanonfint underlag i den när den packats till lite ytterligare.
Filmen från "Nya" Mossen fick bli mitt första filmredigeringsprojekt, försökte klippa lite, la på lite musik, resultatet är inte bländande men ha gärna överseende. Filmade även ett åk i Banan, förmodligen ett av mina sämre åk där någonsin men själva leden är då väldigt fin i alla fall! Tack Lena för att du stod ut med att jag fipplade med den lilla kameraleksaken stora dela av dagar och tryckte dit den på din hjälm till slut :)