Umeå Downhill håller igång sitt engagemang för DH-banor och lift i Bräntis, stans lilla skidbacke. Tyvärr brukar jag sällan kunna vara där eftersom deras lifttider krockar med mina jobbtider. Idag lördag körde de dock extraöppet och dessutom sista gången för säsongen. Så vi rullade dit för att få cykla lite utför med liftassistans mitt i denna ännu jättevackra höstmånad. De byggda spåren har jag bekantat mig med förr men för knappliften var det premiär. Fick lite tips av några grabbar som hängde i backen, kollade på när några åkte upp - och bestämde mig för att jag cyklar ändå upp för egen maskin första vändan ;) Det såg för skakigt ut att få in den lilla plasttallriken mellan benen, ståendes på cykeln med bara en hand på styret. Officiellt vill jag ändå mena på att jag behövde värma upp lite innan första åket, därav att jag stod över en liftvända.
Banorna var sig lika i övrigt, vi höll oss till kurvig-banan och banan med småhopp utan dödsdropp. GoPro-kameran har jag fortfarande till låns och den satte jag på Lenas hjälm. Klippte ihop en liten film från lederna vi körde, inklusive en titt på liften som jag faktiskt lyckades behärska efter ett par misslyckade försök.
Uppenbar förbättringspotential, rent åkmässigt då, står att finna i de avslutande dirthoppen. Trots allt bättre åk kvarstår ännu en halv cykellängd innan jag landar i landningen. Måste bli bättre på att omvandla fart till höjd. Och på förbättringslistan står som alltid att jag måste lära mig att svänga! Både i doserade och odoserade kurvor. Det är besvärligt att försöka vara enduro- eller wannabe-DH-cyklist utan att kunna svänga i ordning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar