Sprang till skogs

#FromWhereIUsuallyRide

Klämdag och många är lediga, vintern har gjort en comeback med -9 grader och under dagen ett lätt snöfall. Längdskidåkarna drogs till konstsnöspåret på Nydala som flugor till en hästskit sockerbit. Hade verkligen inte lust att trängas där idag igen, fick nog efter igår! Alltså: på med löparskorna igen!

Och varför cyklar jag inte? Kort sagt för att jag inkvarterat mig som tillfällig sambo i en annan del av stan än där jag har cyklarna, de rymdes inte i packningen. Fast idag var det nog lika bra, hade förmodligen flugit som en vante om jag försökt cykla de stigar jag löpte/hasade på/sprang vid sidan om. Det var duktigt mycket blankis som lagt sig till ro längs de flesta stigarna, i början gick det rätt bra ändå men sen tilltog snöfallet och dolde mycket effektivt exakt var och hur isen låg.

Visste inte riktigt hur jag skulle regga passet på Funbeat. Sökte efter olika träningsformer under rubriken Löpning. Löpning - Rodelbana/motsv., Löpning - Med fara för livet, Löpning - Blankis eller Löpning - Utan dubbar på is hade passat okej. Inget av alternativet fanns. Fick bli Löpning - Djupsnö för det var så passet utvecklade sig så småningom, när jag inte längre kunde urskilja vad som var annat och vad som var is fick jag som regel "springa" bredvid stigen, i det snötäckta riset och det liknade mer snöpulsning än något annat. Fick ta det rätt lugnt för att inte trampa ner mig i djuphål eller hitta snirkelvägar runt lömska berghällar. 15 km på 2½ timme avslöjar bristen på tempo.

Letade mig bort mot Hässningberget, en favorit på cykel under barmarksperioden. Det var sig likt fast ändå inte.

 

Längtan efter cykelsommar knep tag i hjärtat, om vintern tänkte bestå så dröjer det väl 5 månader innan det går att cykla på barmark där igen!

Mörkerlöp, 3.3 mil inlines & Obbola-cykling

Sammanfattning av det som varit

Slarver som jag är lämnade jag datorn hemma över helgen när jag for på ledighet utanför stan, då blir det dåligt med uppdateringar. Det som ändå funnits med i packningen inkluderar löparskor, pannlampor, inlines och en mountainbike. Helgen var välfylld av kroppsliga aktiviteter, och då hann jag ändå med att dricka några goda och väl kylda drycker samt bygga lite Lego :)
Väl värt att nämna är att det blev 33 km inlines med stavar under förra veckan, mestadels stakning. Som uppvärmning inför vintern...
Fast det var roligare att dra ut i mörka skogen på söndagkvällen med pannlampa på huvudet, guidad av Maja och små fasthäftade reflexbitar i skogen mellan Carlslid/Tomtebo/Grössjön. Ifall någon tänkt ge sig på det så avvakta några dagar, ty flera reflexer har trillat bort och det är svårt att hitta utan guide, slingan ska dock snart vara komplett igen. Särskilt fort gick det knappast, icke desto mindre var det rätt jobbigt, inte minst för huvudet - det krävdes fokus för att både hinna scanna av marken i den lilla ljusbubblan framför fötterna och samtidigt parera alla andra hinder längs vägen. Det var egentligen bara en bit i början som gick på stig, i övrigt var det väldigt mycket obanad terräng, några små sankmarker och hala, mossbeklädda berghällar. Kul grej ändå, undrar om det inte skulle vara roligt att sätta upp en egen liten reflexbana i närbelägen skog?

Och vad är väl en helg utan cykling?! Nä just det, drog av en runda ute i Obbola i höststorm och -sol. En lugn och fin tur. Överlag har det nog blivit alldeles för många lugna och fina turer på sistone, det skulle behövas ett pass där jag får vända ut och in på lungorna snart! Nån slags intervaller lär det bli här i veckan :)

Tillbaks på cykeln igen!

Friskbloggen

Sommarförkylningar kan vara ett helsike, den här höll mig ifrån trampcyklingen i nästan oräkneligt många dagar, väldigt irriterande och frustrerande. Å andra sidan, om man skulle pricka in en sommarperiod att vara sjuk i så blev det helt rätt att snörvla bort halva juni - maken till isande kall och pissregnande inledning på sommaren kan jag inte minnas såhär på rak arm. Det sprids på Facebook nu att midsommaraftonen var två grader varmare än julafton för ett halvår sen, har inte kollat källhänvisningarna på det men det känns som att det inte ligger alltför långt ifrån sanningen.

Friskhet betyder träning igen! Woho! Det blev rent av dubbelpass för att fira in det ordentligt, ett litet midsommarduathlon med morgonlöpning och kvällscykel. Framåt läggdags kändes benen jätteslitna på ett väldigt skönt sätt, som jag saknat det. Mina livsandar lever igen och om mindre än en vecka börjar semestern (den första av tre), från nu så kan sommaren bara bli bättre.

Vackert soligt vid Grössjön på kvällen

7 km stiglöpning i Röbäck på morgonen

Bara jag och mina fötter i skogen

Att sitta hemma och grubbla gör ingen gott

Utan träningen så hade dagens höjdpunkt varit att vi fått ny torktumlare och ett flashigt torkskåp i tvättstugan. Så trist och grå kan vardagen vara. Bokstavligt talat grå, ty molnen ligger låga över stan. Jag vill inte ha en sån vardag, det är inte hälsosamt och jag får tid att tänka för mycket. Det blir inga konstruktiva tankar när man bara drömmer om barriga stigar som badar i solstrålarna som sipprar ner genom trädkronorna. Nåå, ett redigt löppass gjorde gott för kropp och knopp och jag har tagit mig en dag närmare cykelsäsong :) OCH jag fick vara ute i skogen en sväng, mycket bra, väldigt välgörande! Tänk att vinterstigarna i Gammlia kan vara så fina till fots också, fast jag mest bara såg dem väldigt suddigt i min högpulsdimma. 

Att springa på cykelstigarna

Det blev löparskor på idag, jag kan i efterhand inte till fullo förklara varför jag inte cyklade istället. Letade mig in på småstigarna vid Nydalasjön, hundspåret och nån stig som ledde mig rakt ut på en myr. Det slår nästan aldrig fel alltså, efter en stunds löpning får jag värsta motivationsdippen och verkligen hatar det jag gör, alltid brukar det vara runt 3 km-strecket det händer. Sen brukar det släppa en stund senare, sådär efter 5-6 km nånting. Sjukt jobbigt att tvinga sig själv att springa igenom den där dippen, man blir på så väldigt dåligt humör när det händer.

Man får försöka distrahera hjärnan med annat då. Jag vet inte hur vanligt förekommande det är bland cyklister, men de (ytterst få) gånger jag springer så har jag en fantasicykel med mig - jag föreställer mig hur jag istället studsar fram längs stigen med ett styre i händerna. Väljer linje mellan stenarna, rycker utför små kanter, hoppar över rötterna, noterar den där lilla gropen där jag flög över styret för nåt år sen. Det gör ju inte löpningen rolig, men för en stund kan man då åtminstone halvt glömma hur jobbigt det är.

Inte den mest upphetsande stigen vare sig för cykling eller löpning...

Bra dumträning x3

Det var tumvänlig träning på gårdagens agenda - inte cykling alltså. Fantasin sträckte sig inte längre än till löparskorna. Det är så dumt och ändå så bra att springa. Träningseffekten är super och kroppen stärks så fint av löpning, samtidigt är det så dumt för det är så jobbigt att det gör ont i muskler och lungor, inte är det särskilt kul heller. Med bra sällskap iofs bra mycket bättre än utan sällskap, fast inte är det som cykling inte. För att sätta pricken över plågo-i:et så avslutades passet med plankan och armhävningar. Lika välbehövligt som dumt och mjölksyresmärtande. Tummen tackar för vilan åtminstone, inget ont som inte har något gott med sig.

Löparskorna på

Ska försöka skrapa ihop några minuter löpning inför en kommande utmaning, som en av idékläckarna kan jag inte banga utan jag får försöka göra det bästa av situationen helt enkelt. Vilket då innebär att jag måste härda kroppen med springskorna nån gång ibland - som idag. Hade tänkt typ 1.5 mil men herrejösses vad det var tråkigt att springa idag, började kolla sträckan på GPS-klockan redan efter 3 km och fundera över om jag inte var framme snart. Blev brutalt uttråkad och som den glädjemotionär jag är pressar jag mig inte igenom såna pass. Några snabba genvägar genom skogen senare så var jag snart på väg hemåt med fortfarande ganska pigga ben. 9 km fick duga, inte så dåligt det heller förstås, men jag skulle behöva några långpass framöver. På den positiva sidan: nu är det ju snart semester, då ska det väl finnas mer tid och ork för sånt!

En halvmara i terrängen

Skulle ut och jogga lite i skogen idag hade jag tänkt, runda Grössjön och Nydalasjön. Har dålig koll på min "löpform", vet inte alls vad jag orkar eftersom jag springer såpass sällan. Så jag öppnade upp i lugnt tempo för att hålla mig springandes så långt det gick iaf, det är ju en bit runt sjöarna.
Kändes lite motigt när jag närmade mig Grössjön, kollade Garmin-klockan just som den slog om till 5 km, hmm... En stund senare gjorde jag ett ogenomtänkt vägval och befann mig snart omgiven av midjehöga snår av brännässlor. Aj. Fick sakta kliva tillbaks i mina egna spår för att undvika alltför omfattande brännskador. Sen stod det inte på förrän jag nått 10 km-strecket, 65 minuter hade det tagit, inklusive fighten med det gigantiska brännässlefästet.
Älgade vidare genom skogen och nådde Tomtebo. Betade av den trista transportsträckan på grus och asfalt för att komma till stigarna öst om Nydalasjön. Flöt på fint genom skogen. Vid 14 km kände jag mig fräsch, det var samtidigt en tangering av den dittills längsta sträcka jag någonsin sprungit, vilket av en slump också råkade vara vid en runda runt sjöarna, fast det var för drygt ett år sen.
Insåg att tvåmilsgränsen var inom räckhåll för första gången, räknade kilometrarna i huvudet och kom fram till att jag skulle behöva skarva på rundan med en vända på Nydala motionsspår för att få ihop en nog lång sträcka. Efter ett par kilometer på elljusspårets monotona, lätt kuperade grusväg så stumnade benen till ordentligt för första gången. Fick bita i lite för att till slut ändå nå skogsstigarna längs sjöns västra strandkant. Benen var väldigt mycket löpvilligare i terrängen än på platta vägen. Den andra milen gick på strax under 60 minuter. Sen var det bara slutspurten kvar hem, 1.6 km som klarades av utan större kroppsliga protester.

Jag är smått förbluffad över att det gick vägen. I år har jag två löppass över en mil, båda på 12 km. Det är ett rejält hopp upp till 21.6 km. Men förutom lite periodvisa känningar i höft- och knäleder och en lätt sveda under fötterna så gick det ju fint. Medeltempot är ju, jämfört med riktiga löpare, mediokert (6:01 min/km). Fast jag kan inte jämföra mig med löpare, man bör väl öht inte jämföra sig med andra än sig själv. Så sett till vad jag presterat tidigare är det här ett rejält lyft, med ett väl avvägt tempo som gav en medelpuls en god bit under mjölksyratröskeln slog jag till med ett ordentligt pers i sträcka räknat. Det är jag nöjd med!

Solskenspass av "fel" sort

En strålande vacker dag i skogarna, hade varit så sjukt fint att få cykla stig idag. Men utan fungerande hoj så fick jag vända mig till alternativet att ta mig fram mig till fots. Inte riktigt lika inspirerande, men ett träningspass är ett träningspass. Fick i mig lite skogsluft och solsken ändå.

Solskenscyklisten tar det säkra före det osäkra

Vissa inlägg i bloggen pekar möjligen i en annan riktning, men jag är ärligt talat inte särskilt förtjust i att cykla i regn. Och det skulle regna idag - alla prognoser var samstämmiga. Nu har det hittills inte kommit en droppe, det har rentav varit tidvis soligt. Det kunde jag dock inte veta tidigare idag, då jag tog till löparskorna istället för att cykla.

Mina trogna Salomon-skor.

Tog mig ut på de små stigarna vid Grössjön och runt Nydalasjön som jag vanligtvis brukar cykla.

Löpträning är inte sådär görskoj, men det är alltid skönt att komma ut i skogen! Började dock inse vid 8-9 km att den planerade rundan nog var snäppet för lång för mig egentligen. Vid milstrecket var fötterna rejält ömma och jag tappade allt vad löpteknik heter och övergick till att älglufsa fram genom skogen. Meeen, jag höll mig springandes. Knän och höfter som inte är särskilt vana vid denna aktivitet var inte överdrivet imponerade över mitt infall att köra ett distanspass terränglöpning, insåg att jag/kroppen aldrig skulle palla att springa hela vägen hem. Till slut tog det slut på stigar och jag trillade ut på en gång-cykelväg ett par kilometer hemifrån. Garmin-klockan stod på prick 14 km och det fick vara nog. Kroppen protesterade vildsint mot detta tilltag och jag hade nog inte kunnat ta ett löpsteg till ens under pistolhot. Det var tvärstopp helt enkelt och det blev nog så jobbigt att bara promenera hem den sista biten.

Vid 14 km stod klockan på 1:24:19. Jag har aldrig tidigare i mitt liv sprungit (joggat/lufsat) så långt och länge i ett sträck. Under 2012 ligger snittet på 2 löppass/månad, det är knappast deras förtjänst att jag under året ändå slagit PB på PB både vad gäller tempo och sträcka. Trodde inte att cykelträningen skulle ha sådan överförbarhet till löpningen, men uppenbarligen så går det att, åtminstone till en viss nivå, förbättra sig som löpare genom att nästan uteslutande träna cykling.

7 km terrängjoggning

Gårdagens distanspass tog hårdare än vad det kändes som igår, har inte mycket till kraft i benen idag. Ordinerade en dags cykelvila åt mig själv redan i morse. Däremot brukar det fungera bra att jogga lite lugnt efter slitsamma cykelpass, så jag drog ut i skogen för att insupa lite frisk skogsluft efter vårregnet som föll under eftermiddagen. 7 km på mysiga, mjuka stigar kändes som en lagom soft avrundning på veckan. Ny vecka och nya tag imorgon!

Annandagslöpning

Sträcka: 6.5 km
Tid: 44 min
Medelhastighet: 6:46 min/km
Medelpuls: 154 bpm

Slaskväder igen. Drog på löparskorna för en sväng i skogen, närmare bestämt skogen vid Gimonäs motionsspår och Grössjön.


Det var ingen bra runda, blankis blandades med skarsnö som inte bar och blöthål som ännu inte frusit. Skorna jag springer i är Salomon XA Pro 3D Ultra (vilket f.ö. är ett otroligt löjligt namn). Vanligtvis är de jättebra att springa i, men idag önskade jag att de hade metalldobbar och gore-tex...


...för det gick inge vidare bra att springa när spången var täckt av knölig is och myren bredvid ännu inte frusit på. Jag valde ändå myren till slut! Hellre blir jag lite blöt om fossingarna än halkar och slår mig fördärvad.


Både hastighet och puls skvallrar om att det gick ordentligt mycket långsammare än vanligt, men vad ska man göra när man bitvis tvingas plumsa genom iskalla myrar och stappla sig fram över blankis. Är vintern slut snart?