måndag 3 augusti 2020

Lögdeälvsleden 2020

En led längs en älv

Det här är en av mina favoritleder i Västerbottens skogslandskap, har cyklat flera gånger längs sträckan som passerar den ikoniska Drakryggen. Lämpliga startplatser är t.ex. där väg 92 korsar Lögdeälven eller vid Övre Nyland nån kilometer nedströms. Leden är en fantastisk varierande singletrack genom jättefina skogar. Bitvis ligger utmaningen i att manövrera granrötter och spångar, där niporna reser sig höga blir det istället tuffa uppförs- och nedförsbackar. 
I vanlig ordning cyklade vi med välfyllda fikaryggsäckar 😊 Bilen ställde vi i Nedre Nyland och inledde turen med 15 km cykling på grusväg/väg upp till Övre Nyland där vi klev på leden. På så vis var största delen av den tristare transportcyklingen redan avklarad för dagen. 




Den fina, öppna tallskogen inbjuder alltid till fotomöjligheter. Det går inte att låta bli liksom. Här är cyklingen otroligt flowig, en eller ett par backar kräver pushbike men annars är det bara att rulla på. Jag körde min Merida Onetwenty och Lena på Canyon Neuron, superbra cyklar för ändamålet! Förra gången hade vi Enduro-/AM-hojar vilket iofs gick fint det också, men det gick än bättre med en mer stiganpassad mountainbike. 
Det tog inte alltför lång tid innan vi anlände till Drakryggen och fick oss en smärre chock, ty det kryllade av folk på den sandiga nipan och området runt omkring! En trolig effekt av pandemihemester  och en tydligen lyckad reklamkampanj från turistinformationen. Vi knödde in oss på en plats med fin utsikt och intog vårt fika ändå. På vägen ner sen passerades Himlastegen, var det 122 trappsteg någon sa? Jäkla lång trapp i alla fall. 


Blott fem minuters cykling bort från Drakryggen befann vi oss helt ensamma i en tyst skog igen där leden fortsätter snirkla sig fram intill det strömmande vattnet. Populär fiskeälv det här, såg en artikel nyligt om nån som tagit en 17 kg lax på fluga, vilket monster alltså. 
Vissa delar av leden är som sagt spångad, det är lite blött på sina ställen, tyvärr lämnar underhållet en del att önska nu för tiden. Förut gick det bara fint att cykla, men nu får jag varna för sneda, lösa och avbrutna plankor med spik i. 
Vädret var riktigt bra för cykling, 16-17 grader och mestadels mulet. Vi behövde varken frysa ihjäl eller svettas överdrivet, annars har jag provat på båda varianterna vid tidigare turer längs leden, en frostig oktoberdag respektive en het augusti 2012. Icke desto mindre tarvar väl en cykeltur längs en älv åtminstone ett badstopp, vilket var lika kallt som vackert. 



Nakenbad kräver en viss "konstnärlig" oskärpa av motivet,
annars kanske jag blir avstängd från bloggsidan ;)

Efter 12 km på leden kom vi till älv- och vägkorsningen där vi parkerat bilen på förmiddagen, men vi kände oss pigga och fräscha så vi fortsatte ytterligare 5 km nedströms till i höjd med Bjurvik innan vi var nöjda med dagen. Som jag minns det från för 8 år sen så är fortsättningen av leden åtminstone ner till Norrfors rätt fin också. Att återbesöka den biten får dock vänta till en annan gång! 

1 kommentar:

  1. Kul att se ett nytt inlägg i din härliga blogg! Hur ser det ut med berg utanför Umeå med lite längre slingor, stigar lr leder?

    SvaraRadera