Avslutar året som det inleddes - på gymmet

Dags att sluta cirkeln, knyta ihop säcken, se tillbaks på ännu ett år som gått, se med tillförsikt på det nya, fira ut det gamla, ring in det nya. Träningsåret inleddes på gymmet, träningsåret avslutades på gymmet. Däremellan hände allsköns saker som jag får ta i ett annat inlägg, jag ska hålla mig till nu:et idag. 

I gymmet fortsatte jag bekanta mig med den märkliga tingest som kallas löpband. En hemsk sak, verkligen. Ofantligt trist och lite läskig. Men jag försöker mig på att springa lite "barfota" (med strumpor) vilket inte lämpar sig så väl som utomhusaktivitet för tillfället. Trappar upp detta väldigt långsamt, 10 min/1.5 km idag, och det passar väl som uppvärmning för styrketräning. 

Därefter körde jag ett antal utfallsvarianter innan jag gav mig på det riktigt utmanande: kettlebells. Har inte tafsat så mycket på dem tidigare och aldrig fått någon form av instruktion, men jag har läst och tittat på videos om dem, bl.a. den här utmärkta artikeln på Styrkelabbet. Jag gav mig på att köra swing, clean och press till att börja med. Svetten sipprade snart fram, det här var jobbigt alltså! Och riktigt, riktigt skönt. Tror det kommer kännas i kroppen imorgon. Kanske kommer jag också få fina blåmärken av alla misslyckade cleans :) 

Och inte kan man skriva ett inlägg den 31:a december utan att önska alla ett riktigt Gott Nytt År! Nu ska här snart korkas upp en flaska vin och mumsas godsaker i gott sällskap, bättre kan inte ett år avslutas! 

8 timmar, 33 km löpning, 3 styrkepass + lite cykling

Den nästan lediga julveckan blev riktigt lyckad på alla sätt, inte minst sett till träningen! På en vecka löpte jag 33 km, plågade mig i gymmet knappt tre timmar, fick cykla en sväng på frostiga landsvägar och summerar ihop hela kalaset till 8 timmar. Man bara måste ju älska långhelger!! Det räddade också upp ett december som inte direkt kryllat av träningspass.
Imorgon är det dags att summera ihop det gångna året, tanken är att hinna köra ett pass till innan dess!

GOD JUL - i misärträningens tecken

Jag upprätthåller min tämligen färska tradition av julaftonsträning. Nog hade jag hoppats kunna cykla, för att kunna fortsätta kalla det en julaftonscyklingstradition, vädrets makter ville dock annat. Vi har fått en till liten omgång av slasksnö som frös inatt och nu under dagen blivit till kärnis av regnet från ovan. Jag såg ganska exakt noll gruskorn längs cykelvägarna, det vore vansinne att försöka träna cykel nu! Tog en joggingrunda istället, där jag önskade mig en expressklapp från tomten i form av ett par IceBugs - det hände förstås inte.
Halkade mig fram i 9 km längs stadens gator och genom Gammlia-skogen. Fort gick det inte, inför varje riktningsändring fick jag stanna till och vrida kroppen i den nya färdriktningen för att sen kunna fortsätta jogga, allt för att undvika en fatal sladd i de skarpa kurvorna. Tack vare det ytterst modesta tempot slapp jag dock bli särskilt trött, alltid något :)
En annan jultradition som hängt med ett tag är att jag just inte firar jul, eller att jag åtminstone på sin höjd gör det väldigt småskaligt. Inför i år har jag iaf skaffat mig en hustomte för stämningens skull.

Med det sagt så önskar jag alla en God Jul - och må ni alla få i julklapp att 

kunna träna och leva i bästa välmåga under kommande år! 

Underbart träningsväder

Dan före dan före dopparedan. Gårdagens frostgrader efterlämnade ett fint istäcke överallt, idag har vi regn. Fantastisk kombination! En ynka plusgrad, ösregn och isgata. Jag sätter mig inte på en cykel i det här vädret alltså, inte en chans. Löparskorna fick dock komma ut en sväng, sladdade mig fram i halvannan mil innan jag sökte skydd inne under tak igen. Nu drar jag vidare till gymmet istället, där är varmt, torrt och isfritt!

Glad Karin har äntligen cyklat igen!

Nog med vintermisär, idag fångade jag istället dagen på bästa sätt. Dubbdäcken monterades på racerhybriden, skoöverdragen och buffen monterades på mig, därefter styrde jag iväg mot Röbäck för att äta frukost i finast tänkbara sällskap. Jag fick t.o.m. nästan en liten glimt av solen mellan några trädtoppar på vägen dit, annars var det snålt med just sol idag: soluppgång: 09:28 solnedgång: 13:46. Årets kortaste dag bjöd på ganska klart och frostigt väder. En inte helt tokig cykeldag faktiskt.
Efter Röbäck fortsatte jag ytterligare en bit västerut, halkade mig över Notvarpsbron och styrde sen hemåt. Ingen jätterunda, 35 km bara, men jag fick cykla!!! Å herrejösses vad det var skönt. Väglaget var ju sådant att det inte riktigt gick att sträcka ut ordentligt, det var så extremt isigt, utan dubbdäcken hade jag varit f-u-c-k-e-d, ändå är det något magiskt tillfredsställande med att trampa tvåhjuling. Nu känner jag en sinnesro och en nöjdhet som jag länge saknat.

Och för den som undrar så ser snöläget ut såhär i Västerbottens kustland idag:

Ska man ha en heldämpad XC-29a?

På Gran Canaria tog jag chansen att testcykla en 29-tummare för första gången på riktigt, en heldämpad Cannondale Rush. Var ju ett bra läge att prova om de lever upp till allt som sägs om dem. Och ja.. det tog väl inte lång stund innan det kändes hur lättrullade de var, nästan som att man med mindre kraft kunde nå högre fart. För mig som är lång var de större hjulen och den geometri de medförde inget som helst problem heller, de kändes som hemma direkt.

Cannondale Rush

Jag har klurat ett tag på att ta steget mot större hjul, när jag skulle köpa Enduron t.ex. funderade jag över 29"-varianten en stund också. Men jag är inte lika övertygad om de större hjulens förträfflighet på den typen av hoj. Och jag oroade mig också lite för det här med vikten och manövrerbarheten. På en XC-cykel tror jag däremot att de kommer mer till sin rätt.

Kanske lite skeptisk i förväg...

Cannondale kändes lättrullad på slät väg och fortsatte så när vägarna blev sämre, gropigare och stötigare. Storhjulen rullade över det mesta med bibehållen fart, där små hjul skulle ha fastnat i lite mer. Samtidigt kände jag tydligt det som jag befarat med de större hjulen: det blir mycket svårare att få till de här små hjullyften över kanter och gupp, som jag gärna brukar vilja göra. Hur mycket det beror på storhjulen relativt just den här cykelns geometri låter jag väl vara osagt. Det gjorde det iaf mindre roligt att köra över småstöket, jag föredrar att jobba mer aktivt på cykeln. Fast då man ska cykla med mer fart är det troligen mer energieffektivt att ha det bättre rullet på sin sida och inte ödsla kraft i onödan.

Nöjd efter första klättringen.

Om min kära Canyon Nerve XC ska behöva pensioneras någon gång ligger det väldigt, väldigt nära till hands att ersätta den med en 29er. Det kanske rentav inte finns annat att välja på i XC-segmentet vid den tiden? Väldigt många tillverkare som helt slopat kortslagiga 26-tummare ju!
Fast ett som är säkert är att det INTE blir en Cannondale Rush då, maken till ful cykel alltså... Behöver inte lägga ner många minuters surfande för att skaka fram en hel hög betydligt mycket snyggare kortslagiga 29 tummare.

Ersätta en Canyon med en annan Canyon kanske? 

En till Specialized som kan pola med den jag redan har?

Den snyggaste hittills lär dock vara Rose Root Miller, riktigt cool cykel! Brukar inte riktigt gilla designen på Rose men den här är läcker:

Jag är inte riktigt i startgroparna för att köpa en ny cykel för tillfället, men man måste ju börja planera för ev. nytillskott i tid :-)

Första vinterslaskcykelvurpan och allmänt gnäll

Många får något drömskt i blicken när vintern kommer på tal. Jag gissar att de för sitt inre öga ser fluffiga snödrivor, vackert snötyngda granar, gnistrande snökristaller överallt och med tanke på mitt umgänge så ser väl de flesta också nypreppade skidspår som slingrar sig genom ett vintervitt skogslandskap.
Tyvärr är det ju bara en bråkdel av vinterhalvåret som ser ut så, det är därför jag envist hävdar att vintern är sk*t. Minns inte nu när den meteorologiska vintern anlände i år, var det en månad sen..? Sen dess har vi haft ett fåtal timmar av det där vackra snöfluffiga och massamånga veckor av slask. Det är just det här slasket, i både blött och fruset tillstånd, jag starkast förknippar med vinter och jag hatar't.
Extra bitter är jag just nu eftersom jag för inte alltför länge sen dök ner i en av dessa slaskpölar som dolde en lömsk iskant som inte ens dubben bet på, pendelcykel och jag for i backen. Jeansen blöta från höft ner till fot, skorna fyllda med isvatten, handsken fylld med isvatten, svordomar i massor och fort som f*n upp på fötter och det fåfänga hoppet att ingen såg kom förstås omedelbart. Gjorde det ont? Jag vet inte, tog mig inte tid att känna efter. Ville bara upp, bort och in. Nu vill jag gå i ide och vakna upp i maj till spirande grönska och värmande sol. Jag börjar tappa räkningen nu på hur många dagar som gått sen jag såg solen ordentligt senast, naturlig dygnsrytm är ett minne blott. D-vitamintillskott i all ära men de hjälper inte ett smack när man ligger och sprattlar bland isbitarna i en vattenpöl, fastklämd under sin egen cykel, i ösregn, en mörk decembereftermiddag. Vintern ÄR sk*t.


(Det ska komma gladare inlägg någon dag också, allt är inte så deppigt här i vardagen, tvärtom faktiskt, men ibland måste missnöjet få pysa ut.)