Efterskottsblogg från semestertrippen till Åre. Tre heldagar cykling varav en i helregn, en i dimmigt duggregn och en som var torr ovanifrån men ännu geggig underifrån. Veckan innan hade visst varit varm, solig och dammigt torr. Vi fick aldrig se nån utsikt från Åreskutan vi, fast cyklingen är bra ändå alltså. Åre är Åre!
Fördelen med vädret var att liftköerna var överkomligt korta, vi fick många åk med kabinbanan upp till den molninhöljda toppen, det var ingen trängsel i lederna osv. Tekniskt lite extra utmanande med hala stenar, lera och lömska rötter i skogslederna.
Betade av ett gäng leder under dagarna. Easy rider var det givna valet från toppen i blötan. Hällrajd var liksom inget att tänka på ens. Vi kollade in Hjulingen en sväng, men den var jag inte så imponerad av. Månskogen är vacker och flowig.
De roligaste nya bekantskaperna var Västra och den omtalade klassikern Bräckebäcksleden, sjukt härliga skogsleder. Shimano är kul att bryta av med, högfartsflow med höga hopp och sköna kurvor.
Sen blev det lite annat för att binda ihop åken. Organic, Lilla blå, Serpentinen, Kälkspåret, Flinbanan. En snabb avslutning i Kanonröret blev det också. Körde med GoPro:n några åk och har klippt ihop en film här nedan.
Enduron på Easy Rider.
Lena på Easy Rider.
Härlig misär. Malin fick punka högt upp på skutan.
#misärselfie. Finns bättre ställen att punka på.
Klassiskt motiv. Bäcken i bakgrunden alltså, Bräckebäcken, där Bräckebäcksleden slingrar sig ner genom fjällskogen.
Bräckebäcksleden.
Västra Stjärnvägen.
En liten glimt av blå himmel från Hummelliften.
Med GoPro på hjälmen, redo att styra ner mot Åre by.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar