Semestercykling på spanska solkusten

Sol, taggbuskar och mängder av lösgrus

Årets sommarsemester inleddes redan i midsommarveckan i värmen på Costa del Sol, mer specifikt i Nerja nån halvtimmes bilkörning från Malaga. Med en så tidig semester kändes det skönt att få åtminstone en garanterat solig och varm vecka i sommar. Och vilken värme det var, puh! I denna värme hyrde vi oss ett par heldämpade Merida MTB, vi fick några tips på närliggande stigar från uthyraren via en guidning på Google Earth och halvknagglig engelska. Vi klättrade upp längs en slingrande grusväg under den obarmhärtiga spanska midsommarsolen, Camelbaken var välfylld men det räckte knappt till denna dag.

Efter 600 höjdmeters i princip oavbruten klättring hittade vi stigen som skulle leda tillbaks mot havet. Vi visste inte riktigt vad som väntade, spanjoren hade sagt något om partier med "big rocks" och "narrow passages". Det visade sig vara en rätt klurig nerförsstig :D Det var verkligen en smal stig, alla buskar och gräs hängde som in över den och varenda en av dem hade taggar eller spetsiga ändar. Aj! Underlaget var typ löst över löst. Rullgrus i olika dimensioner och bitvis som en bäckravin med ganska stora stenbumlingar. Det var rätt tjorvigt att ta sig fram, minst sagt. Vissa delar gick att cykla, andra sträckor var det alldeles för trångt med vegetationen som hakade fast i pedaler, kläder, armar och ben.
Just innan vi for in i skogen öppnade buskagen upp sig ändå och vi fick några fina vyer ut mot byarna vid havet.

Passagen genom skogen var intressant, den enda öppning som fanns genom denna halvdjungel av småtallar, buskar och ris var just stigen vi följde, sikten åt sidorna var inte mer än ett par meter. Så sjukt snårigt. Sen öppnade det upp sig igen!

Lena kollar utsikten.

Och vilken utsikt det var! 

Ju längre ner vi kom desto roligare blev det. Delvis för att vi började anpassa oss till underlaget och de nya cyklarna, fast kanske mest för att det blev lite öppnare och lite slätare stig.

Notera på sista bilden här ovan hur liten min skugga var. Solen gassade på nästan rakt uppifrån! Aldrig förr har min skugga varit så pytteliten. Tur vi hade kletat på ordentligt med solskyddsfaktor på morgonen. Nu i efterhand är det mest den sista biten med de vackraste vyerna jag tänker på, det var kul och ganska flowig cykling. Några branta partier, en handfull switchbacks, stenskravel med smådrops och däremellan mängder av lösgrus.

I bakgrunden: Medelhavet och Nerja.
I förgrunden: Lena.

Vi närmade oss havet fort på slutet. 

Mot slutet tappade vi stigen och lyckades med en hårsmån undvika en större biodling, jag satte ner smalbenet i en törnebuske och vattnet började sina. Det var skönt att till slut trilla ut på asfalten ändå, nära grannbyn Maro. Det var en hemskt liten by, där det gick snabbt att hitta ett café som serverade gott kaffe och iskallt vatten.

Vad säger etiketten om att ha cykelhjälmen på bordet? Inte riktigt okej va?
Men jag ville ju förstås fota den med kaffekoppen ;) 

Sen cyklade vi kustvägen tillbaka till Nerja. En fröjd att cykla längs vägen i Spanien, må vara att trafiken är hetsigare än här hemma men de är så hänsynsfulla mot cyklister! Det kan inte nog understrykas att svenska bilister är ljusår sämre på att hålla ut och anpassa omkörningar när de passerar cyklar. Tänk om vi kan få se en större respekt gentemot oss oskyddade trafikanter ute vid vägrenen och motsvarande skyltar längs svenska vägar någon gång:

Fritt översatt: OBS! Cyklister längs vägen.
Kör om med försiktighet.
Minst 1.5 meters avstånd!