Samlade intryck av Canyon Nerve XC

Ser att jag får en hel del trafik till bloggen pga min Canyon Nerve XC 7.0 W 2012. Se bilder från uppackningen här och några detaljbilder här. Nu när jag kört på den några månader så kan jag väl ta och sammanfatta mina åsikter om den. Kanske det kan vara till nytta för någon av alla dessa googlare som vill läsa om Canyon. 

Canyon Nerve XC 7.0 W 2012. Bild från canyon.com.

Innan det här nyköpet så hade jag en Cube LTD Team 2009, hardtail, utrustad enligt standardprotokollet för fultyskar i 999€-nivån. Körde på den tre säsonger, men suget efter en heldämpad blev till slut för stort.

Läste runt en hel del om heldämpade stigcyklar och fastnade för Canyon för att de är väldigt prisvärda, Nerve XC-serien verkar passa för den typ av teknisk stigcykling jag håller på med och inte minst så föll jag fullständigt för designen :-)

Måste först och främst säga: vilket lyft det blev för cyklingen i stort med dämpningen av bakänden! Stigarna runt Umeå är överlag väldigt steniga med mycket rötter, terräng där man ogärna sitter ner på en HT för att det blir för stötigt. Med heldämpat är det fullt möjligt att sitta ner och bara trampa sig igenom stöket. Resultatet blir, förutom högre komfort, att benen orkar köra längre när de inte behöver bära upp kroppsvikten.

Gaffeln, Rockshox Sid RL, är väldigt lätt och trevlig. Till en början ovant lätt och framhjulet ville gärna stegra sig i uppförsbackarna eftersom jag var van vid en betydligt tyngre framände på Cuben, där det satt både tyngre gaffel, hjul och däck. Nu när jag lärt mig var jag ska ha tyngdpunkten för att hålla fronten nere i backen så är cykeln en väldigt trevlig klättrare. Ofta bryr jag inte om att låsa dämpare och gaffel när det bär iväg uppför, upplever inte att jag tappar särskilt mycket kraft i det lilla gung som uppstår.

Nerve XC har 120 mm slaglängd. Cykeln är inte lika kvick som en renodlad XC-racinghoj, men inte heller lika avslappnad som mer AM-inspirerade cyklar. Den känns lite lätt opålitlig när det lutar iväg nerför. Något som noterades även när happymtb gjorde sitt stora stigcykeltest förra året. Såhär skriver de i testets Del 2 om Nerve XC: "Canyons styrstam är något lång för att ge bra kontroll utför. Resultatet av denna ihop med gaffelns avsaknad av lågfartskompression är att fronten har en tendens att dyka och packa ihop vid hårdkörning vilket gör cykeln nervös."
Därtill noterar en i testpanelen att han var nära att dyka över styret några gånger. Nu är jag långt ifrån en lika duktig cyklist som denne cykeltestare och jag kör inte i närheten av lika hårt, men ändå har jag råkat ut för just det där att dyka över styret. Under de månader jag kört den här cykeln har jag gjort fler OTB än under hela min tidigare cykelkarriär tror jag. Visst, till stor del för att jag kör lite tuffare numer och ibland vågar mig på att köra utför, men det är också någonting i cykelns egenskaper (i kombination med att jag inte har rätt utförsteknik) som gör att det är alldeles för lätt att tippa framåt. På en mer utförsinriktad hoj, typ AM, med flackare vinklar och kanske lite längre slaglängd, kommer man undan lättare med en bristande teknik. Jag har tänkt testa hur cykeln beter sig med en kortare styrstam, förhoppningsvis blir viktfördelningen en annan så cykeln blir stabilare utför. Och så ska jag förstås försöka få bättre grepp om tekniken, det mesta av begränsningen sitter nog mer hos cyklist än cykel i detta fall.

Lätt nervös utförscykling.

Däcken är ett par Schwalbe Rocket Ron. De är visserligen väldigt lätta och de rullar riktigt bra, under torra förhållanden så tar de sig fram fint över rötter och sten. Men så fort det är lite blött blir greppet fullständigt opålitligt. På fuktiga rötter och hällar kan greppet släppa när och hur som helst. Jag ska komplettera denna däcksuppsättning med ett par Continental Mountain King II, att använda under de cykeldagar som inte är torra sommardagar. RoRo sitter på Canyons dammodeller, troligen valt pga dess lägre vikt jämfört med Nobby Nic som sitter på herr/unisex-modellerna. NN är betydligt mer robusta och hittar oftast bättre grepp i underlaget.
Dammodellerna är överlag lättare än motsvarande herrmodell, vilket ju är trevligt för oss som inte är lika starka och/eller tunga.

Hjulen, Mavic Crossride, har jag inte så mycket att säga något om. De känns lätta, stabila och spikraka.
Växlarna från Shimano är alltid pålitliga. Avid Elixir-bromsarna har en tendens att vara väldigt skrikiga vid fuktig väderlek och har inte riktigt samma, fina modulering som Formula-bromsarna på Cuben. Men de biter okej när det behövs.

 ---------------------------

Överlag så är Nerve XC 7.0 W en ordentligt trevlig hoj som tagit min cykling till nya höjder. Den är verkligen väl anpassad för knölig, brötig, skumpig och rolig stigcykling! Samtidigt är den lätt och rapp, klättervillig och med lite mer teknikträning ska den nog kunna bli duglig för lättare nerförsåkning också! Det är verkligen sjukt mycket cykel man får för pengarna hos Canyon och som sagt, den är grymt snygg också!

För sakens skull kan jag tillägga att jag har ingen som helst koppling till Canyon förutom att jag köpt en cykel där.  

---------------------------
En vidareutveckling av recensionen efter ytterligare några månaders cykling och några uppgraderingar senare hittas här: http://cyklamedkarin.blogspot.se/2012/09/samlade-intryck-av-canyon-nerve-xc-del-2.html