Just när man tycker sig ha koll på läget och tillvaron är stabil kommer dråpslaget som slår undan fötterna på en. Det handlar varken om liv eller död, utan "bara" planerna för en perfekt utstakad framtid som på ett ögonblick slogs sönder till noll och intet. Allt blev plötsligt tillkrånglat x1,000 och nya beslut måste fattas, snabbt!
För att lugna stressen tog jag till den tyngsta arsenal jag har för att reda ut snurriga tankar: skogsluft + träning. Oslagsbar kombination!!
Redan efter trekvart, när jag spanade ut över trädtopparna bort mot Umeå, från Hamptjärnsberget topp hade kaoset i skallen lugnat ner sig.
Men det behövdes mer för att bena ut all nyuppstånden problematik. Drog vidare längs Tavelsjöleden, genade över Kullaheden och snirklade mig fram på små grusvägar ner till Baggböleforsen. Vårfloden brusade öronbedövande. Mycket vackert och väldigt mäktigt!
Passerade över vattenmassorna via Notvarpsbron.
Styrde sen mot Hässningberget. En högpulsklättring och några bataljer med attackmyggor senare stod jag på toppen även av detta berg. Nerfarten var precis så darrig som den brukar vara, jag är verkligen inte vän med det där berget. Däremot besegrade jag äntligen den långa trappspångens alla snirklande och gradvisa stigningar i ett svep!
 |
| Den avslutande fjärdedelen av den beryktade spången. |
Dessvärre hade jag inga andra vittnen till min bedrift än det 100-talet myggor som suktade efter blod, men jag hoppas kunna göra om det fler gånger. Som bonus rullade jag också nerför den tokbranta lilla rotbacken som avslutar rundan runt berget för första gången.
För att verkligen krama ur all energi ur kroppen körde jag stigen genom Umåkersskogen som avslutning, jag vet inte om det var kedjan som gnisslade av oljebrist eller om det faktiskt var mina ben som kved om nåd - oavsett vilket bombade jag på så mycket det gick, för att tysta alla tankar och bara... bara vara. I nuet.
4 mil, 3 timmar. Från fylld av bedrövelse till fylld av endorfiner. Nu känner jag mig redo att ta itu med beslutsfattande.
Aahh, känner igen det där. Inget rensar skallen som ett gottigt träningspass. Kul att det även ledde till nya framsteg. Gott ur ont!
SvaraRaderaDet är tråkigare när man är förkyld och behöver rensa skallen. Lycka till med beslutsfatteriet :)
Det var riktigt kul, bra för självförtroendet också, att få se lite framsteg.
RaderaTrist hörru, sommarförkylningar är ingen höjdare. Krya på dig!!
Grymt jobbat med spången! Jag är gruvligt imponerad. Hoppas att det andra löser sig!
SvaraRaderaKändes sjukt gött att sätta den, återstår bara att göra om det inför vittnen också ;) Desto större problem att ta sig nerför hällarna i början... fastnade verkligen på allt.
RaderaMm, det hoppas jag också. En plan B är sjösatt iaf.