En studie i spångkunskap och klantighet

Efter förra veckans lilla "formtoppning" och landsvägslopp så kan jag nu återgå till den vanliga träningen igen. Det blev ett distanspass i skogen runt lunchtid. Ett varv runt Grössjön och Nydalasjön.
Fint och lättcyklat som uppvärmning, på väg mot Grössjön.

Stigen runt Grössjön är rätt kul, väldigt blandat underlag. Bitvis går det fort och lätt, på andra ställen är det snudd på omöjligt att få med sig cykeln över eller runt stock och sten. Det är rätt så blött i skogarna där, så det finns en hel uppsjö olika spångtyper att öva balans på.
Myrspången är bra! Bra byggd, stabil, plankorna ligger tätt och rakt. Relativt lättcyklad.

Myrspång.

Andra spångar (spänger?) är inte så väl underhållna och det var väl kanske inte så fiffigt att lägga planken direkt mot marken en gång i tiden. Blötspången är lurig, för man vet inte om den flyter eller ligger stabilt i sin vattenpöl.

Blötspång.

Exempel på bristande underhåll igen. Rötspång, där plankorna befinner sig i olika stadier av upplösningstillstånd. Mer som regel än undantag ligger dessa plankor lösa och man får se upp för uppstickande spik.

Rötspång.

I lika fint skick som myrspången så har vi skogsspången, dock lite klurigare att cykla på då den ofta snirklar sig fram mellan träden. Det gäller att hålla koll på var man har bakdäcket i kurvorna.

Skogsspång.

Och så en för dagen ny sorts spång som jag inte träffat på tidigare. Vid första anblicken såg den ut som en vanlig skogsspång men när jag väl körde upp på den så märkte jag att den var oväntat smal, två plankors bredd till trots. Så ja, smalspång får man väl kalla den då. Cyklingsbar, men betydligt mer utmanande än den vanliga spången som ligger i bildens framkant.

Smalspång.

Det var dagens lektion i spångkunskap ;-) 

Det börjar förresten likna sommar nu, äntligen! Härlig vy från hundspåret vid Nydala.

Och så var det lite klantigheter, ja. Vette tusan vad jag höll på med idag, men ont gjorde det. Bl.a. så fick jag smaka gran. Den var vass! Det borde väl inte ha varit särskilt svårt att runda toppen på den här, men jag fastnade i någonting (med bakhjulet?), det tog stopp och jag tippade över mot stocken till och rispade upp mig både här och där.

Blod! Handskarna skyddade riktigt bra mot det värsta dock.

Jag är riktigt glad över att jag kör med knäskydd, för de tog några smällar idag. Köpte dem förra året och de har fått bekänna färg flera gånger om, allt eftersom jag börjat köra lite mer chansartat och därmed vurpar lite oftare. 661 Kyle Strait heter modellen - känns riktigt bra och de gör sitt jobb!
Sen kan jag tillägga att de tillför en extra dimension till det som brukar kallas cykelbränna... 

Dagens rutt, 24 km: