Vad göra utan lift??

En dos gammeldags pushbike

Lilla, lilla Bräntis. Du är ju liten ski[d/t]kulle men ack vad det bränner i vaderna att bestiga dig till fots, vare sig det handlar om kränkande intervaller i löpardojor eller traskande uppför i downhillutstyrsel! Liften går ibland även under barmarkstid när entusiasterna är där och formar till cykelspår, en vanlig vardag vid lunchtid är inte ett sånt tillfälle. Retfullt stod liften blickstilla när vi hängde fullfacehjälmarna på styret och tog några promenader uppför backen. Allt för att få rulla några meter utför och känna lite luft under hjulen. Provade det senaste nytillskottet i spårutbudet, en kurvig sak, kul, fast ett parti är jäkligt svårt att sätta. Att jag generellt är en sopa på att svänga tvära kurvor gör inte saken lättare. Ändå kul att det finns lite alternativ att välja på i den lilla backen, ska försöka ta mig dit några gånger till innan de drar igång snökanonerna och en annan säsong tar vid i Bräntbergsbacken.

Putt putt.

Utförsåkning i Måttsund, Luleå

Sista posten om Norrbottenscykling, del III

Vi hade hört/läst/sett filmer från en slalombacke i Måttsund där tappra och händiga själar byggt och bygger leder för downhill. Det lät för lockande för att låta bli, alltså hade vi tagit med DH-prylarna på vår semester också. Tyvärr gick det ingen cykellift i backen, vi får intala oss att det är fostrande att förtjäna sina egna höjdmeter.

En svettig promenad senare med mjölksyrastinna vader fick vi så utforska vad backen hade att bjuda på. Började flowigt och välbyggt i skidbacken:

Inne i skogen vid sidan om backen blev leden mer av naturstig, stenar, gropar, branter, skoj!!

Brant passage! Ser ut som en XC-gaffel i fronten :) 

Fråga mig inte om källa, men jag har för mig att fallhöjden är omkring 120 meter i Måttsundsbacken, det finns alltså inte så mycket att spela med för att göra cykelleder - men jag tycker att de hittills lyckats riktigt bra. Det var lagom svårt att ta sig ner, första gången krävde nåt stopp för att kolla stenar och cykelbara linje, sen gick det fint att i lagom fart rulla alltihop. Vill man köra riktigt snabbt så blir utmaningen genast mycket större, inget jag hade några planer att ge mig på, jag hade väldigt kul med att bara rulla lite fint :) Jagad av denna fina som väl hade minst lika kul hon. Hoppas på att få återbesöka en än mer utbyggd backe nästa sommar!

Bräntisintervaller á la pushbike

Mycket putta, lite rull

Efter det mindre vevpartihaveriet i fredags så var Enduron nu återigen fit for fight efter ett snabbt besök i Dr marrans garage. Därpå följde årets första dedikerade utförspass på cykeln. Lilla Bräntberget fick agera downhillarena. Det var oflowig, osmidig fegkörning med mycket broms och markkontakt som gällde. Jag tror att jag helt glömt bort hur man gör. Likaså tycks benen ha glömt hur det går till när man knuffar cykel uppför, hur ska sommarens fjällturer bli?! Passet blev raka motsatsen till ett styrkebesked, men då har ju inte utförssäsongen dragit igång ännu, än finns tid att återfå farten i kroppen och modet att rycka i styret!