Sjukgymnastens dom: "stukad" rotatorcuff - dags för rehab

Måste köpa mig en Coca-Cola

Rehabilitering. Sjukgymnastiska övningar. Och just nu kom jag på att de försöker ju arbeta bort namnet sjukgymnast till förmån för det nya fysioterapeut, fast rubriken får stå kvar, som en språklig relik från en gammal hund som långsamt lär sig sitta.
Historien med den strulande axeln går tillbaks till hinderbanan Toughest i maj. Det har inte gått att röra axeln normalt sen dess och jag har väl just inte sovit en enda hel natt utan att vakna av det gör ont att ligga på den. Efter ett snabbt (och smärtsamt) klämmande, kännande, roterande, tryck och lyft kunde fysioterapeuten konstatera att rotatorcuffen är delvis satt ur spel, de fyra småmusklerna som håller överarmen på plats mot skulderbladets ledytor är osynkade. Ledkulan glider lite ur sitt läge och när jag då rör armen kläms supraspinatus mot nämnda skulderblad, impingementsyndrom alltså. Tack och lov har det ju inte påverkat cyklingen nämnvärt, förutom när jag måst klättra uppför berg och lyfta cykeln i olika lägen. Därav att det ändå gått en viss tid mellan skadetillfälle och uppsökandet av sjukvård...

Cola-flaskan ska bli min rehabvän. Inte för dryckens skull, förstås, utan för att den utgör ett lagom tungt och dynamiskt motstånd när jag ska motionera axeln i alla riktningar där cuffen provoceras. Småmusklerna ska lära sig att hålla sig på plats och stärkas upp. Det låter ju inte oöverkomligt, måste bara införskaffa mig den där läskflaskan, ty dylika drycker intas inte ofta här i hushållet.