Hade tänkt att till helgen, då minsann bör jag vara i form för att rocka på cykeln igen!! Tjohoo, pepp, psyched och allt det där. Sen kom helgen och jag framlider fortfarande livet i en gråzon av lätt ohälsa. Bajs. Hästbajs. Fast det var ändå en cykeltur halvt om halvt inbokad på lördagen, solen sken varmt och vackert, det har inte regnat på länge, sensommarstigarna är vackrare än någonsin. Övertalade mig själv om att en lugn tur måste jag kunna unna mig, så länge jag inte hetsar för mycket och går uppför den värsta backen. Som cykelsällskap hade jag en någorlunda ny cyklist, en ny bekantskap som skaffat sig en rolig Radon-lekhoj för skogsturer. Körde fram och tillbaks till Hampis på Tavelsjöleden, fint som snus och väl framme på berget trollade Emma fram ett kakpaket ur ryggsäcken! Två tummar upp, den här tjejen lär följa med på fler turer framöver :) Positivt också att det kändes ganska OK att cykla lugnt och inte så långt.
Måste nu besegra detta aber till matthet och diffusa förkylningskänningar. Under tiden går jag till vallokalen och lägger min röst för ett öppet Sverige utan rasism och inskränkhet.
 |
| Höstkänsla längs stigarna. |
 |
| Norrsken om nätterna. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar