Satt mitt i frukosten när Facebook pingade till: "god morgon! såg att olles är spårat nu!" Det var bara till att slänga i sig resten av måltiden, dra på trettielva klädesplagg (det var -12 där ute) och sätta sig i bilen.
Olles spår alltså, jag vet inte hur de/han bär sig åt men det spåret verkar alltid vara först ut med att preppas så snart det dumpat lite snö. För det är verkligen liiiite snö som kommit, likväl finns där ett spår på Kullaheden. Eller ja...spår och spår. Ifall någon trillar in som googlar på spårstatus Olles spår så kan jag ju upplysa om att det bitvis var inget spår alls, det grusiga underlaget tittade fram på mer än ett ställe och nåt litet parti hade man likväl kunnat köra med skridskor nästan. Men skitsamma, jag är nöjd med turen och det är ju långt ifrån nå finskidor jag har under fötterna ändå! Nån repa hit eller dit spelar ingen roll, tyckte det var skönt att slippa harva runt på Nydala igen bara. Ordentligt grillad blev jag också, det är verkligen ingen lek det här med stakning alltså.
Härligt Karin! Stakning är fint för cykelöverkroppar, (det känns som jag överdriver det här med längdskidor, nyttan av den haha).
SvaraRaderaDet känns såhär dagarna efter att just stakningen tog riktigt bra! Du är nog inte alls fel ute som alternerar cykel och skidor, träningseffekten för hela kroppen lär jämna ut sig bra över tid :)
RaderaWohoo, Olles! Faan vad jag längtar efter en tur! Jag tänker att nästa vecka borde man he sig ut i pannlampans sken och staka lite. Hänk?
SvaraRaderaJAAA!! Med reservation för att det först måste komma mer snö för att slippa staka direkt på sanden samt att jag måste få tid till att fixa till skidorna just pga den där sanden.
Radera