måndag 9 juli 2012

Teknikträning - stenkanter uppför & nerför

Dags att nöta teknik igen. Letade upp några stenkanter ute i Gimonäs- och Grössjönskogen som stoppat min framfart alltför många gånger, jag måste helt enkelt lära mig att cykla uppför och nerför små stenkanter.
 
Det första lilla stigpartiet  har jag egentligen aldrig gett en ärlig chans. För några år sedan stod jag vid sidan om och skakade på huvudet åt grabbarna som till synes utan problem trixade sig fram över ett i mina ögon totalt omöjligt stenparti. Sen dess har jag undvikit stället, det finns snällare alternativa stigar vid sidan om.

Svårigheterna inleds med den lilla stenkanten här till höger och det gäller försöka hålla rätt linje för att kunna fortsätta på andra sidan med bra flyt.

Fel linje, det går bättre åt den högra sidan till.
Försök 1, 2 och 3 var totalt misslyckade. Fick inte upp framhjulet, det tog tvärstopp. På försök 4 kom framhjulet upp men då fastnade pedalen mot kanten. På 5:e försöket touchade pedalen i men jag kom upp med båda hjulen ändå! Seger! Om än en knapp och vinglig sådan. Kunde även hitta rätt linje för att rulla ner på andra sidan. Onöjd med vingligheten så följdes det av försök 6, 7, 8 och 9 med varierande grad av misslyckande på olika sätt. Först 10:e gången satt partiet hyfsat säkert, sen körde jag en gång till bara för att jag kunde :)


Små kanter nerför är också en av mina svagheter. Känslan att vara på väg över styret har stoppat mig många gånger, andra gånger har jag ändå försökt - med resultatet att jag gått över styret. Började öva lite smått på ett liten kant.
Gav mig sen på ett par lite större. Det var som att polletten plötsligt trillade ner! Bak med röven, ner med hälarna (ett guldtips jag fick häromveckan) och bara rulla. Det är ju inte svårare än så! Körde utan några som helst problem utför flera kanter jag tidigare backat för.

För att verkligen banka in tekniken drog jag iväg till ett tredje ställe som jag många gånger dömt ut som omöjligt att cykla. Men efter dagens framsteg kändes det som att det kanske är görbart ändå. Första försöket uppför slutade ungefär såhär:
Brant stenkant uppför där man just inte har nämnvärt med fart med sig. Redan på andra försöket tog mig upp dock. Väl däruppe vände jag om och kunde även köra nerför. Polletten hade verkligen trillat ner ordentligt! Grym känsla! Att det tagit typ 5 år att komma till den här insikten är väl bara att beklaga...

Väl tillbaks i stan kunde jag inte låta bli att testrulla utför ett par trappor, bara för att.... ja, bara för att! Tydligen så går det :)

16 kommentarer:

  1. Bra där!
    Stort gill på känslan när polletten trillar ner och man leker runt bara för att man kan! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns verkligen bra :) Synd att insikter likt denna kommer så sällan bara. Väldigt lustigt hur det bara kan vända sådär, från svårt/livsfarligt till lekande lätt.

      Radera
  2. Vad grymt det måste kännas när det bara släpper! :) Du kan gärna få ge mig en lektion i hur man gör för jag är fetskraj :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Träna på "bara", så släpper mycket av det. Måste säga att det lönat sig att slänga in några pass ibland som verkligen bara fokuserar på teknik. Är man ute på en runda blir det lätt att man hoppar av och leder cykeln förbi hinder för man vill komma framåt. På teknikpassen kan man söka upp de där ställena och köra dem om och om igen.

      Radera
  3. Mäktigt och riktigt imponerande!

    SvaraRadera
  4. Grymt Karin! Ska ta med mig tipset om ned med hälarna och leta upp några riktiga stenar att öva på!

    Skönt trappa, jag lyckades också för ett tag, sen att övervinna rädslan att åka ned för en sådan..fast min trappa var typ bara 5 trappsteg..småsteg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Började ju med de små trapporna för nån vecka sen, men häromdagen blev det ett jättekliv i utvecklingen när jag hamnade i en trixig trafiksituation och inte hade något annat val än att ta en betydligt längre trappa (man vill ju inte hoppa av cykeln i onödan ;)) Kul grej att kunna, men jag vet inte om det är direkt tillämpbart i skogen :)

      Radera
  5. Hejsan! Hittade din blogg för någon vecka sedan och har inte kunnat sluta läsa sedan dess :) Blir verkligen inspirerad att träna och framför allt - cykla! Har du något tips på bra rundor för mtb i Umeå för en riktig nybörjare?

    MVH Josefin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Josefin - kul att kunna inspirera :)
      Hundspåret vid Nydala är nybörjarvänligt, det finns en del blötmarker som inte är så kul att försöka cykla men via alternativa stigar kan man undvika en del av dem.
      Gimonäs motionsspår, typ långa dagspåret (återigen, se upp för blötmarkerna) och stigar i anslutning till det är också rätt snälla. Runt Grössjön är det lite mer tekniskt, bra träning dock för att ta sig fram över/mellan stenar och rötter och på spångar.

      I20-skogen har också många stigar, jag hittar lite dåligt där, särskilt efter att de började med vägarbetena genom skogen men det går att snurra runt på fina stigar där.
      Vid I20 finns också Tavelsjöleden, mycket spång och en del tekniska partier som kan vara utmanande, men inte helt tokig för den som vill lära sig mtb. En personlig favorit :)
      Motionsspåren vid Röbäck och Umåker är väldigt varierande, bitvis lätt, bitvis svårt. Om man lär sig hitta där kan man sätta ihop riktigt fina rundor.

      Det var några tips iaf :)

      Radera
  6. Tack så mycket för ditt svar :) Jag bor på Tomtebo, så startar med Nydala och Gimonäs :)

    /Josefin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kör hårt!!
      Vill du ha guidning eller sällskap i skogen så kan du höra av dig (min mailadress hittas på profilsidan) eller skriv en rad i Umeå-tråden på happymtb, där finns alltid folk som är sugna på att cykla.

      Radera
  7. Hej! Kul att du har min blogg på din lista!

    Sådana där stenpartier kan kännas avskräckande till först, men om man leker runt brukar det lossna till sist.

    Jag tycker själv att det är lättare i skogen med spd (kunde knappast köra rakt fram ens med flatties), men smaken är ju som.

    // Vagcyklist

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej vagcyklist! Jo, jag snubblade över din blogg på Cykelbloggar (eller var det på happy?) och blev fast :) Den är läsvärd.

      SPD har jag förstås kört jag också, men jag kände mig hämmad när jag gav mig på mer teknisk terräng. Nu är jag kär i mina plattisar och vill inte byta tillbaka!

      Radera
  8. Kul! Det gäller att inte ge sig utan att fortsätta försöka. Jag blev förkyld mitt i mitt experimenterande med att hoppa över stockar, hoppas kunna återuppta det (och skaffa mig nya blåmärken) så fort som möjligt. Teknik är roligt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är roligt när man märker att framstegen kommer! Hoppa stock vore väldigt bra att kunna, det är så rackarns svårt att få upp bakhjulet bara. Får klämma in några sådana sessioner framöver. Krya på dig från förkylningen!

      Radera