På (låtsas)cross genom Sibiren

Dew Drop goes CX

Det finns sällan anledning att cykla grusväg, med en MTB är de för platta, tråkiga och sugiga, med racer/cross/hybrid är de för ojämna, långsamma och sugiga. En smalhjuling göre sig bäst på asfalt! Ändå gör jag ibland utfärder på grusväg, som för att statuera undantagen som bekräftar regeln. Dum som jag är gjorde jag dagens sällsynta grusvägstur just efter en natts riktigt regnande, det hängde även kvar ett dimmigt duggregn i luften. Ekvationen regn + grus klarar t.o.m. en 3-åring av...
Likväl villade jag in mig bland industritomterna på Öst-Teg för att komma till grusvägen bakom flyget. En helt vit fläck på min närområdeskarta fram tills idag. Sladdade mig under E4:an/E12:an och påbörjade den sirapssega turen som skulle ta mig genom ett fröplantage, visade det sig. Inte en meter fick jag gratis, det bara sög och sög och sög, som om lervällingen på marken ville sluka mina slippriga däck med hull och hår. Bara mina tramptag som drev Kona framåt hindrade oss från att sjunka.

Tallar och granar stod prydligt uppradade intill vägen, en kan nog räkna dem i åtminstone 10,000-tal enligt en snabbestimering jag gjorde under färdens gång. På min låtsas-cross mötte jag en annan sorts cross på vägen, en motordriven sak, fuskigt enligt mig då'rå. Önskar han hade förvarnat mig om vad som komma skulle.

Fick bara en kort stunds andningspaus när den mjuka grusvägen byttes mot lite grovgrusigare och hårdare underlag, ty den följdes av en gräsig leråker... Är det det som är CX tro? Stora vattenpölar på det som då bara liknande en sämre traktorväg, det var att välja på översvämmade hjulspår eller geggigt långgräs vid sidan om. Mina omönstrade däck slirade ett halvt varv för varje trampvarv, hela cykeln blev ostyrslig och när jag till slut halkade ner i hjulspåret blev alla fötterna genomdränkta. Om det är det som är CX kan jag lugnt säga att jag inte gillade det det minsta.
Lättnaden var påtaglig när jag till slut lyckades leta mig ut på E12:an, det var så lättrullat att det kändes som att jag flög fram helt plötsligt. Tills jag svängde in på Degernäsvägen och kände att det inte gick fullt så lätt utan vinden i ryggen längre. Här tilltog duggregnet också, det var visst mer än fötterna som skulle bli blöta idag. Det blev så misärigt att jag faktiskt skrattade till och gladde mig åt att jag ännu hade styrka i benen att trampa bort från det där stället.
Jag hade siktet inställt på Röbäck och hade lätt kunna fortsätta på asfalten hela vägen dit. Fast jag hade ju spanat in några andra, tidigare ocyklade grusvägar som genade över Degernässlätten bort mot Södra Röbäck. Det tar emot att avvika från en planerad rutt, alltså fann jag mig snart trampandes i sirap på nya gruslervägar igen. Förirrade mig in på återvändsgränden vid Dingnäset och trotsade sen en varningsskylt om att färd på vägen över slätten företogs på egen risk. Jag är ingen risksökare på så vis, sikten över slätten var dock god och jag såg ingen annalkande fara inom de närmsta kilometrarna. Snirklade mig vidare på åkervägen mellan mer och mindre djupa vattenpölare, grymt glad över att Kona är bestyckad med en bakskärm!
Området kallas Sibirien. Kanske pga dess karga ogästvänlighet? En trotsig, stadig björk stod ensam vid vägen, den underströk bara hur kalt omgivande landskap är.

Det blåste kallt åt mina vattenindränkta fötter och energin från frukosten några timmar tidigare började tryta. Fast jag visste att i Röbäck väntade mat och en varm famn på mig, tanken fick mig att pinna på så gott det nu gick i sirapsunderlaget. Väl inkommen i värmen blev jag påmind om att nu börjar återigen den period då varje blött/kallt pass följs av omedelbar smärta, återflödessmärtan när blodet strömmar igenom tår och fingrar igen. En känsla jag osaknat sen typ i maj.
Nu kan jag ändå fylla några vita kartområden med substans, en bra tur på så vis. Fast jag känner mig ändå outsägligt korkad som gav mig på det projektet i den blötaste av blötperioder, kanske att det vore liiiite värre att göra det just vid snösmältning och tjällossning, oktober var dock nog så illa.