Ibland krävs det inte mer
Efter några dagars ofrivillig vila pga nackspärr är jag tillbaks! Det är ju inte lite begränsande att inte kunna vrida huvudet, tänker nog aldrig riktigt på hur ofta det behöver göras i vardagen. Rätt viktigt att kunna vid cyklingen också förstås.
Drog ut kära Canyon i Röbäcksskogen så Lena skulle få en energikick inför sina helgpass på jobbet, inget piggar upp som stigcykling :) Kör fortfarande de otäcka SPD-pedalerna på Canyon, jag ger dem verkligen en ärlig chans, men de vill ändå inte bevisa sig. Saknar mina plattisar!! Snart byter jag minsann tillbaks igen. Fast passets enda riktiga vurpa kan jag ändå inte skylla på pedalerna, det var det taskiga gummit mot de hala stenarna som fällde mig helt oförhappandes. Länge sen jag vurpade så totalt oväntat och oförberedd när Canyon bara försvann ifrån mig.
Hade hoppats kunna köra avslutningsdagen i Bygdsiljum på söndag, men om inte nacken raskt återfår sin fulla rörelseförmåga lär jag få hålla mig till lättare hjälmar och snällare cykling. Fast inte så illa det heller, höststigarna är vackra nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar