Efter alldeles för många timmars småskvättande från himlen under helgen var allt i skogen som täckt av ett lager snor, hopplöst att finna fäste och/eller hålla kurs. Jag är sannerligen en solskenscyklist! Tog det piano och blev varken svettig eller flåsig. Alldeles ruskigt skönt att komma ut dock, som det nästan alltid är. Gjorde en avstickare upp i utsiktstornet på Jättstuberget där i Röbäcksskogen, spanade över slätten och in mot stan. Promenadcykling med lite sightseeing, inte dumt som söndagspass ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar