I de riktigt djupa däckdiskussionerna är jag lost, så lost att jag gick vilse i min "egen" tråd på happymtb där jag rådfrågade om däck för stigcykling. Det är gummiblandningar av olika slag, transitionsdobbar och förstärkta sidoväggar, vissa funkar bättre än andra att köras tubeless, olika "casings", luftkammare, vikt och alla däck av rang omtalas med käcka förkortningar: HR, HD, WW, MK osv.
Det mesta är ovanför mitt huvud, jag ville ha ett däck att cykla stig med och det ska påminna lite om Mountain King II (för att vara lite käck själv så kallar jag dem MK hädanefter). Det tipsades om Maxxis Ardent - jag köpte Maxxis Ardent.
Har kört några turer efter bytet och intrycken hittills är överlag positiva. De är märkbart mer lättrullade än MK, både på stig och väg. Mindre rullmotstånd är rätt skönt. Viktmässigt är de likvärdiga, även om jag inte kontrollvägt dem på grammet när. Det var en viktig aspekt, jag ville absolut inte ha tyngre däck.
Stigarna i min närhet är stökiga och gick hårt åt MK, Ardent verkar klara sig mycket mycket bättre mot sidoskrap. Det blir bra det, att slippa bruntufsiga däcksidor.
Jag har inte laborerat så mycket med olika lufttryck ännu, men däcken känns tåliga och stabila så jag tror de går att köras med rätt lågt tryck även i denna ganska smala 2.25" variant. Det återstår att testa och se vad det gör för greppet, för en ovan och lite otäck egenskap är sidledesgreppet i väta, i synnerhet på blöta, snedställda rötter. Nog har jag sen tidigare all respekt för rötter fastän MK ofta höll sig på rak kurs över dem. Ardent är dock lynniga till tusen - är det månne priset man får betala för det bättre rullet? Flera gånger har det stuckit iväg åt höger eller vänster utan nån vidare förvarning, lite otäckt att ha ett sånt däck fram. När det är torrt är det betydligt tryggare och jag har inte känt av de här plötsliga släppen på stenigare underlag heller (än). Möjligt att jag får komplettera med greppigare framdäck när höstregnen kommer. De är åtminstone bra mycket mer pålitliga än Rocket Ron som satt på när cykeln var ny.
Överlag är jag nöjd med däckbytet, ett mer lättrullat däck ger ett intryck av att hela cykeln är lättare och cyklingen blir därefter. Det går smidigare att böka sig fram i stöket och det blir inte lika tröttsamt att hålla tempo. Förutom greppsläppen på just blöta rötter så är jag tämligen trygg i att cykeln finner fäste där det behövs bland stock & sten, och eftersom den här cykeln numer pensionerats från tuffare turer så behövs inte heller något som pallar för mer aggressiv och påfrestande körning. Att köra med överdimensionerade däck på stig tror jag inte är någon höjdare för den som inte är benstark nog att kunna driva runt dem, ty många tips på happy tenderar att dra iväg lite åt det hållet.
Ardent får tummen upp från mig, det här är överlag ett nice stigcyklingsdäck, även om den knallgula loggan sticker lite i ögonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar