Ibland får man ta det som finns till buds, till buds stod en Scott Scale, grön och hårdsvansad, i storlek small. Jag är väl inte så värst kräsen när det finns möjlighet att rejsa skogsstigar, tänkte det kunde bli kul att återuppleva gamla HT-minnen.
Några intryck från turen utan inbördes ordning:
- En HT av denna typ väger typ ingenting, särskilt i relation till Enduron som jag trampade stig med dagen innan. Scott:en formligen flög uppför backarna.
- Jag är ytterst ovan att parera guppigheter utan en bakdämpare som gör det jobbet åt mig.
- Punkten här ovanför i kombination med den ytterst osköna sadeln på Scott känns på ett dåligt sätt idag.
- Det var några år sen jag körde en HT på detta vis. Det var inte som jag mindes det. Känslan var att jag sen senast lärt mig att cykla ordentligt, cykeln satte inte gränserna för mig på samma sätt som sist. Jag kunde stå på rätt bra nerför "ryssen" även med ynka 100 mm slaglängd och rejsig geometri. Älskar när tecknen på utveckling blir så tydliga, det var himla nyttigt att gå tillbaks några steg i cykelevolutionen.
- Det var grymt skoj att köra hårt med en hardtail, smilet var stort mest hela tiden!
- Heldämpat ÄR på det hela taget roligare i skogen. Punkt. ;-)
På väg mot "ryssen" med lill-Scott. Eller ryssvärnsrundan som skylten säger. Det ser otäckt vitt ut på stigen...
...vid närmare titt var det tack och lov ingen snö, utan bara lite hagel.
När solen tittade fram blev det fort torrt och fint igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar