Efter det mindre vevpartihaveriet i fredags så var Enduron nu återigen fit for fight efter ett snabbt besök i Dr marrans garage. Därpå följde årets första dedikerade utförspass på cykeln. Lilla Bräntberget fick agera downhillarena. Det var oflowig, osmidig fegkörning med mycket broms och markkontakt som gällde. Jag tror att jag helt glömt bort hur man gör. Likaså tycks benen ha glömt hur det går till när man knuffar cykel uppför, hur ska sommarens fjällturer bli?! Passet blev raka motsatsen till ett styrkebesked, men då har ju inte utförssäsongen dragit igång ännu, än finns tid att återfå farten i kroppen och modet att rycka i styret!
Skönt att höra att vevpartishaveriet löste sig! En känner ju som ett visst litet ansvar för den där hojen än, hrm :). Flowet kommer nog inom alldeles kort, liksom lårmusklerna. Snart ska jag följa med och ta mkt mäktiga kort på er när ni hoppar, så kan jag nästan låtsas att jag hoppar jag med.
SvaraRaderaDu, jag kan nog icke längre hålla dig ansvarig för ev. problem med cykeln, jag har misshandlat den nog mycket på egen hand vid det här laget :) Den här gången var det ett ytterst lättmekat problem (bara man förstod sig på vad som felades, vilket Martin förstås gjorde). Jao, kom och häng i backen! Kanske prommisintervaller i backen blir del av din rehab framöver?
Radera