Körde ett nästan intensivt pass i Gammlia-skogen med pannlampan på. De rotiga små stigarna var svårbemästrade, trots mjuka Mountain Kings med Black Chili så slirade cykeln lite som den ville. Men det var väl bara att hålla i sig och åka med. Det blev ett väldigt bra stycke balansträning. Rötterna var en sak, stenarna en helt annan! Att välja linje över graniten var inte att tänka på, fästet var nära noll, hur man än gjorde hamnade man mellan stenarna och de valde linje åt en. Återigen, bara att hålla i sig och åka med, det var här tanken slog mig att det torde vara så här en flipperkula känner sig - bara studsa fram och tillbaks mellan alla uppstickande hinder så länge marken lutar neråt.
Sammantaget en så himla lyckad cykeltur, bra träning, sjukt roligt, mycket skratt och ett lätt kittlande i maggropen när det höll på att gå åt h-e. Visst kan även de suraste höstdagarna bjuda på livsglädje!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar