Cykling i de varma bergen på den varma ön

Nu tror jag att jag har fått tid nog för att blogga om cykelturen på Gran Canaria också. Det blev bara en runda, planering (brist på) och förkylning (alldeles för mycket av) satte stopp för fler utflykter. Men denna enda cykeltur var fin så det räckte och blev över ändå.
Vi körde "standardrundan" som de flesta cyklister verkar köra åtminstone en gång vid besök på ön, den kallas dammrundan eller Grand Canyon. 39 km lång, 660 hm. Start och mål i Playa del Ingles. Första biten bort från staden och upp i bergen går längs väg GC-504, en väldigt slät och fin asfaltsväg som avslutas med några härliga serpentiner vid byn Ayagaures.

Lena leder vägen mot bergen. 

För att vara asfalterad väg var den inte alls så tokig : ) Det blev gott om tillfällen att spana in den häftiga naturen när cyklingen inte var så värst koncentrationskrävande. Där asfalten tar slut ligger dammen.

På andra sidan dammen tar grus-/jeepvägarna vid och det fortsatte att gå övervägande uppför. Det här kan ha varit semesterveckans absolut molnfriaste dag, vilket innebar att det var varmt! Nå så djävulskt varmt emellanåt, jättehärligt! Även om jag väl flämtade av lycka när vi passerade en klippa som gav svalkande skugga i några sekunder, så var det här den finaste, varmaste novemberupplevelse jag någonsin haft.

Cyklingen pockade fortfarande inte på särskilt mycket fokus, blicken letade sig mest upp mot bergssidorna, mot kaktusarna och de andra märkliga växterna invid vägen, försökte ta in vyerna... Magiskt vackert!

Sen var ju vägen inte alltid så slät som just här, där det lutade på lite mer var gruslagret ganska eroderat och större stenar och klippor kikade fram i dagen. Fast ändå inga som helst problem att ta sig fram på cykel förstås, det här vara bara en utmaning för ben och flås, inte för tekniken.

En egobild ska man väl ta också.

Någonstans längs vägen tog vi en lite längre paus, satte oss ner i vägrenen och mumsade några mackor med skinka och salami i den stekande solen. Det gick åt en del solkräm under dagen, det bleka höstskinnet lär ha fått något av en chock av den plötsliga omställningen.

Att hitta vägen runt var väl egentligen inte så svårt, men vi höll på att missa rätt korsning där nerfärden påbörjades ändå och gjorde en lite extra detour en bit längs bergvägen. Vägen neråt var lite halvsnirklig, några partier lösgrus i kurvorna, några små hoppstenar stack upp här och där, och jag höll på att vägga i värmen. Puh.

Nervägen gick ändå bra mycket fortare än vägen upp (nähä?!) och snart var vi nere vid motorvägspassagen igen och skulle återigen snirkla oss igenom trafik och rondeller in i hjärtat av Playa del Ingles tillbaks till cykeluthyraren.

Vi hyrde hojarna av free-motion som har en uppsjö Cannondale-cyklar till sitt förfogande. Jag har läst lite olika saker om bemötandet hos dem, både positivt och negativt, och jag kan bara konstatera att det beror väldigt mycket på den individ man möter hos dem. De är mer eller mindre bra på det här service kan man väl konstatera. Jag har inget att anmärka i stort dock, bokning, betalning och deposition gick smidigt, hojarna var välskötta och vi fick en väldigt bra guidekarta med vägbeskrivning - guld värd när det gällde att ta sig ut och in i stadsgyttret.

Överlag en riktig toppendag, inte minst för naturupplevelsen!! Det här liknar ju ingen annan miljö jag tidigare cyklat i. Sen hade jag väl gärna utforskat mer av de tekniska cykelstigarna som också ska finnas på ön, men de är inte lika lättillgängliga om man är bosatt nere vid kusten, utan egen cykel och bil återstår bara de guidade turerna med transfer vilket iofs hade varit en möjlighet också, men som sagt... förkylningshelvetet bröt ut.
En annan gång kanske man gör en mer renodlad cykelsemester, nu blev det mer av en allmänt aktiv semester, vilket är så mycket bättre än att ha en ligga-och-steka-och-vara-lat-semester på en strand. Det är ju alldeles fruktansvärt långtråkigt att ligga på en strand, men det är kanske nån twist på det också som jag inte fattat?

Kändes som helt rätt tid på året att dra iväg till solen iaf, hösten höll på att döda mina livsandar, det här var den livsinjektion jag behövde.
Ska man fara iväg och köpa sig ett par skidor nu tro..? Snökanonerna går för fullt på Nydala har jag hört...