Flås-/svetto-/XC-pass i frostigt Obbola

Förkylningen har släppt..? Ja, nej? Det lutade mest åt det förra, kroppen kändes pigg och cykelsuget var på topp. Föreslog ett svettopass på Obbola Challenge-stigarna och fick med Annika & Lena på den idén. Siktade på någorlunda högt tempo på de snälla stigar, lungor och ben skulle få jobba minsann.

Frosten låg tät på marken, lerhålen var gediget djupfrysta och alla former av träbroar var beklädda av ett knappt synligt islager. Det var riktigt snabbt och lättrullat.

Fötterna var och förblev isande kalla hela rundan igenom, dubbla strumpor i FiveTen-skorna räckte inte till. Det var ändå bara en 5-6 minusgrader, måste väl krypa till korset och dra på de ack så fula skoöverdragen nästa gång det cyklas i kallgrader.
Fint pass var det minsann, jag gillar torrkylan - så mycket bättre än både blötan som härskat tidigare och snön som snart lägger sig. Förkylningen är nog verkligen väck, förutom snoret som då och då rinner till fortfarande - skönt!! Det var länge sen jag hade så väldigt sprättiga ben och stora lungor. Canyon var också väldigt mycket på sprätthumör, han har fått stå stilla för länge nu, så det var ju fint att vi äntligen fick komma ut och sprätta av oss överskottsenergin tillsammans.

Annika pumpar upp för bättre rull.