Vinterfjäll med skidåkning

5-milahelg

Vinterns ankomst ligger efter det normala här vid kusten, gränsen är dock inte alltför lång bort härifrån. Snötäcket som är icke-existerande utanför mitt fönster ligger någorlunda stabilt sen nån vecka tillbaks i trakterna runt Hemavan/Tärnaby. Det kändes märkligt att åka dit med skidor i bagaget, det brukar ju vara cykling det gäller där omkring! Nere i byarna fanns ändå inte mycket snö att spela med, jag lekte hellre med tanken på hur det vore med en fatbike där, vi fick åka upp på lite höjd mot Ängesdalsliden för att hitta de enda preppade skidspåren och jag fick slå tankarna på fatbike ur hågen.
Kändes nervöst att dra på skidorna vid ett helt okänt skidspår och när skidorna accelererade utom kontroll nerför första backen kan det ha varit så att jag önskade mig därifrån. Överlevde ändå den första prövningen och slakmotan som tog vid kändes mer överkomlig.

Värmde upp lite försiktigt och försökte hitta min rytm. Mina resekamrater försvann förstås i fjärran tämligen omgående, den här resan mot Vasaloppet blir inte bara en fysisk utmaning utan också en mental kamp i att fokusera på mitt race, lära mig åka skidor i min takt och försöka stänga ute prestationerna av de som åkt skidor i åratal.
Efter 2.5 km vände spåret tillbaka och efter den första 5:an kändes läget rätt okej ändå. Utforskade några av slingorna som gick ut som stickspår från det huvudsakliga fram- och tillbakaspåret. Totalt var det väl drygt en mil preppade spår och typ ett 50-tal norrmän/-barn på träningsläger. Kanske det är snöbrist på andra sidan gränsen också? Vi hade iaf en decimeter att åka på, lite ris stack upp här och där, men i november är kraven inte så höga. Spåren var helt klart åkbara!

Det var en plusgrad i luften och fästet försvann successivt under timmarna i spåret, när GPSen tickat till 24 km nöjde jag mig för dagen, lika trött i kropp som i huvud.

Söndag morgon stod vi vid spåret igen, satte som mål att fixa 26 km för att få ihop 5 mil totalt. 24 km var redan det ett ganska rejält distansrekord för min del, men det skulle väl gå att plussa på ett par km till på det?
For iväg utför första läskiga backen igen, det fanns ju ingen annan väg än neråt, sen styrde jag mot bortersta änden där jag fått veta att det fanns en sjö. Att åka skidor på en sjö kan vara fint tänkte jag, även om de andra sagt att det var träligt och segt att skida där. Jag tyckte annorlunda! Det låg bara ett par centimeter snö på isen men det här skulle bli bra stakträning. Lite motvind på vägen bortåt som bet i kinderna och skön medvind på väg tillbaka. Körde tre varv á 4 km runt den där sjön. Det var otroligt vackert!! De krokiga fjällbjörkarna var alldeles frostiga, molnen ganska låga och ljuset skiftade mellan stålblått till orange/rosa beroende på solens position. Här fick jag ändå en känsla av träningsglädje, endorfiner, långa stunder var jag alldeles ensam ute på sjön. En härlig naturupplevelse!

Gick in i en egen bubbla och bara åkte. Stakade runt en annan liten sjö, åkte tillbaka till huvudspåret, tog nån extraslinga och styrde sen tillbaka till bilen. Hela tiden med ett getöga på GPSen och såg till att den stannade på 26.6 km, 5-milahelgen slutförd med lite råge! Härligt!

Förutom alla kilometrar på skidorna tar jag med mig den vackra fjällvärlden i snöskrud i minne, det var fint att få uppleva!