[RR] Gipfeltour - från toppen av Gran Canaria

Sista rapporten från ön

Från toppen av Gran Canaria!

En semesterdag lyxade vi till det med en guidad tur med transportbuss upp i bergen i Free Motions regi. Blir inte riktigt klok på vad den där turen kallas egentligen? På hemsidan står både Gipfeltour, Pico light, Summit Tour South, de verkar vara desamma allihopa? Gipfeltour stod det iaf på kvittot vi fick när vi bokade turen.

Mäktigt cykelsläp, många tusenlappar på rad där!
Jag väntar lite otåligt på avfärd i bakgrunden.

Kisspaus och smörgåshämtning på ett litet, litet café i bergen.

Den stora minibussen/lilla storbussen drog ett stort cykelsläp upp längs de slingriga vägarna i bergen, förbi Fataga och långt och högt bortanför. Bussturen blev dagens första prövning, jag höll andan mer än en gång när vägen svängde i tvära serpentiner uppåt eller neråt och det stupade brant ner vid sidan om. Efter nån gastkramande timme stannade bussen i en korsning, några hundra meter från öns högsta topp och avlastningen påbörjades. Cyklarna var ordentligt uppmärkta med namn och delades ut till respektive cyklist innan guiden höll en genomgång av komponenter och reglage. Sen fick vi cykla vägen upp till toppen som första anhalt. Pico de las Nieves, 1949 möh enligt skylten. Två förväntansfulla cyklister poserade för varandra:

Lena i förgrunden, längst bort till vänster bortom bergen
skymtar Maspalomas-öknens ljusa sanddyner.

Där är jag igen! Oklart vad jag tittar på.

Mycket vacker utsikt från toppen förstås! Teneriffa med sin vulkanprofil stack upp ovan molnen vid horisonten, stenformationen Roque Nublo fastnade på samma bild här ovan.

Uppför första backen fick jag redan lite känsla för vad övrigt folk i gruppen var för ena. Många var svettocyklister, XC-typer i lycra, några såg inte särskilt cykliga ut alls, en snubbe med dirtkruka såg väldigt trenduro-aktig ut, bara Lena och jag var tjejer i gruppen och om jag inte fick nåt om bakfoten så var vi också de enda som inte pratade tyska. Med reservation för att inte alla yppade några ord inom mitt hörhåll. 13 stycken var vi, 14 med guiden Josef som växlade mellan tyska och engelska hela turen. Bra det, min tyska är liiite rostig. Josef som f.ö. också hade kamera med på turen och med tillåtelse har jag lånat några bilder i inlägget från deras Facebook-sida där han lagt upp bilderna.

Vi såg oss mätta på utsikten på det något kylslagna berget och styrde raskt mot det första stigpartiet där vi först fick en liten föreläsning om att det är en rätt så teknisk stig nerför, underlaget är halkigt med sand och lösa stenar samt en påminnelse om att vi som cyklister ansvarar för våra hyrcyklar och är ersättningsskyldiga om vi kör sönder något på dem! Sen fick vi köra en och en, jag stod rätt långt bak och såg inte hela stigen, men såg killarna som körde före och det såg jäkligt skakigt, skumpigt och gropigt ut. En stod på näsan nästan direkt. Visade sig snart att det var mest ett tecken på att övriga gänget var just XC-/sport-/marathon-/landsvägs-cyklister i första hand och inte särskilt van vid halvteknisk utförskörning, stigen var inte nämnvärt svår för oss som har lite vana från DH-backar o dyl, fast det var lite ovant att köra på ett underlag som absolut inte ligger stilla.
Turen gick etappvis, guiden gav upplysningar om vägens beskaffenhet, saker vi skulle vara uppmärksamma på och eventuella korsningar fram till nästa uppsamlingspunkt. Det var inte särskilt långa etapper så jag tror inte väntetiden blev alltför lång för de benstarka grabbar som ständigt låg främst. Högt upp på berget var vi insvepta i molnen och rutten varierade mellan singletracks bitvis nästan överväxta av taggiga buskar till bredare "fire roads" och lite transport på asfalt. Det är lite luddigt såhär i efterhand i vilken ordning allt kom, men jag tror de flesta bilderna i inlägget är ordnade i någorlunda kronologisk ordning.

Inne i molnet. Foto: Josef/Free Motion

I motsats till de lika höga bergen här hemma i Sverige så blev träden större och skogarna tätare ju högre upp vi kom, de kanariska långbarriga tallarna dominerade. Häftig natur, de här "tallhedarna" har inte mycket gemensamt med våra. Cykelmässigt var det lite småhalkigt att svänga omkring på barrmattorna.

Inför varje stigavsnitt som var en smula tekniskt blev vi ivägsläppta med lite mellanrum, bra idé förstås, men mot slutet blev jag rätt less på typerna som prompt skulle iväg bland de första, eller åtminstone före mig och Lena, fast det bara innebar att vi rätt snart ändå var dem tätt i hasorna eftersom de var så pass ovana vid lite tekniska hinder på stigarna och bromshasade sig igenom många av stigarna som gick nerför. Det var ett ovant förfarande och lite frustrerande, vid andra gemensamma turer brukar folk av sig själva ordna in sig i hastighetsordning, alla ser ju rätt fort var deras plats i gruppen är, så icke i denna grupp dock. Om de bara kommer från en annan mer tävlingsinriktad cykelkultur, eller inte tänkte sig för, eller inte ville se sig som långsammare än tjejer låter jag vara osagt.
Nu kom jag av mig lite... pausbild från en vy vi passerade:

Roque Nublo igen. Foto: Josef/Free Motion

Roque Nublo verkar vara ett riktigt känt landmärke som syns på många vykort och souvenirer, vi hade fin vy mot den flera gånger efter vägen. I bästa turistanda fick vi rentav stanna till på en utsiktsplats intill vägen där vi kunde ta fina bilder både mot klippan och en vacker dal nedanför.

Efter lunchmacka på caféet i bergen där vi på uppvägen stannat för kisspaus följde en längre transport på asfalt, ett visst slöseri på höjdmeter tycker jag, men sådan var turen beskaffad. Man kan ju alltid titta på och njuta lite extra av naturen då.

Det följdes av ett ännu längre stycke "fire road", i princip en sämre sorts grusväg med en bergvägg åt vänster och en trädbeklädd brant åt höger.

Foto: Josef/Free Motion

Vägen ledde oss fram till platsen Degollada de la Manzanilla. Väldigt fin utsikt härifrån!! Vi befann oss fortfarande på drygt 1100 meters höjd.

Innan guiden och den som låg sist kom ikapp hann vi spana ner i dalen nedanför, en väldigt vacker och stenig stig ringlade sig fram där nere. Den såg lite läskig ut med sina stupbranter på sidan om, skulle vi få cykla där?

Jajemensan, det skulle vi, fast först ett gruppfoto:

Foto: Josef/Free Motion

Innan vi for kom återigen några varningar/upplysningar om att det var lite stenigt längs nerfarten, några högre avsatser, en del stenkanter vid dräneringskanaler med punkavarning om man inte var lite lätt och hoppig på cykeln. Jag skulle hellre ha sammanfattat det med att det var en förbaskat rolig stig!

Första stycket stig, innan det började luta neråt
och smalna av.

Lutningen var alldeles lagom för att kunna stå på ganska ordentligt och det rullande underlaget gav lite spänning, Lena och jag smilade stoooort när vi nere, de flesta andra såg inte fullt så roade ut? Förstod mig nog inte riktigt på dem, varken språkligt eller på annat sätt.
Därpå följde nån kilometer till på snäppet snällare samt en bit jättesnäll stig.

Guiden till vänster och en holländare i Norge-färger.

Efter ett kort stycke asfalt nåddes sen dagens svåraste/roligaste stigparti. En storstenig sak med trappsteg, nån liten switchback, lösgrus och annat allmänt skravel. Tappade kedjan i stöket och fegade ur för en tight kurva, annars rullade det på fint, hade velat se så många mer av de kanariska stigarna som håller denna nivå - det får bli en annan gång under en annan säsong.

Jag fotade trenduro-snubben när han gav sig iväg...

Lena fotade mig på samma ställe...

Och längre ner efter stigen stod guide Josef
och fångade både mig och Lena på bild.

 

Därefter var vi snart nere i Fataga som vi ju kände igen från tidigare i veckan, härifrån var det samma väg ner till kusten som gällde - ner genom det de vill kalla sin Grand Canyon. Började känna av en allvarlig energibrist innan vi var framme vid korsningen som markerar starten av nerförskörningen. Sega ben och trött huvud är inget roligt, som så många gånger tidigare när jag börjar gå tom räddade Lena upp situationen och fick mig att äta nån spansk motsvarighet till Flapjack, good shit! Blev som en ny människa och nerför backen drog vi iväg tätt efter de snabbaste grabbarna för att slippa bromsklossar framför oss. Vi stod på bra och åtminstone jag var rätt utpumpad när vi slutligen väntade in de andra vid samlingspunkten nerom cementfabriken. Sen var vi i princip inne i Playa del Ingles igen och rullade i samlad tropp tillbaks till Sandy Beach Hotel där Free Motion har sin hemvist.

Här fick jag också lämna ifrån mig cykeln som verkligen presterat på topp under dagen, Cannondale Trigger, vilken rolig cykel alltså! Med sin jättekonstiga bakdämpare (Fox DYAD-nånting, märklig sak med många kammare) och 27.5" storhjul passade den som en smäck på stökiga stigar, hade inte förväntat mig sänkstolpe på en hyrcykel men det var ju jätteskönt att ha! Däckskombinationen MountainKing/TrailKing var rätt trögrullad på väg fast det hade vi igen på stigarna, de gav bra fäste bland stenarna. Magura MT4-bromsarna var väl egentligen det enda jag INTE gillade, det var en konstig odistinkt känsla i handtaget som inte kändes så värst trygg, de var svårmodulerade utan feedback. I övrigt var jag mycket glad över att vi körde med våra egna pedaler hemifrån, plattpedalerna som de annars sätter på cyklarna är av standardmodell, dvs rätt släta och halkiga, det hade varit otäckt på riktigt. Den lilla fåniga sadelväskan får man väl dras med, den innehåller extraslang och det blev ju några punkor under dagen, terrängen är inte snäll mot däcken även om just jag klarade mig.

Som sagt, jag hade gärna sett mer av stig och inte slösat så många kilometer på asfalten, men det hängde ihop med det begränsade turutbud som fanns under vår semestervecka. Nu när vi lämnat ön har Free Motion dragit igång sin trail-season på allvar, antalet turer i vinterprogrammet är kraftigt utökat, det var ju en liten miss av oss att åka en vecka innan dess men vi hade ju andra skäl att åka under just höstlovsveckan i år, det var ju något av en familjesemester med skolbarn inblandade och så. Till nästa gång kommer vi dock definitivt åka senare på året för att få se mer av berg och stig! Det här gav mersmak :)