Svettig MTB-med-bad & fika-tur längs Tavelsjöleden

Rapport från hemmaskogarna

Såhär några dagar i efterhand...
Tog en tur i tisdags med fina människor som tycker om att vara ute i skogen. Jag har väl inte så värst mycket högre krav än så på folk för att jag ska finna med sympatiska och känna samhörighet. Bonus tillkommer förstås då cyklar kommer in i bilden. Maja, som bloggar på http://ettstegtill.outsideonline.se och mestadels springer annars (vet inte om det syns på bilderna, men hon hade nån slags Ultramarathon-tröja på sig), fick låna en av Lenas cyklar och hängde på en tur längs Tavelsjöleden. Kaffetermosar i ryggsäck och med siktet inställt på ett bad i Piparbölesjön.
Drog iväg från Regementet mot Hamptjärnsberget som första milstolpe (efter 5k).

Halvvägs upp på berget slängde jag en blick bakåt och fick se en i skogen, åtminstone där vi befinner oss, inte helt ovanlig syn. Något nöter stenkrux med omtag, en annan sitter bredvid och fotar.

Är väl en av anledningarna till att vi inte alltid tar oss så värst fort framåt längs stigarna ;)
En av bilderna från stenkruxet från fotografen på huk:

Efter dokumentationen för eftervärlden och bloggläsarna trampade vi på igen, över stora vägen och in på den sandiga Kullaheden. Mycket av en transportsträcka, en och annan lulebo skulle nog känna sig som hemma i dessa omgivningar. Fanns t.o.m möjlighet att fiska upp en kamera i farten och skjuta av bakåt.

Varmt som stryk var det denna dag, 26-27 grader nånting. Fann en stunds svalka i Kullabäcken.

Tavelsjöleden är riktigt fin där uppåt, ändå är det rätt sällan jag tar mig tiden att följa den så här långt. Det tog ungefär en timme att tillryggalägga den första milen, terrängen är lite småbökig men sällan tråkig.

På Rättberget tog vi fikapausen, kaffe, kakor, mackor slank ner med lätthet. Solen gassade, vi gjorde oss ingen brådska därifrån. Kikade på kartan för att finna en genväg mot vattnet och det gjorde vi, styrde av från leden och följde grusväg och en för mig ny singletrack som tog oss mot plantskolan i Piparböle och sedermera Piparbölesjön.

Sjön är djup och känd för att vara rätt kylslagen. Vissa travade i direkt och hävdade att där var varmt, andra tassade i mer tvekande och kände kylan krypa in i benmärgen. Sanningen låg väl däremellan. Det var hur som helst inte tokigt alls att kyla ner en överhettad cykelkropp i vattnet en stund.
Tog sen endurostigen längs med Kullavägen på tillbakavägen.

Maja.

Lena.

Jag.

En oroväckande knakande cykel satta sen stopp för vidare skogsäventyr, asfaltsvägen tillbaks till Regementet kändes tryggast tills knaket lokaliserats. På parkeringen fick jag sen (på fotografs order) förevisa att jag övat lite på detta med bunnyjumps. Fortfarande svårt att få riktig höjd på dem, grunden finns där, måste bara komma på hur man får till den där extra knycken med bakdelen.

Väl hemkommen tog värmen ganska mycket knäcken på mig, hettan är välkommen och efterlängtad och allt det där, det tar ändå lite tid innan kroppen lär sig hantera och fungera i sommarhettan. Lagom tills den lärt sig brukar hösten komma...
Fantastiskt fin sommarutflykt var det ändå, toppenfin och torr cykling, gott fika, supertrevligt sällskap, glad cyklist somnade gott på kvällen.

Lite smolk i bägaren bara pga &#%!#-Elixir bromsarna som återigen tagit in luft och nu kniper åt beläggen så skivan inte går in emellan dem. Fick alltså köra hela dagen utan frambroms, ogillar krångel av det här slaget.